Det här med att känna empati..(lite långt!)

Det här med att känna empati..(lite långt!)
Skrivet av	Mamman
Hej,har en son på 14 drygt som är under utredning för Adhd.(Att han har det är snart säkerställt,kan jag säja.) Jag oroar mig ibland över att sonen inte verkar kunna känna empati,som oss andra i familjen. Vi satt häromkvällen och tittade på en sorglig film på TV 3.Två kvinnor blev kära i varandra ,flyttade ihop och ville ha barn.Vilket de fick,en av dem fick barn via insemination. Men så visade det sig att hon,mamman,bar på en svår sjukdom och hon dog senare.. Hennes sambo,den andra kvinnan,tog för givet att hon skulle få vara barnets andra förälder som hon ju alltid varit..men plötsligt gjorde den biologiska mammans gamla föräldrar anspråk på det lilla barnet,en flicka. Det var sorgliga scener då barnet fick _slitas_ur sin andra mammas famn,och överlämnas till mor o farföräldrarna..flickan grät o skrek. Vi här hemma tyckte det hela var hemskt..det var också en sann berättelse.Men sonen,blev istället upprörd och arg på den lilla flickan!! Tyckte att de skulle slå henne,för att hon var "så störig"!! Han verkade uppriktigt INTE förstå hur synd det var om henne,han tyckte bara att hon var jobbig som skrek o grät.."Skrikiga småungar är det värsta jag vet",säjer han.Han retar alltid sina syskon,mest de yngre.När tex sjuåriga lillasystern gråter för att han retas,ser han _aldrig_ut att förstå att hon är ledsen.Han skulle aldrig ångra sig,liksom.. Ja,det är flera grejer jag undrar över.Till exempel så såg vi igår på TV hur flera döda människor flöt i vattnet på mage,nere i Thailand efter katastrofen. Men sonen,fnissade,och hade svårt att hålla sig för skratt..Han skrattar ofta vid oväntade tillfällen. Ibland vet jag inte om han gör det för att driva med mig?? Eller om han inte riktigt KAN känna empati. Det oroar mig i varje fall. Är det här som jag beskriver något ni andra föräldrar känner igen??Vill vara anonym,inte lämna ut sonen,hoppas ni har förståelse för det.
Svar på tråden: Det här med att känna empati..(lite långt!)

Det
Skrivet av Ayo
låter lite som min son, han har ingen empati för andra. Han har diagnoserna ADHD+ "mild" AS, just empatin gjorde att dom utredde honom för AS.

Är brist på empati något som..
Skrivet av Mamman
är vanligt vid Aspergers då? Vet inte så mycket om AS heller mera än det jag läst på Internet,lite i böcker,osv.


Inngen brist på empati ...
Skrivet av Mamma S
Han är 13 år, med as och tourettes, och har om något, lite för mycket empati, så att han måste bry sig för mycket om alla andra. han tycker oerhört synd om andra, särskilt mindre barn och djur. Det får inte vara orättvist på något sätt, och det är minst lika viktigt att det är rättvist mot andra som mot honom själv. Däremot har han ibland svårt att förstå andras reaktioner, han fattar tex inte att vi är arga på honom, han förstår inte riktigt våra ansiktsuttryck osv. Han är så förvånad när han hör efteråt att någon varit så arg på honom och förstår inte vad det var som hände.

Känns igen....
Skrivet av Bittan
Min 19-åring är ungefär likadan. Jag minns då Anna Lind blev mördad. Han tyckte att det var väl inget med det! Han sa, om så kungen blev mördad så brydde han sig inte. Jag tror det handlar om att känner i mitt fall, min son inte personen/personerna som drabbats av något hemskt kan han inte sätta sig in i känslan. För jag vet att min son annars är en superkänslig grabb och kan gråta jättelätt och visa empati. Tex då min pappa hjärtopererades förra året visade han starka känslor eller då tjejen hans och han bråkat och det tagit slut.

Svarar lite..
Skrivet av Mamman
ja ,nu när du säger det så kommer jag ihåg att sonen inte heller tyckte det var nåt " särskilt" då Anna L dog..Han tyckte bara det var irriterande med allt som sas o skrevs då. Däremot minns jag att han reagerade mera då han hörde om den lilla flickan,som knivhöggs på dagis samma dag. Då min mamma,hans mormor begravdes-då grät han floder och var _mycket_ledsen.Tårarna bara sprutade..Det var fär fem år sedan..så det kanske stämmer.Att de känner mera empati då det handlar om någon de älskar..


Svårt att ge svar på.
Skrivet av mfors
Vår son med ADHD har en ganska underlig inställning när det gäller empati som satt lite myror i huvudet på oss i alla fall. Det kan vara en blomma som ser vissen ut han tar omhand om tills den ser ok ut igen medans han samtidigt har en insekt han stampar ihjäl och skriker "JAG HATAR DIG" eller tvärtom. Eller att Lillebror är totalt det värsta man kan tänka sig för att plötsligt krama honom och trösta honom. Alternativt beroende på hans allergier är han otroligt duktig på att duka fram frukost för fyra helt olika allergier samtidigt som han får en total "blackout" över att besticken ligger fel och därför inte kan äta frukosten själv. Det är ungefär som att ha en 0.002 hertz sinuskurva på humöret trots medicinering men utan medicineringen är han kort och gott något man kan strypa utan vidare tanke. Jag har allvarligt funderat ibland över straffskalan för att mörda sitt barn. Samtidigt har han ett sådant sätt så ingen igentligen kan bli arg på honom för han är i sällskap med andra barn den som tar hand om, och tröstar, när eller om något händer. Sen blir han arg för att andra barn inte slutar grina efter två sekunder.... och tröttnar.

