Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Idag talade jag med specialpedagogen..

Skrivet av 8-barnsmamma
och hon verkar väldigt bra.Men det är en sak hon nämnde flera ggr som förvånar mig lite,eller kanske ska jag säja förbryllar.

Hon vet att vi föräldrar verkligen vill ha en ordentlig utredning nu,men sa flera ggr att skolan ju "inte alls är intresserad"av om barn har någon "diagnos" eller inte.

Vad skolan vill är ju att det ska bli så bra som möjligt för eleven,att de ska få allt möjligt stöd och hjälp för att "lyckas".

Och det är ju jättebra,det är ju vad vi VILL.

Men ändå,det kändes underligt att hon så betonade detta,flera gånger.Skolan är INTE ALLS intresserad av om ett barn utreds eller ej.

Jag är kanske överkänslig men det kändes lite tråkigt att höra! Även om jag FÖRSTÅR hur hon menade.Men jag ,eller vi,känner oss lite ensamma i våra funderingar!\'Även om jag vet att vi troligtvis har förståelse från sonens lärare..

Tolkar jag skolpsykologen fel tycker ni?
Svar på tråden: Idag talade jag med specialpedagogen..

inte skolpsykologen utan spec.pedagogen.imt.

Skrivet av  8-barnsmamma
s
 

Nu har jag varit med ett tag

Skrivet av  marib
och, kanske tyvärr, blivit lite skeptiskt till såna kommentarer.
Känner det nog lite som, jaha ni, ni vill inte ha någon utredning *misstänksam till tusen* kan det kanske vara så att det _blir_ lättare att kräva resurser då???
Men jag är miljöskadad jag *ler*
 

Skulle också vara misstänksam

Skrivet av  Andrea
Dels för att de kanske inte vill ha det så officiellt. Då skulle de känna en större press att verkligen anpassa till barnet. Det ska de ju göra även utan diagnos, men de kan inte bortförklara lika lätt då...

Och dels för att de kanske har egna ideer vad barnet har för svårigheter. Och om de då tänker rätt, det vet man ju inte. Det är bara mina funderingar....

Andrea
 

Suspekt sätt att uttrycka sig på

Skrivet av  tanten
om det nu skulle vara så att hon menar att skolan inte _behöver_ en diagnos för att vilja ge barnet rätt stöd.
Däremot är det min uppfattning att man _behöver_ en Utredning, inte med absolut nödvändighet en diagnos men det får man ofta på köpet, för att veta vad som just det barnet har för specifika svårigheter av olika slag och vad det har för styrkor. Det kan vara svårt att rätt se bakgrunden till en svårighet om man inte undersöker den närmare. De problem som finns inom t ex ADHD kan ju ha många olika orsaker och bestå av många olika delproblem som inte kommer fram annars.
Styrkorna lyfter man fram och förstärker, svårigheterna försöker man ge stöd för och kompensera för.
 

kanske retorisk fint

Skrivet av  Spader Dam
Hon kanske sa det hon sa som en retorisk fint, för att försvara vad de inte gjort. Men utredning är ju inte samma sak som diagnos. Kanske att hon har en filosofisk förklaring till att de är emot diagnoser, de kanske tycker det är fel. Men att få barnets problematik utredd kan väl de inte vara emot (som du säger)
Eller menar hon kanske att det borde ligga på ert ansvar att driva en utredning?
Fråga en gång till så att du får raka svar. Flummiga tanter som inte pratar rätt ut har man inte mycket nytta av. Och hon kanske var bra för att du kände att hon förstod dig, men det behöver ju inte betyda att hon stödjer dig. Attityden kanske var ett sätt att gå i försvar. Kanske hon till och med läst här på snack.
 

Inte bara mamma

Skrivet av  Maria
utan är oxå specialpedagog. Skolan kan inte/får inte skylla på att barnet inte har någon diagnos. Det är alltid barnets behov som ska styra skolans resurser. Det är jätteviktigt!!! Skolan får ALDRIG vänta på en diagnos utan barnets behov ska styra. En diagnos kan vara ett väldigt bra verktyg, men ska aldrig vara något krav för resurser.

Kramar Maria
 

men hur gör man då

Skrivet av  bullen71
när man inte är överens med skolan om vilka resurser som krävs?
Hälsningar Åsa.
 

