Ber om några synpunkter...(långt!)

Ber om några synpunkter...(långt!)
Skrivet av	8-barnsmamma
som jag berättat(tjatat kanske!) om ,så vill vi att sonen,snart 15 ,äntligen utreds.Beskriver honom lite igen! Han är_ väldigt_ rastlös i skolan,_svårt_ med koncentrationen,svårt att passa tider,gör inte klart skolarbeten,lämnar inte in prover,mm.Han bekymrar sig inte en sekund över hur sjutton han ska få godkänt i flera ämnen! Han är tystlåten,lite inåtvänd,blir mycket lätt distraherad av andra o avbryter då sitt arbete. Kan gå upp o "gå omkring" ,eller plötsligt försvinna ur klassrummet lite obemärkt,så plötsligt kan han stå bakom läraren.Då har han dykt upp som "gubben i lådan",och vill antagligen skoja lite. Hans kropp kan omöjligt vara stilla,han trummar med fingrarna,snurrar på saker,pillar o plockar med allt. Utom med det han SKA göra. Han har svårt att ta tillsägelser,hemma alltså. Man måste dagligen tjata om samma o samma saker,exempelvis måste jag ALLTID plocka bort tv-spelskontrollerna från hans rum-han slutar ALDRIG spela annars på sena kvällen.. Säjer vi åt honom om något,svarar han alltid "ja",men gör ändå inte det vi sagt. Han har aldrig dåligt samvete för något,skulle inte tänka på syskonen,om jag köpt nåt gott.Han roffar åt sig bara,utan tanke på syskonen.Han är först jämt på att hugga åt sig,är dessutom verkligt sockerberoende,vilket är jättesvårt.Han tycker dessutom bara om några få maträtter.Pizza,pannkaka,makaroner,hamburgare,osv. Äter gladeligen upp andras halva pizzor,småsyskonens alltså,som blivit över tills nästa dag.Då de kanske hade velat äta det som blivit över. Då har han alltså i smyg ätit upp allt,men lämnat kartongen kvar i kylen.Så det liksom inte ska synas.Han respekterar inte heller att låta bli våra allergiska barns speciella fikabröd,utan smygäter upp det.Så när de ska fika,är allt borta ur frysen.Irriterande! Hur som helst: Jag är inte säker ännu på att skolan instämmer i att han bör utredas.Kanske de tycker jag överdriver.Men de har ju verkligen uppmärksammat hur svårt han har det med koncentrationen i alla fall.de tycker att han är "lat" o måste skärpa sig nån gång.Att han MÅSTE koncentrera sig. De säjer att han INTE har några inlärningssvårigheter,måste barn med ADD eller ADHD,ha det ??Ni som vet? Får veta nu i veckan vad de kommit fram till i skolan. Ni som har bokstavsbarn,är min beskrivning något ni känner igen?? Hur mycket stöd har NI fått från skola o lärare,skolpsykolog osv. Har de tyckt precis som er,eller har ni känt er "ensamma" i era misstankar? Sonen ska utredas,hur som helst,har vi föräldrar tänkt.
Svar på tråden: Ber om några synpunkter...(långt!)

Jag hoppas
Skrivet av marikaL m fem
ni får till en utredning. Man måste iaf INTE ha inlärningssvårigheter om man har adhd/add. Tvärtom, många gånger tror jag. Min son liknar din i mycket som du tar upp ovan. Men han har ju haft problem med utåtagerande istället, fått diagnosen adhd. MEN han är samtidigt klassens klipskaste grabb typ - ligger i top på läsa-skriva-räkna-matte, och nu när han får medicin så har han INGA problem med koncentration, komma-igång på lektionerna, göra det man ska etc. (rörigheten kvarstår dock till stor del, fortforande mycket tjata-tjata här hemma ;)) Ja - hoppas ni hittar rätt kontakt på BUP el likn, för det måste väl inte gå via skolan? (här var det skolan som pushade på utredning på BUP eftersom hans problem var av det utåtagerande slaget)

