Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ibland blir jag så trött!!!

Skrivet av vill vara anonym
Sonen som förmodligen har ADHD,(är under utredning)får plötsliga idèer,och tänker inte efter.Eller så förstår han inte vad han kan ställa till med..

Häromdagen skrev han ett inlägg på skolans hemsida,där han meddelade att skolans vaktmästare har cancer.

Det väckte förstås uppmärksamhet,även av lärare som var inne och läste på sidan, och inlägget spårades till vår 15-åring.
Så nu får han inte använda datorn på skolan ,tills vidare.
Jag förstår bara inte varför han skriver sådant,inte han själv heller.

Han svarar bara, med ett leende dessutom,att han bara "skulle skämta".

Vaktmästaren har inte cancer om nu någon undrar,det var ett påhitt.

Han brukar också få för sig att snabbt skruva isär stolar och bord i klassrummen.Så de ligger i en brädhög då läraren kommer in efter lektionen.
Även andra elever har gjort så,men det är vår son som tydligen är "värst"

Jag känner ibland att jag står helt frågande till det sonen hittar på!

Är det här vanligt bland bokstavsbarn??

Han har även fått för sig att elda papper på sitt rum,i smyg.
Vi känner lukten,men han erkänner sällan fast vi VET.
Oftast är jag en person med mycket humor men detta är inte roligt.Jag känner mig plötsligt lite deppad,särskilt med tanke på att han har det jättekämpigt i skolan .Och att vi får vänta i ett år innan Bup tar vid det som skolpsykologen just börjat med.

Svar på tråden: Ibland blir jag så trött!!!

Vår son hittar

Skrivet av  HelenK
också på massor av "dumheter". Vi har ju inte heller någon diagnos men misstänker ADHD på vår son som är 14.
Vår son gör ofta saker utan att tänka efter, och sen när det är kort kommer han på att det kanske inte var så bra (ibland inte). Det är som att han inte riktigt förstår att man får inte får göra så. Eller gör han något mot någon som han tycker är jätte kul, men han förstår inte att den inte tyckte att det var roligt. Tex har han hällt målar färg på en klasskompis på en bildlektion för han tyckte det var kul och sen förstog han inte varför kompisen blev sur.
Tycker det är jätte jobbigt, men han brukar ju förstå efter att man har pratat med honom. Fast sen så gör han ju något annat.
 

Vanligt

Skrivet av  marib
och det hör väl ihop med frånvaron av impulskontroller.
Det verkar roligt och bra, precis i stunden ingivelse och så gör man det *suck*.
LillaMonstrets lista med dumheter skulle utan tvekan kunna fylla sidan men de värsta är väl när han(också) eldat i kartonger inne på rummet, fick eld på gräsmattan utanför huset och brandkåren fick komma, samt när han klippte av sladden till en lampa (inkopplad givetvis) och fick en stöt som hette duga.
Sen var det väl ganska illa när han klippte av en bit av snoppen också... ett tips! visa inga program om omskärelse för bokstavsbarn *S*
Men trött BLIR man
 

hjälp

Skrivet av  mamma S
elden och sladden var ju jättehemskt, men sen även snoppen!! Du måste vara härdad vid det här laget!

Då har vi klarat oss lindrigt undan, förstår jag nu. Min grabb har kastat saker så dom gått sönder, även stora saker som tex en sparkstötting och en stol. Han kastade en kaffekopp (tom) på storebros näsa och remmade iväg en hård liten leksaksbil på mig så jag hade världens blåmärke på insidan av låret (fast han siktade på storebror även då..).
 

Ja då är vi inte ensamma då

Skrivet av  vill vara anonym
lite skönt att höra..
Sonen hällde lim i cd-såelare då han var mindre,systerns alltså.Samt klippte av sladdar men som tur var fick han ingen stöt.

För två år sedan roade han sig med att,tillsammans med två minst lika fyndiga kompisar,elda i myrstackar i skogen.

En granne fick veta det och kom hit,helt ursinnig.Tyckte det var dags att börja uppfostra sonen.
Precis som vi inte alltid kämpat just med det!
 

Jo, nog känns det igen...

Skrivet av  Trollungens mamma
Trollungen utsätter sig många ggr för rent livsfarliga saker. Det värsta var när hon var hemma hos en kompis och de skulle gå ner till sjön och bada. Mamman till kompisen frågade Trollungen om hon kunde simma varpå Trollungen svarar "Jaa, då!"

Vill bara tillägga att Trollungen inte alls kan simma...

Resultatet utav det hela blev att Trollungen hoppade i vattnet där det var djupt under ett ögonblick när kompisens mamma hade ögonen på de andra barnen. Storasyster i denna familj såg det hela och fick hjälpa Trollungen upp.
Jag törs inte tänka på hur det hade kunnat gått. Och denna oro för vad Trollungen ska hitta på lever vi med ständigt känner både maken och jag. Och det sliter något så oerhört.

Sedan är det ju även detta med att Trollungen slår, sparkar, spottar på andra kompisar när hon blir arg, irriterad eller störd på något vis. Eller när hon får för sig om att börja klättra i träd inne på grannarnas trädgårdar. Eller när hon bara måste krypa in under bilar för att undersöka hur det ser ut inunder dem osv osv. *pust & stön*
Listan kan göras väldigt lång.

Och förmodligen så beror allt detta på frånvaron av impulskontroller som Marib skriver om. Men innehållet i situationerna ändrar sig ju med åren. Vissa saker har Trollungen slutat helt med t ex bitandet som var hemsk en period men i dagsläget så är det annat istället...
 

Nygammalt tips

Skrivet av  tanten
Det Marib skriver om bristande impulskontroll är nog en stor del av sanningen bakom alla de beteende som skrivs om här i tråden.
Men där finns minst en bit till som också är viktig och som tycks gå att arbeta med.
De här barnen har svårt för att skapa erfarenheter som de kan använda vid nya händelser. Det gör att de inte ser konsekvenserna av sitt handlande eftersom de inte skapade någon erfarenhet vid en tidigare, liknande händelse.
Detta hör intimt samman med bristen på impulskontroll, men också med brister i uppmärksamhet. Eftersom de inte "stannar upp" så hinner de inte uppmärksamma och inte uppleva vad som egentligen händer och i vilken ordning. Då kan de inte heller "lägga något på minnet", det hinner de helt enkelt inte med. De är s a s inte närvarande mer än i det absoluta nuet, det finns inget "före" eller "efter".Och då finns ingen tidigare erfarenhet och ingen medvetenhet om vilken handling som leder till vilken konsekvens. Och därmed inte heller något medvetande t ex om vad som är farligt. Man skulle ibland kunna säga att de aldrig "har varit med om det förut" trots att de kanske gör samma ska för femtielfte gången.
Det finns åtminstone vissa möjligheter att arbeta med att förändra detta tror jag.
Ross W Greenes metod i hans bok "Explosiva barn" går delvis ut på att hjälpa barnet till större medvetenhet om sitt eget agerande och konsekvenserna av det.
Så mitt tips är: se om ni kan använda hans metod även för de här problemen.Det är en mycket bra metod, ganska befriad från belönings- och andra liknande metoder,och i mitt tycke mycket lättare att förstå och att använda. Den syftar ju också till att ge barnet möjligheter att utveckla sin kognitiva funktion och därmed att mogna. Eller annorlunda uttryckt: den mobiliserar barnets frontallobs-funktioner och vidareutvecklar dem.
Tja, det är en kanonbra bok helt enkelt!
 

Artiklar från Familjeliv