Ja, vad gör man

Skrivet av  Maria
Det första man kan göra som föräldrar det är att kräva ett åtgärdsprogram. Det är så att om föräldrarna känner oro för sitt barns skolgång SKA ett åtgärdsprogram skrivas. Viktigt är att inte bara titta på barnet utan även utifrån hur ser organisationen ut, gruppen hur påverkar/påverkas den. Tänk på att ett åtgärdsprogram ska vara ett arbetsredskap. Målen ska vara uppnåbara. (Åtgärdsprogram är offentliga om inte rektorn sekretessbelägger dem). Skolan har ett ansvar för att alla barn ska nå målen. Kräv att få se den dokumentation som finns runt ditt barn. Ta kontakt med elevhälsoteamet. Få till ett samarbete kring ditt barn. Många gånger handlar det om att vända från negativt till positivt. Våra barn får ta emot allt för mycket negativt och det påverkar deras självkänsla. Om inte det hjälper kan man som förälder alltid anmäla sitt barns skola till skolverket.

Kramar
 

fler frågor

Skrivet av  bullen71
Om man som förälder tycker att personlig assistent skulle vara det bästa för barnet och de pengarna inte finns på skolan så kan ju skolan bara säga att de inte tycker att det är den bästa lösningen då eller??
Vad menar du med att åtgärdsprogram är offentliga om inte rektorn sekretessbelägger dem,,,,,,,,,,för vilka är det offentligt menar du,,,för vem som helst? Och för vem menar du att han kan sekretessbelägga åtgärdsprogrammet? För mig som förälder?
Jag ska nog snart kräva att vi får ett åtgärdsprogram, mest för att stötta dotterns lärare och få ledningen att ta sitt ansvar.
Hälsningar Åsa.
 

Svar

Skrivet av  Maria
De flesta handlingar i skolan är offentliga. Du kan alltså begära att få se de åtgärdsprogram som finns på barn i ditt barns klass. Rektorn kan då välja att sekretessbelägga dem för dig. Du kan då överklaga. Så åtgärdsprogram är offentliga för vem som helst. Föräldrar ska vara med och skriva åtgärdsprogram. Du ska även skriva under. Så åtgärdsprogram är en gemensam handling mellan hem och skola.

Assistent är något som många föräldrar vill ha. För många barn nödvändigt men för andra snarare en belastning (missförstå mig rätt). Precis som det finns fördelar så finns det nackdelar. Men det är en annan diskussion. Och visst kan skolan gömma sig bakom nackdelarna, men det kan även vara så att de tänker sig andra lösningar, fråga.

Kramar


 

tack för svar

Skrivet av  bullen71
Jag har ju bara sagt som förslag till mitt barns rektor att jag tror hon behöver mer personligt stöd i form av att någon vuxen är nära henne och är hennes överjag (hon har ju problem med impulsivitet och hamnar mycket i onödiga konflikter), men vi får väl se, för vi är på väg med en förnyad kontakt med bup. Så jag vill först se vad som händer på den fronten och sedan under vårterminen ska jag nog begära ett åtgärdsprogram,,,,hur vanligt är det förresten att dessa INTE sekretessbeläggs,,,,,,jag har mycket svårt att tro att vår rektor skulle vissa mig några sådana för andra barn än mitt eget. Han är så väldugt hyschig av sig.
Hälsningar Åsa.
 

jag måste få fråga...

Skrivet av  willes mamma
passar på att fråga dig, som verkar veta hur det går till i "skolans värld". Jag har en son på 7 år som har problem i skolan , socialt och med koncentrationen). Vi har inget åtgärdsprogram, ingen i skolan har föreslagit ett sådant. Sonens lärare är dock väl medveten om sonens olika"svårigheter". De har kontakta skolpsykologen , som ska gör aen utredning, vet inte när... Nu till min fråga, kan vi kräva ett åtgärdsprogram, som vi får vara med och "tycka til om" fastän skolpsykologen inte är klar med sin utredning? Eller msåte vi vänta på utredningen? Finns det inte en risk att skolan tycker att en utredning är en form av åtgärd, alltså det enda de tänker göra? Det här vart lite rörigt, men jag hoppas du förstår vart jag vil komma, och jag är tacksam för svar!!
 

Nej

Skrivet av  Maria
ni måste inte vänta på någon utredning och en utredning kan inte bara vara en åtgärd. Skickar med en jättebra länk.

http://www2.skolverket.se/BASIS/skolbok/webext/trycksak/DDD/888.pdf

Kramar Maria
 

Jo det brukar

Skrivet av  HelenK
ju låta så, eller i alla fall något åt det hållet :(. I alla fall när vi har pratat med vår sons skola. Börjar misstänka att det är som marib skriver. Blir så irriterad över att det ska vara så svårt att få hjälp till ens barn.
Ge inte upp, utan kämpa vidare!
 

