Rövardotterns utredning är klar

Rövardotterns utredning är klar
Skrivet av	Rövardotterns mamma
Hej! Jag har läst länge på denna sida men bara skrivit ett fåtal gånger, då jag inte riktigt har vetat om vi tillhör denna sida. Oj vad man är duktig på att förtränga verkligheten. För en vecka sedan fick vi reda på resultatet av Rövardotterns utredning på bas-teamet: hon har ADHD. Jag har växlat mellan att tro att hon absolut inte har ADHD till att tro att hon absolut har det. Fast innerst inne visste vi nog. Fast ändå känns det chock artat. Men nu kommer hon att få mkt hjälp i skolan. Rövardottern har alltid skött sig i skolan, personalen har säkert undrat varför utredningen görs. Jo att hon har inlärnings problem har de ju märkt, min inte att de är så svåra. Finns det fler som har flickor som sköter sig bra i skolan men som kommer hem och har slut på orken. Duscha kan bli ett jätte problem? Rövardottern har diabetes också ( kunde inte det räcka??????) finns det ngn här som också har ett barn med diabetes och ADHD? Doktorn pratar om Conserta så vi ska prova det. Hur vanligt är det med aptitminskning och viktnedgång? Oroar mig lite för det pga diabetesen. Många frågor. Fler lär väl komma. Och fler inlägg från mig också. Hälsn. Rövardotterns mamma
Svar på tråden: Rövardotterns utredning är klar

Välkommen hit :-)
Skrivet av marib
det blir bra faktiskt. Du landar du med ler det ÄR fortfarande samma unge men det känns tufft som tusan när man får svart på vitt. Har ingen dotter med de problemen men väl en son. Han har minskat rejält i vikt (var knubbig från start) BMI (enklast så han växer ju på längden också) från 22 till 17 på drygt ett år. Men han är rädd om sin medicin så han HAR börjat anstränga sig för att äta så det tar sig. Förhoppningsvis slipper ni det värsta, iom diabetesen så förmodar jag att hon redan vet hur viktigt det är att äta regelbundet.

Välkommen!
Skrivet av Rebecka 98/02/04
Som Marib säger - ni kommer att landa! ;) Nu har jag ju en pojk. Men vissa sidor har han inte visat alls i skolan, bara hemma. Eller åtminstone mindre i skolan. T ex grym hyperaktivitet och aggressivitet. Hyperaktiviteten märks knappt i skolan. Men han tar ut den rejält hemma och på alla andra ställen som hos släktingar, BUP, hos kompisar mm. Koncentrationen märks det dock tydligt på i skolan. Han får aldrig något gjort. Är lättstörd. Tittar bara på vad de andra gör. Tycks inte lyssna, svår att nå. Så visst kan det vara skillnad på skolan/hemma. Märks det inte av på något sätt alls i skolan? Funderade på det där med diabetesen. Min pojk med Damp har det inte, men jag. Jag antar att diabetesläkaren blir inkopplad vid start med Concerta? Blev bara lite orolig, så det inte blir stora problem med sockret. För en del blir ju aptitminskningen stor rätt så omgående. För de flesta blir den ju inte det, men man vet ju aldrig. Bara ni har en handlingsplan för hur ni ska göra med insulin och så. Hoppas allt går bra för er!


TACK ALLIHOP
Skrivet av Rövardotterns mamma
Tack för välkomnandet, det värmde. Jo visst märks det i skolan, men hon får inga utbrott där. Hon har svårt att koncentrera sig, tappar ofta tråden. Sitter på sin stol men är väldigt rörlig på stolen. Hon har ganska stora problem med inlärningen, skriv och lässvårigheter. Ingen dyslexi utan det är ADHDn som ställer till det. Perceptionssvårigheter. Imånga avseenden inom inlärningen så ligger hon på en sju årings nivå. Rövardottern fyller 10 år om tre veckor. Men hon gör framsteg. Skolan blev lite chockad av att det var så illa som dom uttrykte det och det är vi också. Men nu ska skolan sätta in resurser. Inte undra på att hon gnäller över vardagliga saker när hon kommer hem som att duscha, byta nål (iof ingen vardaglig sak för de flesta) eftersom hon har en insulin pump. Ta bort en nål. Ja hon är väl slut efter att ha kämpat hårt i skolan. Läkaren som har varit med och utrett Hannah skulle ta reda på hur Conserta påverkar diabetesen. Igår fick jag ett brev från honom där det stod att i litteraturen så står det ingenting om påverkan på diabetesen. Men såklart tappar hon aptiten så påverkar det diabetesen. Ska ringa hennes diabetes läkare så att vi är förberedda hur vi ska göra med insulindosering. Rövardottern har en insulin pump som jag skrev ovan, tror det underlättar om det blir så att hon äter mindre. Rövardottern är inte trådsmal men absolut inte tjock, men ett kilo i viktminskning skulle inte vara någon fara. Men det får inte bli mkt mer än så. Oj vad långt det blev. Skriver mer en annan dag, så ni får vila er lite från mina frågor. Rövardotterns mamma

