Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur gör ni???

Skrivet av AnneliN
Vi har haft en utredning hos skolpsykologen, som tror att min son har ADHD med autistiska drag. Nu väntar vi på att få komma till läkare för att få diagnos. Just nu mår han jätte dåligt. Får utbrott som skrämmer mig och resten av familjen.(han har 6 yngre syskon). Han hotar med allt möjligt, kastar saker etc. Och det går inte att nå honom. Vi har hållt (kramat) honom men det verkar som det blir värre (panikkänsla), vi har stängt in honom, men det känns fel. Samtidigt känns det inte rätt att ha honom "löst" springande heller. Rädd att han skadar sig själv eller nån annan. Just nu är hela vårt liv upp och ned pga en brand som tog hela vårt hem, så hela familjen mår dåligt. Äldsta dottern känner sig orättvist behandlad för att bröderna tar så mycket tid. Näst äldsta pojken ska utredas för ADD. Han sätter sig på tvären och vet inte vad han ska tycka/känna. Har ni "bokstavs" och "normala" syskon? Hur har ni klarat sämjan? Vill vänta med att förklara för henne tills diagnosen är ställd och då ta med dom alla. Samtidigt känns det som jag förväntar mig allt för mycket av henne. Hur skulle ni ha gjort? Jag älskar alla mina barn och vet inte hur jag ska hjälpa dom! Alla råd och synpunkter tas tacksamt emot. Ska tillägga att vi har kontakt med skolan, soc. och BUP.
Svar på tråden: Hur gör ni???

Det där ÄR jättesvårt

Skrivet av  marib
syskonen tar stryk på mer än ett sätt något annat kan man bara inte säga.

Äldsta barnet har haft peroder av ångest och otillräcklighet, h*n önskar LillaMonstret till varmare breddgrader och skäms ibland för det.
Njuter i fulla drag när han inte är hemmma... och skäms för det också.
Trots att jag försökt förklara VARFÖR han är som han är och att det är tillåtet att känna vad man vill.

De yngre syskonen har fått sina nyp men inget allvarligt, minstingen har "bara" blivit skrämd från vettet ett antal gånger.

DET HAR lugnat ner sig betydligt sen han började med medicin. Vi kombinerar EyeQ och Concerta.

Jag försöker helt enkelt hålla isär dem i den mån det går och försöker se till att de aldrig är ensamma med LillaMonstret.

Han går upp en halvtimme före de andra så han hinner äta och piggna till innan de kommer ner, det brukar ta udden av en del.
Sen åker han buss till skolan och åker tjugo minuter före de andra :-)

OM utbrotten återkommer med samma styrka som tidigare och om jag då märker att de andra far allt för illa och jag förlorat kontrollen, då kommer han att hamna på HVB hem, för de andras skull.
Det är inget jag önskar och jag hoppas vi inte kommer dit men det är _min_ nödlösning.
 

Tack, det käns bättre nu.

Skrivet av  AnneliN
Nu har storebror lugnat sig, så dom spelade ett SIMS spel ihop och hade kul:) Önskar bara dom stunderna var oftare! Min största rädsla är att hon ska känna bitterhet mot bröderna och att hon fick ge efter för mycket. Fast idag fick man hopp om att det inte är helt kört. Förstår att hon behöver få avreagera sig och visa hur jobbigt det kan vara. Väntar på diagnos och sen ska vi försöka förklara hur det är för alla. Vill inte riktigt föregå utredningen. Vad är ett HVB hem?
 

Tror man kan kalla det för

Skrivet av  marib
en sorts internat.
HVB står för Hem Vård Boende om jag minns rätt