Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

*glad*

Skrivet av Lotta
Min son har inte haft några fungerande kompisrelationer på länge och barnen på gården och runt omkring har verkligen undvikit honom. Till slut började min son göra valet till hans genom att undvika barn överhuvudtaget. Det har gjort ont att se honom så ensam, när jag vet hur gärna han velat.

Men så idag, och faktiskt redan förra veckan, så kom det några killar och plingade på och ville leka. Jag fick puscha honom lite och till slut gick med ut. Han kom in och var jätteglad och rosig om kinderna. han hade haft kul och var så glad själv över att det fungerat så bra. Senare ikväll så kom en kompis tillbaka och kom in en stund och ville vara med min son.

Det är så roligt att se att all "träning" i socialt samspel fungerar till slut. Och det gör mig så varm ihjärtat att se honom så glad... Hoppas hoppas att det håller i sig.

Kram till alla
Svar på tråden: *glad*

Härligt!

Skrivet av  Lilla My
Skönt för både dig och pojken. Det skulle ni nästan fira?
Jag förstod i ett tidigare inlägg att pojken får social träning i sin klass. Är det i största allmänhet, eller har de ngn speciell metod? Ngt strukturerat upplägg med bestämda rutiner och regler, just för att lära in de sociala koderna?

Mina tre barn med språkstörningsproblematik, och även insla av annat... har också svårt att förstå sociala regler. Därav frågan, *ler*.

Kram, Lilla My
 

Så här

Skrivet av  Lotta
Ja, de jobbar med det i skolan, men det är liksom inte ett speciellt inslag utan det är intigrerat i allt. De pratar mycket om relationer, vänskap, etik och moral. När saker och ting händer(konflikter och utbrott), fångar de upp barnen direkt och försöker få barnen att förstå hur den andra kände, vad det innebär och vad det får för konsekvenser att bete sig på ett visst sätt.
Sen har de också väldigt tydliga regler på skolan och de är väldigt konsekventa vilket jag också tror är viktigt. De gör en del utflykter tillsammans som också ingår i den sociala träningen. Hur beter man sig offentligt? Vad förväntas av en i en grupp?

En annan viktig sak är nog att skolans personal är väldigt snabba med att ge uppskattning och beröm när något går bra, och de talar tydligt om vad som gick bra.

Och vi kör på samma linje här hemma. Lite överdrivet ibland kanske, men jag tror att det är just det som behövs. Det har till och med blivit så att min son tycker att jag är "töntig" när jag uppskattar honom för de saker som han förr aldrig skulle ha gjort eller ens tänkt på. Han har faktiskt blivit en mycket mycket trevligare person, och det märks att han tycker att det är så själv och att han tycker om det.

Det är ju lätt att bara uppmärksamma det som inte går bra. Man glömmer lätt att uppskatta när det går bra. Det försöker jag tänka på nu mer och mer. Att se det positiva som händer och låta det vara just det som påverkar mig i mitt bemötande och inte det negativa.


Ja, herre min je, inte vet jag om jag kunde hjälpa dig med det här svamlet?!

 

Är det

Skrivet av  Chili *nyfiken*
en "vanlig" skola? Eller en special, typ Waldorf?
 

St.Örjan

Skrivet av  Lotta
Det är en av de resurskolor som Stockholm stad driver.
De är inriktade på barn och ungdomar med speciell problematik. Typ våra bokstavsbarn...

/Lotta
 

Artiklar från Familjeliv