Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är det NEGATIVT att få en diagnos?

Skrivet av oroliga mamman
Känner mig mycket kluven efter att ha samtalat med skolans psykolog som sonen,15,och jag ska träffa nästa vecka.
Sonen har stora koncentrationssvårigheter och är rastlös.Kan knappt komma igång med skoluppgifterna,har svårt att slutföra arbeten,blir lätt distraherad och kommer av sig.Han oroar sig aldrig över att han har en massa att slutföra vad det gäller ofullständiga prover,och har enormt svårt att "skynda" med något.
Han gör allt i sin takt,så är det bara.

Han riskerar nu att INTE få betyg i några ämnen.Vi ska träffa psykologen som sagt och jag ringde henne idag.

För att få veta hur mycket information hon fått innan vi ska träffas.
Svaret blev -ingen information alls!Vi har visserligen pratat med henne tidigare,för två år sedan men då blev beslutet vi tog tillsammans,att avvakta och se om sonen inte "mognar".men nu är det ju ännu jobbigare för honom.

Jag blir så frustrerad,även om sonen faktiskt får mycket mera hjälp nu i skolan.Vi har "ringat in honom" och har koll på skolarbetet,även om det nu inte funkar_ riktigt_ bra.

Skolpsykologen antydde att hon tycker att det i vissa fall kan vara negativt med en diagnos.(vi själva misstänker Add eller adhd UTAN det utåtagerande.

Hon sa att diagnosen kommer att följa honom genom livet,finnas i hans journal osv och kanske som sagt vara negativt för framtiden.

Om ett barn/ungdom INTE har så svåra symptom att vederbörande måste medicineras,är det bättre att låta bli att diagnosticera.Tycker hon.

Hon ska göra några tester på sonen då vi ses,av vad jag förstod.Jag som mamma är orolig inför hans framtid,hur ska han komma in på gymnasium tex?? Han inser ju själv inte alls att det här är oroväckande,säger som nån annan sa här att _vår_ son är inte heller orolig.Han tar det bara lugnt och tycker det går "jättebra" i skolan!?Va?? Jag trodde han skojade när han sa det,men det gör han inte!

Vad säjer ni om detta? Ber om att få vara anonym,vill inte "lämna ut" skolpsykologen..
Svar på tråden: Är det NEGATIVT att få en diagnos?

Oj,datorn hängde sig på nåt vis.imt.

Skrivet av  oroliga mamman
dd
 

Som alla här vet är min uppfattning

Skrivet av  tanten
att det inte ska behöva vara negativt att få en diagnos, tvärtom kan det vara till mer hjälp ibland.
Det är naturligtvis inte heller nödvändigt om ni känner er tveksamma. Han ska kunna få all hjälp han behöver ändå även om det för viss behandling sannolikt krävs en diagnos.
Viktigt är emellertid att veta hur hans svårigheter ser ut och det kan olika tester visa. Då har man större möjlighet att träffa rätt i sina insatser.
Att han inte själv ser sina svårigheter har till stor del sin grund i dem, att hans förmåga att se sig själv och bedöma sig själv inte är tillräcklig. Man ska också ha i minnet att i den åldern är man aksnke inte så bra på det ändå, så det finns alltid en kombination av möjliga orsaker till ett fenomen. Vad som överväger i det enskilda fallet kan man bara få veta om man undersöker det närmare.
En diagnos behöver inte vara ett följebrev för hela livet även om det oftast är så. Detta är i sig inte negativt. Negativt är det bara om det leder till icke önskvärda effekter. Man är heller inte tvungen att berätta om det om man inte vill.
Det kommer att stå i hans journal, javisst, i psykjournalen om det är där man gör utredningen, men vem har tillgång till den? Ingen utanför psykvården om han inte ger dem lov till det.
Men man ska också komma ihåg att om man är patient i sjukvården, psyk eller annan vård, så sätts det alltid någon diagnos i varje fall om det ges någon form av behandling.
De diagnoser jag sett på personer med npf som inte har sådan diagnos, brukar vara panikångest,social fobi, depression, psykisk insufficiens, identitetskris, schizofreni, psykotisk kris och liknande. Inte mycket roligare. särskilt som de aldrig fått den hjälp de hade behövt.
Allt det mänskliga lidande jag sett och ser, och försökt hjälpa människor att komma ur, gör att jag skräms avsevärt mindre, ärligt talat inte alls, av diagnoser inom npf-området, än av de följder jag sett hos dem som aldrig fick sina problem klarlagda och diagnosticerade på rätt sätt, utan suttit som stamkunder på psyk, soc och andra ställen och utan förmåga att ta hand om sina egna liv.De är mycket bittra på att de inte fick den hjälp och förståelse de behövde.
Det här är min personliga uppfattning, grundad på de kunskaper och erfarenheter jag har fått.
Du ska välja utifrån din övertygelse om vad som är bäst för din son, inte bara nu utan även i framtiden och hur den kan komma att se ut för honom.
 

Ger det dig inte någon form av...

Skrivet av  Haqvin
...tankeställare, tanten, att de personer som nu får npf-diagnoser i stor utsträckning är samma kategori människor, som tidigare fick traditionella psykiatriska diagnoser?
 

Det har vi veta länge

Skrivet av  Andrea
Och visst har det get oss tankeställare - men helt andra än vad du syftar på! Och dessutom är du nu inne på en orsaksdiskussion - DU, inte tanten. Och det ska du hålla i "diskutera diagnoser".
 

Tack för upplysningen, Andrea

Skrivet av  Haqvin
Gör gärna samma snabba påpekande när någon annan - ingen nämnd och ingen glömd - bryter mot snackreglerna eller publicerar saker som inte hör hemma vare sig här eller någon annanstans.

(Tanten diskuterar f.ö. just diagnoser i det inlägg jag svarar på!)
 

En okunnigs tanke

Skrivet av  Antagligen okunnig
Den tankeställare jag får är helt enkelt att de traditionella psykiatriska diagnoserna i dessa fall hade kunnat undvikas. Underliggande orsak till dessa diagnoser var säkert en neuropsykiatrisk problematik. Hade den blivit diagnostiserad genom utredning, och sedan åtföljd med adekvata hjälpinsatser, så hade man hos många kanske kunnat undvika dessa traditionella psykiatriska diagnoserna.
 

Utredningar är inget nytt...

Skrivet av  Haqvin
..påfund, som många unga människor tycks tro. Sådana gjordes också under "stenåldern", men man landade emellanåt i helt andra slutsatser än man gör idag. Modena och tidsandan växlar!
 

Artiklar från Familjeliv