Hej & välkommen=)
Skrivet av no1wildcat
Har oxå en dotter,PippiLotta 9 år,som äter Concerta.Hon har gått ner ca 2 kg sen starten för drygt 1 år sen men ibland går hon upp 2 kg så just nu behövde vi inte oroa oss,sa läkaren.Men vi ska ge henne x-tra fett i maten och absolut inga lättprodukter. Skolan jaa,jodå,den sköter hon bra-aven innan medicineringen men då brakade det loss hemma=0/ Nu med C så kommer det ändå en del "skurar" då medicinen går ur kroppen men inte alls som förr=0) De kan ju konsten att "skärpa" till sig och sen släppa ut det där de är trygga så att säga-alltså hemma S..Ha en trevlig helg!

Har tänkt på det där
Skrivet av Rebecka 98/02/04
Det är ju faktiskt VÄLDIGT många av oss som skriver här inne som upplever detta att våra barn kan "skärpa till sig" i andra miljöer, och sen släpper de ut allt hemma. Samtidigt är kraven för diagnos att problemen måste förekomma i flera miljöer. För många förekommer väl problemen delvis i flera miljöer, men långt ifrån alla problem. Sen så läste jag Wondergirls inlägg lite längre ner "Hur kan ett barn visa så skilda personligheter". Hon blir t.o.m. nekad en utredning p.g.a. att barnet är annorlunda på dagis än hemma. Hur knäppt är inte det!? Jag ville inget särskilt med inlägget inser jag nu, är väl bara pratsjuk... ;)


En till pratsjuk;)
Skrivet av AnneliN
Det som gjorde mig tveksam till om min kille hade en bokstavs diagnos, var just det att han inte hade det överallt och jämt. Det var väldigt jobbigt i skolan, men hemma märkte vi inte av det på samma sätt. Så i vårat fall var det skolan som tjatade om en diagnos och vi var emot. Var rädd att det skulle stämpla honom. Nog var han aktivare än många, men vi hade inga referens ramar och pojkar är ju pojkar. Och problemen kom i dagen när han började skolan. På dagis hade dom inte sagt något. Nu när jag ser tillbaka så tror jag att vi hade med automatik strukturera vårat liv så att det fungerade och dagis är mer rutinbundet och lugnare än skolan. Och sen allt man hört om dessa barn och deras föräldrar av andra "normala", inte ville man tillhöra "dom". En kompis gav mig matrial om bokstavs diagnoser, där det bl.a. stod att det var en situations handikapp. Ibland undrar jag om han mår så dåligt idag för att vi gömde huvudet i sanden för så länge. Och han har blivit stämplad som bråkig, lat och ouppfostrad. Och han själv säger att han är dum. Det känns som jag svikit honom genom att inte ta signalerna på allvar ( som i backspegeln är tydliga). Har en yngre son som visar tecken på ADD och är i utredning oxå. Vill inte upprepa samma misstag. Livet lär.....

Känner som du AnneliN
Skrivet av Smulan
Vi känner oxå av det här att vi inte vill tillhöra "dom andra", det vill väl ingen. Det känns liksom lättare att sticka huvudet i sanden och hoppas på att saker och ting ska gå bra av sig själv. Det är lättare att _uppleva_ att man har problem än att det finns skrivet svart på vitt, även om det säkert underlättar i längen. Jag har nyligen börjat läsa här och skrev för första gången för några dagar sen. I och med detta har jag äntligen börjat inse att det är vi som föräldrar som har den största delen i hur stora problem våra barn ska få här i livet. Jag funderar på att höra mig för angåenden en utredning i alla fall, fast att vi har pratat med spec.ped och personal på förskolan om att det inte behövs. Det kanske kan öppna ögonen på oss själva och nästa år börjar han skolan och då blir problemen värre för många har jag förstått. Vad ville jag med detta? Jag är väl bara pratsjuk jag med!