Det där är svårt
Skrivet av Andrea
Min son är snarare motsatsen, han känner med alla, engagerar sig för mycket ibland. Och jag känner igen det där från mig själv, det är inte lätt heller, när man är för känslig.... Men jag förstår att du oroar dig över hans brist på empati. Svårt att säga vad man ska göra i den åldern. Många brukar ju köra med sociala berättelser. Men det är ju snarare lämpligt för yngre barn. Jag undrar ju lite varför ni inte har sett det som ett problem tidigare? Han måste väl ha varit så tidigare också? Om inte, då kan det ju vara en pubertätsgrej, en del ungdomar blir ju ganska egocentriska i tonåren. Kanske kan du få lite tips i Autism-snacket? De har ju oftare såna problem.... Vilket inte betyder att din son måste ha Asperger. Och alla med Asperger har inte heller den sidan. Ni kanske borde försöka att hitta rätt sätt att nå honom? Jag menar... min andra son har också emellanåt visat brist på empati, men i hans fall tror jag att det dels beror på personligheten - han är inte så öppen, inte lika mycket engagerad i andra människor. Och dessutom blir han lätt arg och då tänker han inte på andra alls. Och den gossen har INTE nån ADHD - eller Asperger.. Men jag har märkt att man liksom måste hitta rätt tillfälle och rätt sätt, så kan man ändå nå fram... Vissa har också empatin innerst inne och vill inte visa det så mycket. Av olika anledningar. En kan ju vara att man har negativa erfarenheter, t.ex. med jämnåriga och har blivit lite förbittrat eller vågar inte engagera sig, pga dåliga erfarenheter. Lycka till Andrea

Empati som begrepp inte så enkelt
Skrivet av tanten
att förstå. Det är inte detsamma som: sympati, omtanke, medkänsla, kärlek, hänsyn eller rättvisetänkande, men är ofta en del i allt detta och ibland en förutsättning. Empati definieras oftast som förmågan att kunna förstå den andres upplevelse och att kunna ta den andres perspektiv. Förmågan har både en känslomässig och en intellektuell(tänkande) komponent. Det är inte givet att de övriga förmågorna jag räknade upp ovan har denna utgångspunkt. De kan också utgå ifrån ett eget behov, medvetet eller ej. När det gäller autistiska störningar talar man om "theory of mind", förmågan att förstå att andra människor har en tanke-och känslovärld, och att den skiljer sig från den egna. Denna förmåga brister ofta hos personer med autistisk störning. Det medför då att man inte kan se något ur annat perspektiv än det egna. Det hindrar inte att man kan visa omtanke och andra saker i förhållande till andra personer, men blir då ofta så som någon beskrev; när det inte får den önskade effekten så blir man arg, irriterad eller tröttnar. Jag har sett att just vid AS kan man hos många se en nästan överdriven stor omsorg om t ex just djur och växter som inte alltid leder till ett adekvat handlande. Vid autistiska störningar är det också vanligt med inadekvata reaktioner, t ex att man skrattar vid sorgliga händelser. Annat kan vara att man blir arg på de reaktioner ett offer i en händelse uppvisar och inte förstår vad det handlar om. För oss andra kan mycket av det vi ser hos ett barn med autistisk störning vara svårt att förstå och ibland väcka motreaktioner hos oss. Viktigt är då att komma ihåg att barnet inte är som det är p g a en medveten vilja att bete sig som det gör; att det inte finns "onda" avsikter med i bilden. Min egen uppfattning i den här frågan, och i allt som gäller funktionsstörningar överhuvudtaget, är att det i dessa sammanhang inte finns någon plats för moraliserande eller dömande av något slag. Det innebär inte att man ska blunda för hur det verkligen är, för gör man det kan man aldrig ge det stöd som behövs, men värderingar av något slag av barnets beteende leder ingenstans. Saklighet, öppenhet och realism är det som bäst ger resultat och leder framåt i barnets utveckling.


Tanten, du ä så klok (imt)
Skrivet av Mammuten
.

tänk på..
Skrivet av Micaela
att eftersom han har en diagnos så har han också ett helt annat tänkesätt. Det är svårt att förstå, jag vet. Om du vill öka hans förståelse för andras tankar och känslor så förslår jag dig en bok som morsan har..Tror du kan få lite tips från den iallafall... "Lära barn med autism att "läsa" andras tankar och känslor"

Det här med att känna empati..(lite långt!)

Det

Är brist på empati något som..

Inngen brist på empati ...

Känns igen....

Svarar lite..

Svårt att ge svar på.

Det där är svårt

Empati som begrepp inte så enkelt

Tanten, du ä så klok (imt)

tänk på..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information