Ja, absolut!
Skrivet av tanten
Så fort som möjligt så att han får hjälp innan han blir för gammal, dvs 18.Vad skolan tycker är ointressant, det är vad han behöver som ska styra! Har kontakt med flera som har det såhär, en del har hunnit upp i eller över 18-årsåldern och då kan det vara fruktansvärt svårt att få något gjort överhuvudtaget. Och ett myndigt barn styr man inte hur som helst.... Tänk på att han kan behöva er som god man eller förvaltare då om han har så här pass svårt att hantera sig själv och hur han fungerar, ett vuxenliv går ju inte av sig själv. Riskerna är stora när man tror att man får göra allt utan inblandning, men inte kan nånting.... Svartmålning? Nej, tyvärr, många föräldrars verklighet när deras barn blivit myndiga.


Inga inlärningsproblem!
Skrivet av trebarnsmor
Vår son med misstänkt ADHD är jättesmart! Han har inga som helst inlärningssvårigheter och jag sa innan skolstart: TACK OCH LOV! att vi i alla fall inte behöver oroa oss för hur det ska gå med läsinlärningen och matten om han inte kan sitta still-han hade ju i stort sett redan fixat ettans kurs innan skolstart. Hann är snudd på geni i matte och ibland hoppas jag att utredningen kommer att säga oss att er son inte alls har neuropsykiatriska funktionshinder-utan bara är otroligt smart och understimulerad. Skolan kan inte ge honom adekvat utbildning! För ibland beter han sig verkligen som en förvirrad liten professor "Vart la jag glasögonen" "Vad heter min fru nu igen" Men innerst inne vet jag att det bara är önskedrömmar, för han uppvisar nästan alla drag på ADHD så tydligt. Det knepiga är att han måste vara intresserad och vilja lära sig-då går det jättebra. Som tur är så är han ju också väldigt vetgirig och vill ofta ta reda på hur saker och ting fungerar. Men vill han inte-då kan hela helvetet bryta ut. Mycket frustration blir det ju från de vuxnas håll, då man vet hur lätt det är för denne pojk att KUNNA göra det man ber om OM HAN VILL... ...att det ibland känns som om det är på "pin kiv"... När han inte ens vill lyssna, och man vet att bara han lyssnar så förstår han... Visst har vi kännt oss ensamma - men kanske mest för att vi inte delat med oss av våra funderingar...man vill ju inte gå och sprida ut att man har en "knepig" unge...Våra vänner anser jag har en mycket accepterande sätt gentemot vår familj och ser de goda sidorna hos vår son. Däremot har vi inte kännt stöd alls från min mamma-vilket har varit mycket jobbigt...man behöver nog ens mors gillande långt efter man har blivit vuxen...men i takt med att vi blir starkare över att det inte är VI utan SONEN som ställer till det...så orkar vi ta mer skit från henne också, men det går ju inte riktigt att diskutera, eftersom sonen ofta är med, eller att vi ju faktiskt inte har fått någon diagnos än....det kanske är VI trots allt ändå, så då väljer man gärna att ligga lågt... Tur att man har sina andningshål bland släkt och vänner...annars vet jag inte...

Tack för svaret!
Skrivet av 8-barnsmamma,besviken idag.
Skönt att få höra,alltså att man inte "behöver" ha inlärningsproblem alltså..Och visst är det skönt att få diskutera problemen med familj o vänner,osv..Brukar prata mycket om det med våra äldsta döttrar,de som är över 20..De ser ju exakt detsamma som vi föräldrar ser.. Nu känns det som lite kris här,se det inlägg jag nyss skrev långt upp.Om varningen från rektorn.. Herregud,vet det ena handen inte vad den andra gör,eller?? Man undrar..

Hej, hör av dig om
Skrivet av tanten
du vill så kan jag kanske hjälpa dig mer än vad som är möjligt här på Aff. Fungerar som stöd åt folk över hela landet i såna här frågor. Välkommen! [email protected]


Tack,ska fundera på det! imt.
Skrivet av 8-barnsmamma.
s

Ber om några synpunkter...(långt!)

Jag hoppas

Ja, absolut!

Inga inlärningsproblem!

Tack för svaret!

Hej, hör av dig om

Tack,ska fundera på det! imt.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information