Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur kan ett barn visa så skilda personligheter?

Skrivet av Wondergirl
Cassandra började på dagis för snart 4 veckor sen.
Jag hade ont i magen, dels för att jag verkligen inte orkade med henne längre och dels för att jag trodde att hon inte skulle klara av det.
Hon började på en småbarns avdelning tillsammans med sin lillebror på ett år.
Det är totalt 10 barn på avdelningen men de är sällan där samtidigt.

Hemma är hon supertrotsig och har varit det sen 10 månader, hyperaktiv, väldiga problem med koncentration och rastlöshet. Jag har aldrig lyckats få henne lägga minsta knoppussel och enda gången hon sitter still är framför teven.

Så kommer jag och hämtar henne på dagis och då har hon gjort ett pärlhalsband!!!!! Jag trodde inte på personalen när de sa att hon, min Cassandra suttit i 45 minuter och gjort ett pärlhalsband.
De säger att hon är SÅ glad, det finns inga problem med henne mer att hon frågar efter mig efter lunch, hon leker MED andra barn ( det har jag aldrig sett henne göra utom med storebror), hon kan sitta still och pyssla.
Hon får bara lovord. Inga utbrott, inget trots, ingen rastlöshet, ingen motorisk oro, allt är bara bra. En jättehärlig tjej helt enkelt.

Jag är ju naturligtvis jätteglad över att det funkar så bra på dagis. Men samtidigt blir jag väldigt konfunderad för den tjejen de beskriver, henne känner inte jag. Och jag har ändå kännt henne i snart tre år.

Hur kan ett barn vara ett barn på dagis och ett annat hemma?
Jag vet ju att de ofta uppför sig bättre på dagis som tex när Zacharias var inne i sin slåsstrotsålder när han var tre, så pratade jag med hans dagis och naturligtvis var han en ängel där. Men han var ändå samma barn där som hemma så när som på trotset.

Cassandra därmot, tappar jag hakan varje gång jag pratar med personalen på hennes dagis för de pratar om en annan tjej och på samma sätt känner de när jag beskriver henne hur hon är hemma.

Till och med min mamma är ju inne på att det är något som inte är helt okej med Cassandra.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro. Jag är som sagt jätteglad över att det funkar så bra och Cassandra gillar dagis, men varför kan hon inte visa mer av "dagispersonligheten" hemma?

När vi kommer i från dagis området då bryter helvetet löst igen och hon är närmast hanterbar, medan hon är jättegullig inne på dagis när jag hämtar henne.

Nu mer än nånsin känns det som om det är mig det är fel på?
Vi skulle till läkaren i januari för hennes svåra beteende, vi skulle bara vänta in tills hon började dagiset. Och hade hon varit lika svår där så skulle det påbörjas en utredning. Men nu skiter det sig. För hon är ju helt underbar på dagis.
Hur kan ett barn visa så skilda personligheter?
Har ni nån aning?
Svar på tråden: Hur kan ett barn visa så skilda personligheter?

Det var likadant

Skrivet av  Andrea
med min dotter! Jag kan bara förklara det med: Dels så att barn med ADHD (vet inte om din dotter har den diagnosen?) alltid gillar nya saker. Eller också så är det så mycket nytt att de måste koncentrera sig helt på det. Det lär ändra sig efter ett tag.

Sedan så brukar flickor vara speciellt duktiga på att släppa ut humöret där det gör minst skada - dvs hemma.
 

Hon har ingen diagnos...

Skrivet av  Wondergirl
..men om det inte skulle funkat på dagis, dvs om hon visat samma beteende där så skulle det blivit aktuellt med utredning. Nu vet jag inte hur det blir.
Jag känner mig totalt värdelös. Från dag ett har jag undrat vad jag gjort för fel alternativt vad det är för fel på henne.

Jag var helt övertygad om att personalen skulle gett upp och begärt resurs för länge sen ( hon har bara gått knappt en månad på dagis).
Men det funkar SÅ bra. Gissa om man känner sig värdelös när hon hemma knappt är hanterbar.
 

Läste du vad jag skrev?

Skrivet av  Andrea
Vänta bara lite... det lär ändra sig på dagis också.... Det slår jag vad om.

Andrea
 

Varför?

Skrivet av  Mimma
Kan du inte begära en utredning ändå? Måste hon vara stökig på dagis för att du skall kunna få till en utredning, räcker inte ditt ord som mamma för att få det gjort?

Känner du att det är tokigt och att du inte klarar av situationen så måste du få hjälp.

Hoppas du orkar stå på dig, för detta är viktigt för er.
 

Min dotter

Skrivet av  Idalina
som iof är 10 år idag, är precis likadan! Och har varit det länge. Sedan länge har vi väntat på utredning och nu äntligen har vi påbörjat den. Men vi har begärt den själva på Bup.
Nu i höstas, när hon började fyran, visade hon ingenting i skolan de första 2 månaderna (hon fick en ny lärare), men däremot fortsatte hon med utbrotten hemma, precis som vanligt.
Men nu har det gått så lång tid att hon börjar känna sig hemtam även där och nu "ser" fröken vad vi pratar om...
 

Har svarat dig på dagis-snacket! imt

Skrivet av  m
.
 

Sådana är mina barn med.

Skrivet av  mummie
Därför är dom hemma, de går inte på dagis eller fritids längre.

De skärpte till sig så mycket där borta så de rasade när de kom hem, det var katastrof!
Nu när de är hemma har de ett jämnare temparament, de är jobbiga och allt vad det innebär, vi går på knä här hemma men nu kan vi hantera dom eftersom utbrotten inte är lika intensiva som innan.

Utredning tycker jag ska göras ändå på din flicka, en dag känner hon sig hemma på dagis och kanske visar sitt "rätta" jag där också, även om det inte händer så behöver ni hjälp med att hantera henne hemma.
Vi har ännu efter 2 år inte fått den hjälp vi behöver till vår son, allting tar tid.
Nu ska vår dotter utredas, sedan är det lillebrors tur.

Stå på dig, din flicka vill inte bete sig såhär hemma, hon mår lika dåligt av det som ni.


Kramar
 

Artiklar från Familjeliv