Såg någon Super-nanny?

Såg någon Super-nanny?
Skrivet av	bokstavsmamman
Jag såg tyvärr bara den sista kvarten, men hann bli riktigt insyltad i den ändå... Hjälper sådana här program till att spä på myten om att bokstavsbarnen bara har "slappa" föräldrar eller kan det hjälpa "slappa föräldrar" att ta till små medel för att höja livskvalite´n? Jag tycker att även om jag som bokstavsförälder inte anser mig skyldig till mitt barn problem, så kan jag ju underlätta avskevärt genom mitt agerande hur barnet reagerar och visst känner vi till att om vi inte "orkar" 150 % så brakar helvetet lös, som hos familjen i filmen...men filmen fick det att verka så lätt att om man bara som förälder säger si eller gör så så blir ditt barn en ängel igen...och jag är tveksam till om det är vad omvärlden behöver tro...att det är så lätt och att om bara våra barn hade haft andra föräldrar så hade det inte haft problem... Suck...tyck gärna till... PS) Programmet gick på fyran ikväll tisdag...
Svar på tråden: Såg någon Super-nanny?

jag såg hela
Skrivet av minix
hej jag såg nästan hela och jag kände igen mig jag har 4barn varav ett behovsbarn med en hjärnsynskada asperger +add ,,men vad jag reagerade på var att barnet i inslaget inte hade någon diagnos och att det funkade med fasta rutiner ett tag.. det är ju inte konstigt det vet ju vi oxå att våra barn mår bra av att veta vad som skall hända,,men funkar det alltid ??nää det gör det inte ,,och då kan folk komma dragandes med sina rutiner och pekpinnar åt oss föräldrar bäst dom vill,,för är det något som inte stämmer för min son så får han ett utbrott lika säkert som amen i kyrkan,,och hade jag inte haft 3 normalstörda barn så skulle jag nog tagit mycket illa vid mig av alla pekpinnar och åsikter folk har om våra barn det är inte föräldrarnas fel och jag tror att alla föräldrar med bokstavsbarn har råkat ut för dessa fördommar många kramar till er alla kramar/minix

Inte klart vad som orsakade
Skrivet av tanten
den här pojkens beteende så man ska nog inte utgå ifrån att det handlar om npf. Det fanns åtskilligt som tydde på helt annan bakgrund, ffa att han faktiskt lyssnade och lydde och självmant kom och gjorde det som förväntades, t ex satte sig vid bordet och åt. Bara en ingående observation av barnet kan ge de ledtrådar som behövs för att ta ställning till bakomliggande orsaker till beteendet. Jag tyckte det kom fram rätt väl i programmet de misstag som föräldrarna ovetande gjorde i sitt förhållningssätt till pojken: "dubbla budskap", för många valmöjligheter i relation till pojkens ålder, inkonsekvens i bemötandet, uppgivenheten, samtidigt som han behandlades som mycket yngre än han var och kanske inte fick tillräckliga möjligheter att uppleva glädjen i att utvecklas och kunna mer och mer. Det hela hade ju utvecklats till en väldigt låst situation som bara trappades upp mer och mer och där föräldrarna inte kunde hitta vägen ut och inte skulle göra det på egen hand heller. Även om jag inte tyckte om delar i metoden som användes så tyckte jag att det såg ut som om man till slut lyckades med att få den här pojken att vara en glad och "normal" 2-3-åring. Nu är det ju svårt att veta hur tillrättalagd presentationen är,men man får ju hoppas på att det finns åtminstone nån ärlighet i sammanhanget. Jag skulle dock inte vilja erbjuda Super-nanny till någon, även om hon var otroligt professionell i det mesta. Där var hon faktiskt superbra, i sina iakttagelser och analyser. Det tydde på mycket stor erfarenhet och kunnande. Det jag inte gillade var bestraffningsmetoden och att man använde ordet "naughty" =stygg så mycket. Jag tror man kan göra ett bra jobb utan bestraffningsinslag. Jag tänkte också lite såhär: Kanske kan _en del_ av de svårigheter med barns beteende idag, ha sin grund i att de ställs inför situationer som de inte är mogna för, t ex att välja och att fatta beslut, ffa i frågor där det inte finns något rimligt skäl att göra det. T ex att pojken i programmet skulle välja vilken handduk han ville bli torkad med. Varför det? Det innebär ju att hans kognitiva funktioner ständigt tas i anspråk för oväsentligheter och att hans mentala energi inte räcker till för det han behöver den till. Ett barn är ju inte en småväxt vuxen som man trodde för några hundra år sen. Deras hjärna är faktiskt inte färdigutvecklad vad gäller vissa mycket viktiga funktioner förrän upp i 20-årsåldern. Men idag ställs barn inför kravet t ex att välja och vilja själv, och att välja och vilja rätt -enligt vårt sätt att se iaf- och det behövde inte barn göra förr, då blev de bara tillsagda. Det var inte alltid bra och gamla tiders "barnuppfostran" vill väl ingen ha tillbaka, men det är inte säkert att vårt sätt att möta barn idag är bra heller om det innebär en för stor belastning, bl a och ffa, på barnets kognitiva förmåga. I vilket fall som helst så tycker jag det finns mycket att fundera över och som väcks av ett sådant här program. Det är ingen enkel sak att fostra ett barn och inte är det lättare i dagens samhälle.Enkla lösningar finns inte, inte heller allomfattande lösningar, vad man gör måste ju vara individuellt och ta hänsyn till både individen och alla omkringliggande omständigheter.


Jag utgår ifrån att han...
Skrivet av bokstavsmamman
...INTE hade en NFP-störning. Jag vet inte varför du trodde att jag tyckte det. Jag utgår ifrån att de ansåg honom vara en helt vanlig treåring som fått fel uppfostran och att om bara föräldrarna sa och gjorde rätt saker så skulle de inte ha några problem... Det var det jag undrade hur det uppfattas bland NFP-föräldrar som ständigt dras med det oket på sina axlar. Om serien spär på andras oförstånd och "saboterar" för oss när vi ska försöka förklara för andra vad vi har att hantera hemmavid...

Nej, mitt svar var avsett att vara mer
Skrivet av tanten
allmänt och inte någon argumentation beroende på något du skrivit eller som jag trodde du menade. Du skulle faktiskt ha sett programmet! Det var inte svårt att förstå föräldrarnas uppgivenhet. Detsom jag inte heller tyckte var bra med programmet, är att det lätt kan tas som intäkt för att man kan behandla barn med npf såhär, och då blir dom OK om man bara följer schemat. För människor som inte vet nåt om npf och som inte förstår skillnaderna mellan dessa barns svårigheter med beteendet och s k vanliga barns problembeteenden, så ger det ju lätt uppfattningen att det är föräldrarna som gör fel. Så enkelt är det ju inte tyvärr! Men i det här programmet kom det väldigt tydligt fram att när de släppte på rutinerna så kom problembeteendet tillbaka. Det som i mina ögon talar för att det inte fanns någon npf hos den här pojken var just att han ändrade sitt beteende ganska snabbt, att han lydde och kunde nästan omedelbart göra det som förväntades av honom, t ex att gå och sätta sig och äta med familjen.

håller med...
Skrivet av zazza
ville bara säga det, barn behöver inte alla de valen m.m. Varken man har diagnos eller ej!! Alla barn mår bra av rutiner och vuxna som är konsekventa. Skillnaden är ju att har man en diagnos finns det andra svårigheter som gör att det är svårt att hantera tillvaron.


Jag såg inte hela men tyckte
Skrivet av mamma till många ,en med adhd
programmet var "gapigt" o jobbigt bara att se.Denna högljudda terapeut som kommenterade allt.Och hon pratade mest till mamman,men pappan då? Och pojken var ju bara 2,5 år.Vad jag fattade det i alla fall.Visst var han "jobbig" men inte någon katastrof.(säjer jag som såg det på avstånd,men vi har haft flera barn som varit på liknande vis i en viss ålder..) Jag tyckte att allt förstorades upp på något sätt.. Dessutom hade de ju bara ETT litet barn,de borde kunnat klara detta bättre.Syskonen var ju så pass stora. Men hade pojken någon diagnos? Det missade jag isåfall.

