vad ska vi fråga, egentligen?

vad ska vi fråga, egentligen?
Skrivet av	jallemor
På tisdag ska vi få träffa en psykolog av nåt slag. Detta på dagmammans initiativ. Vi har en (snart)treårig son¨som sedan i somras varit "bråkig" med tendens till att göra de mindre barnen illa (gm att knuffa omkull dem eller köra på dem med bobbycaren etc) Han är väldigt stor (lång, 108 cm) för sin ålder, och har inte alltid koll på vart han har kroppen. Dagmamman kände att hon inte vågade låta vår son leka själv med de andra, utan hon kände en "vaktplikt". Hon tog kontakt med ett specialteam som finns tillgängligt för förskolan (bl a logoped,psykolog..) En psykolog kom och iakttog honom en dag, i en lokal där tre dagmammor samarbetar. Därefter fick hon råd om hur hon skulle förhålla sig till honom med tydliga regler, tillsägelser, men inte så mycket förklaringar (han förstår inte). Nu ska psykologen komma och titta på honom igen, och vi ska få träffa henne en stund, och vi uppmanas att fråga "om allt". EN del saker har vi funderat på, men har ni tips på vad man bör fråga? Sedan dagmamman först tog upp med oss att det är ett problem med hans humör/uppförande, har vi gett honom Eye-Q (2,5 månader på 15 ml) och vi har båda upplevt att han är jämnare i humöret, och sover lite bättre MEN vi har inte samma upplevelser av vår son som dagmamman berättar. Dessutom, för att göra det rörigare, så har vi ofta en reservdagmamma, som inte alls tycker att vår son har några problem. Hon säger att han är precis som de andra pojkarna (hon har mest pojkar i sin grupp) , medan ordinarie dagmamman har bara flickor, som är väldigt lugna. Jag känner mig så osäker när en "auktoritet" (dagmamman säger en sak) ,en annan auktoritet säger en annan sak , och mitt hjärta säger att han är OK,omäven lite busig ibland. HJÄLP mig att reda ut kaoset i mitt huvud, om ni kan
Svar på tråden: vad ska vi fråga, egentligen?

Men du Jallemor
Skrivet av Biggan
om du inte tycker att det är några problem med sonen så varför ska ni utreda överhuvudtaget? Lita på din intuition! Det låter ju nästan som om dagmamman har problem och projicerar dom på din son. Du har inte funderat på att byta till dagis??

Varför inte låta psykologen ställa
Skrivet av tanten
frågorna? Jag läste Biggans svar, det ska du nog inte ta efter. Om din pojke beter sig som dagmamman säger mot vissa barn, så är det nog något man ska ta sig en titt på, det är ju inget som fungerar eller kan tillåtas nätr han blir större och äld´re. Varför han inte gör det hos den andra dagmamman kan bero på många olika saker och det får man helt enkelt undersöka noggrannare för att veta varför. Jag tror dock inte att du i första hand ska tolka som att du inte begriper det "auktoriteterna" säger. Om ditt hjärta känner att han är OK så är han det! Men hans beteende i vissa grupper kanske inte är det, och det ska man kanske kolla upp innan det ev utvecklas till ett verkligt problem. Bland flickor gör han så, men inte bland pojkar, varför? Det är väl en fråga du kan ta med dig?


Min tanke
Skrivet av marib
är väl i så fall snarare att hans ordinarie dagmamma inte kan hantera honom. Som du påpekar så har hon bara "lugna" barn för övrigt. Han är inte ens tre år gammal, vad begär de?? Han är väl ingen robot heller Ibland blir man fundersam. Vad säger BVC? Kan ni ev byta och ha reservdagmamman som ordinarie? Visst kan man göra en ordentlig utredning om man är orolig och det skadar inte heller med tydliga gränser, har svårt att tro att något barn mår dåligt av det, men inte tror jag att du behöver oroa dig allt för mycket ännu.

tack allihopa
Skrivet av jallemor
Vad skönt att känna att man får stöd här. Ibland känns det bara lite väl mycket med krav från alla håll, och sedan denna känsla av att jag gör "fel" på nåt sätt, eftersom han är såsom han är. Jag har ingen egen erfarenhet av hur barn "ska" vara vid vissa åldrar, och många med "erfarenhet" trycker in sina åsikter i nyllet på en så att man till sist inte vet vad man ska tro. (du jobbar för mycket, du daltar för mycket, du ägnar för lite tid åt din son, du ägnar för mycket tid åt din son...............) Ibland tänker jag att det är tur att jag hann bli så pass "gammal" innan jag fick min gullpojk (36), men då sticker en del besserwissrar in små osäkerhetsnålar i mitt hjärta (man ska inte skaffa barn närn man är så gammal, och speciellt inte om det är ens första.Risken för skador och syndrom är såååå stor.....) Ibland vill jag bara ta min egna lilla familj (gubben, grabben och jag) och flytta till en liten koja i skogen och få vara ifred från alla vassa tungor. Tack iallafall. Ska definitivt ta upp med båda dagmammorna om det skulle vara läge att byta ordinaríe <-> reserv, om det vore möjligt. ha en mysig helg, what\'s left of it enyway. Jättekjam

Du Jallemor!
Skrivet av tanten
Kör med "psykiska" öronproppar! Lyssna bara på de "riktiga" råden, t ex här....?


:)
Skrivet av jallemor
Synd att vi inte säljer såna på apoteket. haha Men ,tack för rådet. Ska försöka koppla på bullshitfiltret lite oftare. ;)

Utöka sortimentet kanske...? IMT
Skrivet av tanten
z

vad ska vi fråga, egentligen?

Men du Jallemor

Varför inte låta psykologen ställa

Min tanke

tack allihopa

Du Jallemor!

:)

Utöka sortimentet kanske...? IMT

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information