Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

satte nästan skrattet i halsen

Skrivet av mia
Fick nyss ett samtal som blev lite..udda. Eftersom sonens dator har fått virus letar jag efter nån som kan hjälpa mig. E
n kompis hade hittat en kompis som kunde men han vågar inte komma hem till mig för hans son har adhd! Till min familj med en adhd-, en damp- och en misstänkt as-diagnos. Höll på att gå mitt av.
Lite sorgligt är det ju att inte våga gå nånstans, men det känner man ju igen.
Ska försöka övertala honom o bjuda dem båda på middag.
Svar
Visst känner man igen detta
Allför väl! Men jag förstår att du satte skrattet i halsen, visste denna pappa inte om att dina barn hade liknande diagnoser och att även du vet vad det handlar om?

Din tanke om middag låter toppen tycker jag.

Skrivet av  Trollungens mamma
Missade att
tala om att det är detta med att ta hem Trollungen (hon är 7 år och har DAMP) till andra som känns igen...

Men gudskelov så börjar det att fungera bättre.
Skrivet av  Trollungens mamma
Vet inte
Min väninna försökte säga det men han verkade tydligen inte tro henne, utan trodde att hon bara sa så för att lugna honom eller nått.
Tänker i alla fall försöka bjuda över honom för att visa att de är välkomna någonstans.
Skrivet av  mia
Det är så sorgligt att man
ska behöva känna det så här som förälder. Att inte våga ta med sitt älskade barn hem till andra, speciellt om det är någon man inte känner så bra eller om någon har det såå fint hemma, ja du förstår nog hur jag menar. Tänk om många medmänniskor kunde vara lite mer öppna för "annorlundafungerande" barn och att vi alla vågade erkänna att alla barn kan inte sitta stilla "som små lamm". Tänk så mycket utav denna känsla/rädsla att gå hem till andra som skulle kunna skippas då!

Jag funderar lite på hur gammal denna pojke är? Kanske försöka, om det finns möjligheter, underlätta besöket för att se till att det finns TV-spel, en film eller dyl hemma som kan passa honom när det kanske blir för jobbigt för honom. Eller att han själv kanske kan ta med sig något hemifrån som han tycker om att leka med/spela med?

Kanske om du själv ringer denna pappa, om det känns bra för dig förstås, och talar om hur ditt läge ser ut så han förstår att du talar sanning. Då kanske du t om kan fråga vad det är han är rädd för ska hända hemma hos er med hans son. Bara detta med att få prata om sin rädsla för vad som kan hända upplever jag själv som så oerhört skönt. Att den andre personen faktiskt vet.

Jak kanske inte tillför någonting nytt/bra som är bra för dig/er. Men jag hoppas verkligen att det löser sig för er.

Och du, jag tror fortfarande middag kan vara en toppenidé. Lycka till!

Kramar
Skrivet av  Trollungens mamma