Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

skolgång

Skrivet av Rövardotterns mamma
Hej min dotter Rövardottern kallar jag henne här. Fick diagnosen ADHD för två veckor sedan. Hon går nu i en vanlig årskurs tre klass. Hon började i den klassen för ett år sedan då hennes inlärningsproblem upptagades. Hon fick då gå om en klass.
Nu när skolan fick reda på dotterns ADHD och hur svag hon är på många områden blev de orolig hur det kommer att fungera i fyra. Rektorn började prata om en liten klass i en annan skola.
Går era barn i vanliga klasser eller i små klasser? Det varierar säkert. Jag skulle bli glad och höra hur era barn har det.

Rövardotterns mamma
Svar på tråden: skolgång

SS går i en specialskola

Skrivet av  andres mamma
Min sambos pojk är nu 13 år och han har AD/HD som han behandlas med concerta. När han gick i 3:an tyckte lärarna att han var så jobbig att de flera gånger skickade hem honom och när hans mamma påpekade att det faktiskt finns något som heter skolplikt så sjukskrev skolläkaren honom och allt detta ledde till att SS inte ville tillbaka till skolan och mamman kontaktade kommunen för att kolla om det fanns alternativ.

I den kommunen som de bor hade de sådan tur att det fanns en skola för just bokstavsbarn i SS klass är de 6 elever med 3-4 lärare.
Han har gått där sedan 4:an och trivs jätte bra.

Ända nackdelen är att de aldrig under dessa åren har gett ss läxor vilket kan ge stora problem OM han skulle börja i en vanlig klass. Syftet med denna skolan är att eleverna ska kunna slussas in i en vanlig skola. För SS så blir det nog inte så tyvärr och vi vet inte riktigt ännu hur betygen som de får gills när de ska söka gymnasiet eller arbete i framtiden.

Jag tror att gymnasiet är svårt för SS att klara med tanke på den "enlka" skolgång han har haft och det värsta är att rektorn påpekar detta för eleverna vilket jag tycker är lite fel för elevernas mål och drömmar, SS har tex drömmar om att utbilda sig till kock så vi tänker minsann uppmuntra honom och ge honom det stöd han behöver för att nå sitt mål. Vad annars ska de kämpa i skolan för.

Vad SS själv sa när han började i denna skolan var: -det är så skönt för nu är inte jag väsrst och bråkigast i skolan längre.
Och vem vill vara på ett ställe där ändå ingen vill ha en?
 

ser att jag skulle behöva utbildning i stavning ;)

Skrivet av  andres mamma
.......
 

Betygen

Skrivet av  mia
Min son går i 9:an på en resursskola. De betyg han får där gäller likadant som de betyg han skulle fått om han gått på hemskolan.

Skillnaden är att på resursskolan har de inte lika många ämnen, så det är omöjligt att få lika många poäng som en elev från en "vanlig" skola. Dock räcker poängen för att ta sig in på gymnasiet om man får betyg i de flesta ämnena.

Jag tänker såhär att om han gått på hemskolan hade han troligtvis inte fått betyg i alla ämnena i alla fall, men nu får han betyg i de viktigaste ämnena.

Jag är tacksam över att sonen fått chansen att gå på resursskola för annars hade hans skolgång varit körd. Nu kommer han nog tom. kunna gå på nationella programmet på gymnasiet.
 

Det är ju bra för "våra" barn" måste ju oxå få en

Skrivet av  andres mamma
chans att gå gymnasiet och få en möjlighet till den utbildning de vill ha. Vad ska man annars gå i skola för?

SS är dessutom en jätte duktig kille i köket så han har nog möjligheterna till att bli kock om han bara lyckas i skolan.
 

Håller tummarna för er :) imt.

Skrivet av  mia
 

Tycker du ska ta den

Skrivet av  tanten
chansen när du får den, många barn har det ganska jobbigt i vanliga klasser där det inte finns resurser att ge dem det stöd de behöver. De halkar lätt efter, blir störda och frustrerade och mår inte alltid bra. Undantag finns såklart men de är nog inte så många.
Prova och se hur det fungerar!
 

Grabben gick i vanlig klass tom trean

Skrivet av  mamma
ht fick han en helt underbar assistent och det fungerade bra. Till vt hade skolan "sullat bort" assistenten och flera sämre avlöste varandra. När han gick i fyran började problemen på allvar och hans flyttades till en (usel) liten grupp. Ledda av outbildad personal och med fem lika jobbiga barn däri. Det gick käpprätt åt *¨#%&#
VT i Fyran fick jag upp ögonen för hur illa det var, krävde att han fick gå med klassen, vilket ordnades men studiemässigt var det en katastrof
I femman byttes rektor och NU började det bli bättre. En utbildad lärare och en specialpedagog anställdes och gruppen fick bli högst 4 elever (det funkade aldrig med fler än 3)
Femman och sexan fungerade studiemässigt bra men var en social katastrof.
De var så få så de fick aldrig några kompisar utanför gruppen
 

Sonen som är numera 18

Skrivet av  mani
gick i årskursbalnad på lågstadiet och det funkade bra.
Mellanstadiet blev en katastrof: barnen kom från 3 olika årskursbalnadae klasser, skulle byta pedagogik och det var frökens första klass!
I 6:an mådde han jättedåligt och vi fick då höra att han hade en annorlunda sätt att handskas med oredan (han sov sig genom).
Han fick gå i en liten grupp på högstadiet.
Gruppen var fel sammansatt och dessvärre lämnade specialläraren efetr ett och havt år. Assistenten som var ung och outbildat fick ansvaret!
Men gymnasiet gick han i en vanlig klass med assistent och det är toppen.
Han fick sin diagnos i 8:an (AS+ DAMP)
 

TACK IGEN!

Skrivet av  Rövardotterns mamma
Åh vad bra att ni finns som har varit med i svängen ett tag. Många bra synpunkter. I Januari ska vi väl kolla på lite olika alternativ. Drömmen vore ju om Rövardottern fick gå kvar i sin klass, men det får inte bli på bekostnad på hennes psykiska välbefinnande. Då är det bättre att hon blir ledsen och arg på oss vid ett eventuellt skolbyte och sen glad igen ( förhoppningsvis ) när hon har funnit sig tillrätta. Svåra frågor. Men man behöver inte ta ut ngt i förskott, kanske hon inte behöver byta skola. Men vi vill vara väl förberedda.

Rövardotterns mamma
 

Artiklar från Familjeliv