Jo, det är ju så
Skrivet av Andrea
att de flesta barnen är annorlunda hemma än i skolan. Jag menar även barn utan NPF. Och det är ju så för oss vuxna med, på jobbet har vi en yrkesroll, som ofta skiljer sig från vårt privata JAG. Det har jag också tänkt på för att jag har haft svårt att hitta en sån yrkesroll. Jag är för mycket mig själv i alla lägen. ; ) Men problemen som man har, när man har ADHD t.ex., borde visa sig i olika miljöer. Däremot har man kanske varit så naiv att tro att de visar sig lika mycket och på samma sätt. Beteende är överhuvudtaget inget ADHD-kriterium. När man tittar på uppmärksamhet, avledbarhet, osv. så tror jag att man ser problemen i alla miljöer. Andrea


Där sa du något
Skrivet av Rebecka 98/02/04
Att beteende är inget kriterium. Men ändå är det som om lärare mm tror att bara för att ett barn inte är bråkigt så kan det inte ha ADHD! Vår pojk har stora problem med avledbarhet och uppmärksamhet i skolan, men inte med aggressivitet t ex (dock andra sociala saker), vilket får dem att tycka att problemen inte är så stora. Nej, inte för dem kanske som inte behöver slita isär honom i slagsmål titt som tätt som de behöver med vissa andra. Men för honom själv är problemen stora. Tänk att vissa inte ens får utredning gjord, för att barnen är för "snälla"! Knäppt!

Visst är det så
Skrivet av Andrea
Det verkar som om de flesta människorna tror att just aggressivitet eller att bråka eller att få utbrott är det mest typiska för ADHD/DAMP, men det är det ju inte. Utbrott är bara ett tecken av frustration, de är sekundära. Många misstar också ODD för ADHD. Men det är två olika saker. Visserligen finns det en undergrupp inom ADHD som har ODD, och man har forskat en del om ifall det är en speciell form av ADHD. Uppenbarligen så ser det i alla fall ganska annorlunda ut i hjärnan om man har ADHD+ODD.

Sonen sa nåt tänkvärt..
Skrivet av mia
på tal om beteende. En dag var de på utflykt med skolan (sonen går i resursskola) och sonen blev placerad i den gruppen med barn som är minst omtyckta. Detta för att han är den som är "snällast" och inte hackar på dem. Men han ville hellre gå med de han mest umgås med. Då frågade han lärarna om han måste bete sig illa för att få gå med vem han vill. Detta fick verkligen lärarna att tänka till. Sonen har damp men är inte alls agressiv eller utåtagerande. Detta goda beteende för lätt med sig att pedagogerna glömmer dels de egentliga svårigheterna och det "snälla" barnets egen önskan. Dock inte i sonens fall numera...


Hej
Skrivet av Andrea
Att få en diagnos, att få det bekräftat som man har känt på sig... det är ändå ett besked som man får smälta. Det är en sorgprocess. Jag tror iofs att det inte var riktigt så när min son fick diagnos. Men det var för att det var så himla uppenbart att det var så och tog tid tills vi fick diagnosen, för att vi råkade ut för en läkare som bara vägrade acceptera ADHD. Men när sonen sedan fick Tourette-diagnos också, som inte var lika självklar... då gick jag också och sörjde.... Jo, det där med att sköta sig i skolan och vara helt slut när man kommer hem - det känner jag igen från min dotter. Hon är 8, snart 9 och utreddes förra året, men man ville inte ställa diagnos, just för att hon - framför allt just då - fungerade bra i skolan. Hon har ett himla humör när hon kommer hem ibland, det går liksom inte att göra nåt rätt, hon bara jävlas....Och hon kan vara så slut att hon somnar, fast det är inte lika ofta nu, när hon var yngre så hände det oftare. Jag tror att det är ganska typiskt att flickor ser det där att det vore himla pinsamt att göra bort sig i skolan. Och att det inte är lika accepterat att tjejer flippar ut. Då är det bättre man släpper ut humöret hemma. Det har min dotter också sagt. Alltså: "Man kan ju inte göra bort sig i skolan när alla andra ser det." Andrea

Rövardotterns utredning är klar

Välkommen hit :-)

Välkommen!

TACK ALLIHOP

Hej & välkommen=)

Har tänkt på det där

En till pratsjuk;)

Känner som du AnneliN

Jo, det är ju så

Där sa du något

Visst är det så

Sonen sa nåt tänkvärt..

Hej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information