Urs orkar inte åka bort med sonen

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Urs orkar inte åka bort med sonen
Skrivet av	Andrés mamma
Nu är vi bortbjudna på middag till min sambos morbror och vi har varit där förr med André,de har det jätte fint,städat,barnen har bra bords skick och sitter kvar till alla har ätit färdigt. De barnen är lite större så det finns inga lekytor direkt utan de har städade rum med fina prydnads saker osv...... vi träffar dem inte mer än runt jul så det är ganska krystad stämmning,man pratar familje saker och vad man har gjort under året m.m fin mat med fin dukning ja ni vet säkert vad jag menar. Saken är att detta är inte en miljö som jag gärna tar med mig André till,han kan ju inte "uppföra" sig och anpassa sig till situationen utan han är precis som vanligt,springer runt,går ifrån bordet när det inte passar honom att sitta längre,blir hysteriskt arg om jag tvingar honom sitta kvar,säger att maten är bläää om han tycker det osv..... För dem är han nog ouppfostrad skulle jag tro. Nu har jag lyckats slingra oss undan en gång men jag tror inte att vi kan hitta på ursäkter varje gång de ringer,vi blir nog tvugna att få det överstökat och det är hemskt att man ska behöva känna så,jag känner mig otacksam och ohyfsad. Jag tar knappt med André hem till hans farfar utan vi brukar bjuda honom hit så att André kan leka i sitt rum när det inte passar honom att sitta med oss längre. Hur brukar ni göra i dessa situationer? Jag har kompisar som går på restaurang med barnen och de sitter som små lamm men jag tror inte att vi skulle klara någon längre stund på en restaurang med André om den inte är barn anpassad. Ibland känns det som att han skulle vara ouppfostrad fast jag vet i såfall inte var vi har gjort fel i uppfostran, vill bara få träffa barnpsykologen snart så att jag kan få svar på om jag gör fel som förälder eller om han liksom sin halvbror har ADHD. Åhhh....allt tar så lång tid!!!!!!
Svar på tråden: Urs orkar inte åka bort med sonen

hej andres mamma
Skrivet av PetraMamman
jag brukar mest skriva på autismsidan men tittade in en stund hos er, problemen är ju i mångt och mycket lika. Jag tror inte att man som förälder gör så fel. Vi känner ju våra barn och vet vad som funkar, diagnos eller ej. Vi försöker att åka bort och vara sociala med vårt barn men helst när båda vi föräldrar kan vara med. En av oss har punktbevakning på sonen och den andra passar lillebror och kan umgås lite mellan varven och så turas man om. Sen får man nog alltid vara beredd på att åka därifrån om det blir större utbrott eller liknande. Vår son flippar alltid ur om man stannar för länge, det lär man sig känna av. Igår var vi och badade i en simbassäng och det är lite problematiskt att ha full koll på honom när det är så mycket människor runtomkring. Hursomhelst tro inte att barnen är ouppfostrade, förklara för omgivningen vilka problem de har och kan ej omgivningen förstå det så stanna hemma, tycker jag!

Sitta kvar vid bordet kan jag drömma om...
Skrivet av Mamman
Min son har ingen diagnos, vi går just nu på BUP. Jag har varit hemma hos väninnor på kalas och middag och där sitter alla pojkar och väntar in varandra tills alla är klara. På föräldrarnas order förstås. Jag har i och för sig aldrig tvingat sonen att sitta kvar vid middagsbordet hemma, kanske det är dålig uppfostran. Min man har ingen vana med det heller verkar det som att man måste sitta kvar vid middagen tills alla är klara. Min son har myror i rumpan och springer ifrån så fort som möjligt. Gå på restaurang är jättetråkigt utom MacDonalds eller någonstans där han får äta Pommes frites med fingrarna. Kanske har jag inte tränat honom tillräckligt i sådana situationer, men när han var liten sprang han bara omkring och jag skulle bara få jaga efter honom och inte få någon matro själv. Bortkastade pengar tyckte jag då. Mina väninnor satt på Grands fattigveranda med sina små telingar, de lekte nöjt med sina bilar under bordet eller senare så sitter de på stolar mycket ordentliga. Min son tycker mest att det är tråååkigt och vill mest springa och leka. Vad har man gjort för fel? Eller är det någon som kan säga något tips. Försöker förbereda honom lite innan, men det tycks inte hjälpa. Eller måste man vara benhård med barn som har svårigheter.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv