Sonen ska få prova en till medicin.....

Sonen ska få prova en till medicin.....
Skrivet av	Andrea
Hej alla, efter att min 17-åring inte kan motiveras till nåt, hemma i två år, och även på hemmafronten händer inte mycket.... har läkaren nu bestämt att prova en neuroleptika. Sonen har redan centralstimulerande och antidepressiv medicin (Concerta och Effexor) och nu ska han få en relativ ny och atypisk neuroleptisk medicin som heter "Abilify". Jag antar nästan att ingen har erfarenhet med den, men kanske har någons barn andra neuroleptika? Jag vet att det kan ha bra effekt med små doser av såna mediciner just för beteendeproblem... Och förstod att läkaren frågade honom så exakt efter hur det känns när han inte är motiverad, just för att utesluta tvång och depression... Dock gör han det här inte heller för att jävlas. Men man kan väl säga att det "låser" sig nånstans. Nån slags felriktad envishet finns väl också med. Iofs har jag alltid ansett att det är nån slags tvångsgrej om man vill göra tvärtemot.... Eller? Har varit lite tveksam till att ge mediciner som ska framkalla "önskad beteende". Men, med tanke på att hans pappa har samma beteende och har sabbat så mycket med det, och med tanke på att sonen själv vill prova - vad ska jag säga? Förresten så menade han också att han kanske kan sluta med medicinen igen, när han väl har "lärt sig" att göra annorlunda, har kommit in i bra rutiner. Det har han förstås rätt i. Läkaren var väl lite inne på att inte allt beteende som finns där "naturligt" hos honom måste vara friskt, och framför allt inte bra för honom. Och att han tror att denna medicinen kan vara det som behövs för att - tillsammans med dem andra två - få en bra balans i dopaminsystemet.... Andrea
Svar på tråden: Sonen ska få prova en till medicin.....

Ingen??
Skrivet av Andrea
Har fått ett svar i ett amerikansk forum. En mamma som sa att det hade haft en fantastisk bra effekt på hennes son. Och hon hade hört liknande av andra... Ungdomar med Tourette, alltså. Just vid Tourette skulle det hjälpa bra. T.o.m. bättre än vad det hjälper mot schizofreni - och det är ju bara avsett för schizofreni.....

Vi kör också med
Skrivet av Portia
Risperdal, har använt det under två år nu! Skulle inte funka utan, hu vad hemskt det var för medicineringen ryser! Enda biverkan är viktökning men läkaren ger inte högre dos än max 2 mg/dygn vilket inte varit tillräckligt vid starka ticsskov. Men medicinen håller hans utbrott i skick. Bertil klagade själv härom veckan - han håller på att gå igenom jobbigaste tiden på året och då minskar stubintråden rejält - över att han blivit mer arg igen och bad om ökning av medicinen. Den nya medicinen har jag inte hört talas om men skall absolut kolla med Bertils läkare och höra om det finns färre biverkningar med den! Medicinen kapar alltså topparna på hans tics och ger färre utbrott. AS-problemen är förstås kvar men vi har en son som är kommunicerbar och som går att stödja och hjälpa tack vare medicineringen. En kille som är glad och gosig istället för enbart arg och upprörd och fullständigt utmattad av alla utbrott.


Jag hoppas
Skrivet av Andrea
att Abilify inte ger viktökning.... Sonen har redan problem med det. Det står inte heller i biverkningarna...

Vi har
Skrivet av Idalina
provat Risperdal, ena gången för att lindra tics andra gången för att få bort ett aggressivt beteende. Båda ggr fungerade det bra, trots en mycket låg dos, men biverkningarna som gav trötthet, var alldeles för stora, så vi fick sluta. Det där med att alltid vilja göra tvärtemot, kan jag på ett sätt hålla med dig om att det är något tvångsmässigt över det. Ofta får jag känslan av att de inte vill hålla på så, men att de inte kan låta bli... Båda mina grabbar har TS, minns inte om din grabb också har det? Och Andrea, även om man är tveksam till att medicinera mot ett "beteende", kan man inte tänka så att man iaf kan prova? Det går ju att sluta med den igen. Jag undrar om jag inte läst om någon på Attentions hemsida som använder/använt Abilify. Kanske kan du göra en sökning på deras forum. Vore kul att få höra hur det går!

Jag brukar
Skrivet av Andrea
kolla på Attentions forum också. Men medicindebatterna där är på en betydligt "lägre nivå" än här. Dvs. folk frågar om vilka mediciner som innehåller amfetamin - för det mesta... Nä... har inte sett nåt svenskt forum där man pratar om lite mera sällsynta mediciner... Jo, min son har också Tourette. Det där med trötthet och sånt... det får vi se förstås.. Kanske är det ju inte lika illa med Abilify som med Risperdal. Ni kan ju fråga eran läkare om det kan vara ett alternativ? Förresten, hos min son är det inte ett renodlad göra-tvärt-emot-beteende, utan snarare ett jag-kan-inte-motivera-mig-till-nåt-som-är-bra-för-mig-beteende. Lite svårt att placera det... : ) Andrea


Hej!
Skrivet av Mie
Min son är 16 år och ska nu efter julen få börja med Concerta, efter mycket övertalande. Inte av läkaren, utan av sonen. Han skulle minsann inte äta några j*a tabletter som drogar ner honom. Men när han väl funderat nån dag och vi pratade igen gick det bättre. Då gick han med på det ganska lätt. Du skrev att din son ska få en annan medicin mot hans motivationsproblem. Det är just det som min son har jobbigast med. Han har en handledare från skolan som "sysselsätter" honom 4 timmar om dan och han går till en specialpedagog 3 halvtimmar i veckan. Detta är max vad han klarar av, och jag tackar min goda stjärna för handledaren. Han accepterar INTE att sonen inte dyker upp, eller ber att få gå tidigare. Sonen är nämligen specialist på att manipulera sig ur saker. Att vi sen får reda på att han ljugit för att komma undan tänker han inte på då. Den dan den sorgen verkar vara hans melodi ;O)) Han har inga ambitioner, och om man pressar honom för då ska han "bli" uteliggare. För det krävs ingenting och DET kan han... Nåja, han prata lite om byggnads, men jag förklarade för honom att han inte orkar med det utan medicin. Jag vet hur det blir. Om han verkligen vill något så funkar det bra en månad eller så, sen orkar han inte skärpa sig längre, och saker börjar hända. Som naturligtvis inte är han fel... Han blir ju bara orättvist behandlad och då blir han arg och så går det som det går. Han tycker inte att jag fattar. VILL jag att han ska bli mobbad eller utkörd?? Det tror han när man försöker förklara. Jag tror inte han orkar med fler misslyckanden, så jag är lite pessimistisk, kanske. Nu blev detta långt och rörigt. Jag är bara nyfiken på den medicin du pratade om, kan du berätta mer om din son och hans bekymmer??

Hej
Skrivet av Andrea
Jag tycker du ska inte tänka på den slags medicinen, innan ni har provat Concerta. Min son hade INTE klarat 4 timmar om dagen utan Concerta (eller Amfetamin eller Ritalina - de hade han innan). Det gör en himla skillnad! Dessutom har min son även antidepressiva för att jämna ut humöret och det bruka också kunna lyfta motivationen. Det där som vi har fått nu är neuroleptika. De kan ha svåra biverkningar, i värsta fall bestående. Och effekten är inte alls lika säker som med dem andra. Så fundera inte ens på det innan ni har provat concerta.... Skulle det inte hjälpa, då kan det vara en idé. Jag hoppas att din son märker att den medicinen inte alls drogar ner, utan bara underlättar. Jag äter själv centralstimulerande, man blir inte ett dugg nerdrogad utan tvärtom klarare i huvudet.

4 timmar
Skrivet av Mie
Hej igen. Han klarar en halvtimma med EN peronlig pedagog. Bara dom två, inget annat som "stör". De 4 timmarna som han har ihop med handledaren är dom ute i praktiken. Tränar på gym en stund, spelar badminton en stund och kanske går på stan och fikar en stund. Jag har hört mycket positivt om Concerta och hoppas naturligtvis på det, men det är bra att ha så mycket information som möjligt, om det inte skulle fungera. Jag har en jättebra läkare som verkligen lyssnar till oss föräldrar och han har mitt fulla förtroende, det gäller bara att vänta och se tiden an.


Jag måste få fråga lite, långt o tungt
Skrivet av Ayo
hur stor insikt i sina problem har din son? exvis vet min 18 åring att han har diagnosrena ADHD o "mild" AS men han vet inte vilka beskymmer han har. Hur har din son det med kompisar? Min dras till fel hela tiden med polis, social osv. Hur har din son det med alkohol? Min tycker han ska vara som "alla andra", alltså dricka varje helg. När jag försöker prata med honom och han är på "bra" humör så säger han att jag inte ska oroa mig det ordnar sig, om han är på fel humör så smäller det. Hur har ni det med sådant? Medecin äter han cipramil(antidep) o metamina. Utan detta klarar han sig inte det inser han själv, men att dricka alkohol ihop med medicinerna ser han ingen fara med. Han hoppade av gymnasiet i okt/nov då orkade han inte mer, han gick ettan. Så nu gör han inget igen. Kontakt personen kämpar med honom men han vill inget, men när det är fredag o lördag kväll då SKA han vara med sina " kompisar". Fy vad tungt o tråkigt detta blev. Men han gick precis ut med orden vi ses i morgonbitt o oroadig inte morsan allt är lugnt. Mina nerver är slut, jag är slut. Sin pappa har han mordhotat flera gånger så han håller sig i bakgrunden för fridens skull kliver bara fram om det är absolut nödvändigt. Finns det någon som har några tips till en trött mamma/familj. Hoppas att ni alla får en någotsånär skön helg massor med kramar till alla

Nja...
Skrivet av Andrea
Din son är ju redan 18, då är ju möjligheterna mindre att liksom göra nåt. Det enda är ju då att skaffa honom ett boende där han får hjälp och stöd.... Min son har just fyllt 17 och därför vill jag ju få hjälp innan han blir 18. Jo, insikt har min son. Teoretiskt. Jag tror, skillnaden där är att han inte har nån AS alls. Inte ens drag. Han förstår precis, men det funkar inte i realiteten. Och han har ju t.ex. själv föreslagit att han vill in i militären och drillas, eller i nån sorts "boot-camp". I vardagen så kan han ju ibland brusa upp och höja rösten över småsaker..Men jag brukar ju inte heller trappa upp då. Det är ingen idé. Hans styvpappa - som jag har skiljt mig ifrån just för att han inte klarade av att ha en vettig relation med sonen - han brukade ju trappa upp. Och då kunde det bli handgripliga konflikter. Fast det hade inte sonen alltför stor del i. Och mot MIG har han aldrig gjort nåt mer än höjt rösten. Inte heller sagt nåt mer än typ "dum mamma" eller "morsan har blivit helt knäpp". Min son har faktiskt bra kompisar. Visserligen är de som alla tonåringar. De kan gå ut och festa och dricka ibland. Men min son gör det ytterst sällan. Och när han har druckit nåt ... jag har bara fått konstatera att han tål det väldigt bra. Och inte för att han har vana. Det är ju de som är i farozonen för alkolism. Hittills har vi inte haft några större draman med alkoholen, förut en gång då han var full. Jag antar att det försämrar medicinens verkan - kanske i flera dagar. Och att medicinen förstärker alkoholens verkan. Men det brukar inte hända nåt dramatiskt. Symptomen har sonen bra koll på faktiskt. Men jag har också pratat mycket med honom (och länge, sedan han var 6 år) och läkarna brukar alltid fråga honom. Och han tycker om om han tillfrågas och då känner han efter ordentligt också. Alla har inte den självinsikten..... Men som sagt, praktiskt blir det ändå inte bra.....

Ayo
Skrivet av Mie
Hej på dej! Min son är 16 år och fick sin diagnos i somras. Han tror inte på den. Han har ADD och atypisk autism. Han hamnar oxå med fel gäng hela tiden och när man ska prata om sin oro säger han samma sak som din son. Han vill veta exakt vad jag har hört om hans kompisar och vad det är jag är orolig för. Han tycker jag är överbeskyddande och gnällig. Han har dock aldrig kommit hen onykter, han kör moped, och det är jag himla glad för, men jag bävar för var helg, och bara väntar. Han har oxå ett par domar på sig, och han inser inte att det är hans fel. Han tänker inte efter före och han dåligt konsikvenstänkande. Även om man har suttit och diskuterat dågot som man tycker någon annan har gjort fel och han är med på det, så kan samma sak hända honom 10 minuter senare. Men då är det ju aldrig hans fel, utan omständigheterna... Han vet mycket väl vad som är rätt och fel, men hinner inte tänka efter innan saker händer. Vi ska börja med concerta nu efter lovet, ska bli intressant. Är din son underaktiv, eftersom han är depresiv? Min son är väldigt låg i sin aktivitetsnivå. Ingen drivmotor alls. På BUP säger dom att han har depresiva tendenser.


Till Andrea o Mie (långt)
Skrivet av Ayo
Vår son har varit boende på annan ort på boende med "specialist" personal 0301-0403. Sonen var mycket friskare än de andra som bodde där, det resulterade i att han låste in sig i sin lägenhet och han blev djupt deprimerad. Han fick komma hem igen lovade att sköta sig och sysselsätta sig med det han fick hjälp som var stimulerande. Det blev skolbänken i 9 veckor sen var det sommarlov, efter sommarlovet som var rena kaosen var han tillbaks i skolbänken i 8 veckor.Nu har suttit på sitt rum nerrullat med tv, tv-spel o datorn i 3 månader snart, han har ingen som helst motivation att göra något vettigt han orkar inte. LSS, Hab, kontaktpersonen skolan och vi här hemma försöker men inget passar han har det bra där han är säger han, tills det är fredagkväll då cirkusen börjar. Vi har även pratat med en del bra kompisar dom försöker lugna honom o säga till honom att han inte ska dricka osv men han lyssnar inte ens på dom. Han är magpumpad 2 ggr för självmordsförsök(alkohol+tabl) och han har försökt hänga sig 1 gång. Tack o lov är detta några år sedan men tankarna finns att han ska försöka igen eftersom han är deprimerad, när jag pratat med honom om hans liv så ska ha ta tag i det(hans egna ord) en annan dag orkar inte idag. Han kan inte se konsekvenserna av sitt handlande och saker bara händer. Han sökte för att göra lumpen men det fick han inte, det blev avslag. Ännu ett bakslag för honom han ser bara alla bakslag inga positiva saker som händer runt honom. Han har fått lämna BUP eftersom han fyllde 18 och psykologen på vuxenpsyk har träffat honom 1 gång på 6 månader fast jag har tryckt på att han behöver hjälp. Han håller med mig om att han ska söka hjälp när han o jag pratar men när han pratar med någon annan så är det inga fel på honom, psykologen o läkarna ser ju att han behöver hjälp men vad ska man göra när han inte fattar det själv? Alla säger som inte känner honom riktigt att han är så artig,trevlig,söt o väluppfostrad han kan väll inte ha problem. Han är expert på att manipulera folk. Nu fick jag en puss och orden oroa inte dig mamma. O vad ska man göra? Tack för att ni orkar läsa/lyssna till mitt gnäll

Ayo!!
Skrivet av Mie
Åh vad jag känner med dig!!! Visst är det hemskt när ens barn inte mår bra?! Vi har oxå diskuterat internat, BUP tror på det, men LSS vill inte betala. Dom tycker att sonen har ett utmärkt boende här hemma, och dom ska sätta in punktinsatser i stället. Jag tror inte på en massa olika människor som ska försöka samarbeta runt sonen, han är oxå fenomenal på att manipulera folk. Som sagt konsikvenser finns inte. (Den dan den sorgen, bara jag slipper just nu) Dom intenat vi har tittat på är för diagnosen AS och han har ju "bara" atypisk autism. Och ADD. Så det där med att inte vara tillräckligt "dålig" känner jag till, svårt!! I dag har jag inte sett honom mer än en halvtimma på morgonen, och han hann inte äta frukost (var inte hungrig) och ringde och sa att han inte kom hem till middag. Samtalet slutade med att jag la på luren. JAg vägrar ta en diskution med honom per telefon. Han lyssnar inte och pratar "runt" så han får sista ordet i alla fall. Jag får sitta uppe till 12 när han sa att han skulle komma. DÅ ska jag prata, och förhoppningsvis har jag lugnat ner mig tills dess. Jag tycker det är jättesvårt att veta hur mycket man vågar pressa. Eftersom han blir så väldigt nere så fort man ställer krav på honom, och med tanke på vad du berättade om din son. Jag vet inte hur många av dom gångerna jag som jag har varit ovän med min son som jag har korsat fingrarna och hoppas på att han ska komma hem på kvällen. Det har bara hänt en gång att han uteblivit, och då var det för att han var så besviken på sig själv att han inte orkade möta min förtvivlan. (åkt fast för polisen) Sonen hat, precis som din son, svårt att glädjas åt framgång, utan hittar gärna negativa saker att ta upp, inte lätt att uppmuntra då. Han har inte pratat med nån annan än utredarna på BUP och har ingen vilja att göra så heller. Han HATAR möten, och är aldrig med i diskutioner runt honom. Om han är närvarande säger han ingenting om han inte blir direkt utfrågad. Men efteråt kan han komma och fråga så man förstår att han har hört allt som sagts, men inte deltagit. För mycket folk tror jag. Nu blev mitt inlägg oxå väldigt långt, som du förstår så förstår jag dig alldeles utmärkt, jag har ett jättebehov av att "prata". Men det finns inte så många som har så pass stora bran som vad vi har. Tur att ni finns.

Sonen ska få prova en till medicin.....

Ingen??

Vi kör också med

Jag hoppas

Vi har

Jag brukar

Hej!

Hej

4 timmar

Jag måste få fråga lite, långt o tungt

Nja...

Ayo

Till Andrea o Mie (långt)

Ayo!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information