Vet inte om du tolkade psykologen fel

Skrivet av  Anina & Steffen
men när jag var i kontakt med bup för skolan ville att min dotter ska ha en utredning så att dom vet vad dom har med att göra, så att säga. Så sa bup att dom inte gör en utredning bara för att skolan vill utan att det måste komma från föräldrarna.
Jag förklarade att jag står helt bakom skolans beslut om att dom vill ha en utredning och att jag också vill det. Men vi fick inte någon för dom tyckte att det inte fanns själ för det eftersom det egentligen är skolan som vill enligt dom.

Men det spelar inte någonroll i vårat fall, för vi har lärt oss hur min dotter fungerar så vi klarar vardagen iallafall.
 

Skolans specialpersonal ska kunna

Skrivet av  tanten
göra en ganska ordentlig utredning själva om de bara vill, det kan vara mycket bra att ha en gjord så att man ser mer av detaljer i barnets fungerande och inlärningsmöjligheter.
Skolpsykolog, specialpedagog och logoped har sådan kompetens. Finns gemensamt för skolorna i kommunen.
 

Diagnos

Skrivet av  Mie
Vi fick oxå höra att det inte krävdes någon diagnos för att skolan skulle veta vilka behov min son hade. Men ack så fel det blev. Han hamnade efter mycket jobb på en skola för elever med särskilda behov. Även där sa man att dom inte var intresserade av någon diagnos utan dom skulle lära känna sonens behov och tillfrdställa dom... Pyttsan. När han var en bit in på sista terminen i nian bad lärarna om hjälp hos BUP: Utred denna kille, sa dom. Vi klarar inte honom, hur ska det gå efter grundskolan. Om han hade fått diagnosen tidigare had allt sett annorlunda ut!! Han hade kanske hamnat i en specialklass eller skola mycket tidigare. Nu är det för sent!! Han hatar skolan och orkar inte försöka igen, även om det är en skola där han skulle kunna funka... Stå på dig!!!
 

Kanske en feltolkning ändå...

Skrivet av  Trebarnsmor
...det beror ju på hur "duktig" skolan och skolpersonalen är. Visst kan man misstänka att skolan tänker i banor som att:"om han får en diagnos har vi större tvång på oss att anpassa hans skolgång" men om man lyssnar ordagrant på vad både skollagen och din sons skolpersonal säger så ÄR det faktiskt så att man inte ska behöva en diagnos för att få anpassad skolgång. Det räcker med att man bekräftat ett behov för att resurser ska kunna sättas in. Kanske är det detta skolan menar. Att din son ska få hjälp ändå...oavsett vad hans problem grundar sig på.
Så är det för min son. Han har inte ens påbörjat en diagnosutredning än (står i kö)men har ändå mycket stöd och hjälp från skolans håll. Sitter tex i en egen bänk med lock-fast att alla klasskompisar har vanliga bord och lådor de hämtar material ur. Dessutom har de mindre klass, samt assistent i gruppen. Han har "extra ögon" på sig under rasterna och stöd av specialläraren trots att han inte har några inlärnings- eller intelligensproblem -utan bara motivationsproblem...

Kanske menade bara skolan personal att en diagnos är inget måste för att sätta in stöd till din son...men visst har man rätt att reagera och vara skeptisk för i många kommuner får man inget stöd alls om man inte har en diagnos. Det visar sig väl i framtiden hur "duktig" skolans personal är på att ge extra resurser till din son.

Ett sätt för att få en rätsida på det hela är väl ändå att fråga skolpsykologen vad han/hon menade...så får du veta den riktiga anledningen och inte våra spekulationer här på nätet...
Men det är skönt att "testa av" om man överreagerar innan man går till "attack"

Lycka till!
 

Vore bra

Skrivet av  Mie
Hej! Om det vore så att man skulle få hjälp oavsett diagnos, så är det ju bra, med det förutsätter ju att man även lär barnen att leva med sitt funktionshinder. Min son (16 år) kan inte, som läget är nu, leva som andra 16-åringar. Skulle jag släppa honom och kräva att han tar samma ansvar som våra andra barn skulle han inte palla det. Men han har ju inte fått lära sig, han fick sin diagnos i sommras. Jag menar att om man vet vad man har att göra med är det lättare att ställa krav. Min son tror själv att han är "bara" lat, och tror sin inte om någonting. Om vi hade fått "lära" honom tidigt varför han är annorlunda, hade han kanske förstått på ett annat sett... Men tanken är fin, och jag hoppas det fungerar någonstans, men inte här, tyvärr.
 

Menade hon inte att...

Skrivet av  Ronja
skolan inte är intresserad av en diagnos, de är intresserade av SVÅRIGHETERNA och hur stötta att utvecklas och komma vidare ändå? En diagnos är ju liksom bara ett namn på svårigheterna?
MEN det kan ju iofs behövas DIAGNOS för att FÅ det rätta stödet...