Nannyn
Skrivet av Lejonmamma¤
sa till pappan på skarpen att han inte fick tappa i auktoritet. Och det framkom tydligt att de situationer där föräldrarna tappade greppet faktiskt ankom på pappan. Situationen i trappan och vid läggdags där pappan inte följe rutinen och hoppade över saga och bad för att hinna få ner pojken i sängen. Visserligen lyckades mamman övertala pappan att det var bättre att följa rutinmönstret och pojken kom senare i säng och pappan gav med sig. Men.. Pojken kom i säng 21.00 och dagen efter var pojken tillbaka i sitt gamla beteende och båda föräldrarna slappnade av för att de först tyckte det gick så bra och sen för att de inte orkade.

Jag såg programmet
Skrivet av Lejonmamma¤
Jag tänkte: Så fungerar en normalstörd unge. Och : Så hanterar jag uppfostran men och det har effekt till en viss gräns men har man AS tex så räcker det inte ända ut i alla fall. Jag tänkte: så skulle det vara, man brukar detta uppfostringssätt och så förvinner funktionssättet. Jag tyckte inte "sitta i trappan" var ett "straff direkt". Det fungerade för den här pojken som en markering och eftertanke. Kolla: Pojken satt 1 minut(!!!) Tyst, still och kvar (!!!!) Innan han ändrade sig och gjorde som föräldrarna ville!!!! Bara det att han satt kvar i trappen, och att han lyssnade på vad de sa-mitt upp i en affekt(!!!) Jag tyckte bara att programmet gjorde tydligare skillnaden på barn med npf-problematik och barn till föräldrar med "slappa" (OINK!!) föräldrar eller föräldrar som inte greppar riktigt. Visst skillnaden blev kanske inte tydlig för andra än oss med barn som har npf för...beteendet hos pojken innan han mådde bra var ju slående likt ett barn med npf.


Jag önskar jag sett hela programmet också...
Skrivet av bokstavsmamman
...för att få en klarare bild av hur föräldrarna fungerade...vad det egentligen var som fick dem att inte "orka" då jag själv tyckte att denna korta stund av frustration egentligen inte var något att bli trött av, men så kom jag ju in i slutet och vet ju inte om pojken gapat i en timme över någon handduk tidigare...under programmet... Min normalstörda (?) syster till NFP-pojken bråkade i 40 minuter över ett par byxor som hon inte fick välja själv när hon var fyra...och faktiskt tyckte BVC-psykologen att vi skulle strunta i att vara så konsekventa och låta henne vinna lite i sådant som inte spelade så stor roll...som tex kläderna...och ta fighterna där de i stället behövdes som beteende och matsituationer och så...och det var vår "normalstörda" som vi egentligen inte sökte hjälp för angående gränssättning utan helt andra saker...

Mmmm
Skrivet av lejonmamma¤
När de körde det här programmet handlade det om 1 eller 2 minuter innan pojken gav sig. Eller mitt i en affekt sätter de sig ner och förklarar för pojken vad som gäller ger honom ett allternativ och pojken lyssnar nickar och följer sedan foglig och nöjd med. Det var inga 40 minuters kamper när de följde nannyns metod och schema. Men när föräldrarna bara lät allt flyta lite som det passade föräldrarna och inte följde metoderna då var det hallåaballoa där har vi ingen tidsangivelse kanske 40 minuter vad vet jag. Jag tyckte nannyn var bra. Fast här tyckte vi heller inte om "nauty boy". Sonen satt vid datorn men han har öron som dasslock och kan engelska och han upprepade "nauty boy" och skrattade och sa "vad taskiga de är" "varför säger de så?" "nauty boy". Han blev överaskad av att de kallade barnet så.Min lille älskade AS-grabb.

Jo, en sak till,
Skrivet av tanten
man har en lite annorlunda syn på barnuppfostran i England och aga är fortfarande tillåten.


Ja jag undrade om
Skrivet av lejonmamma¤
pappan slog till pojken när han satt i trappan. Fast jag tänkte det är ju på film och allt så det gjorde han väl inte och ingen sa till honom.

Såg någon Super-nanny?

jag såg hela

Inte klart vad som orsakade

Jag utgår ifrån att han...

Nej, mitt svar var avsett att vara mer

håller med...

Jag såg inte hela men tyckte

Nannyn

Jag såg programmet

Jag önskar jag sett hela programmet också...

Mmmm

Jo, en sak till,

Ja jag undrade om

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information