Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur lång tid ska det behöva ta egentligen?

Skrivet av Andrés mamma
Nu är det ganska länge sedan som min logped skickade remiss till barnpsykolog och efter mkt om och men fick jag ju kontakt med skolpsykologen här på orten och han ska ha hand om André. Men när jag talade med honom så hade han uppfattat som att jag bara ville ha barnpsykolog för att utreda om han ska börja i skolan i år eller om han ska vänta ett år.
jag sa att i från början var meningen att jag skulle få en utredning om AD/HD men att jag även har funderat om André verkligen klarar skolan med sina språkproblem och hysteriska utbrott och rastlöshet.
Jag skrev ett brev om André och skickade detta till skolpsykologen i början på december och sedan dess har jag inte hört ett ljud. Ingen reflektion på mitt brev eller någonting,vet inte ens om han har fått det.......

Nu vet jag plötsligt ingenting om vad som händer och vad de har tänkt sig för utredning av André.
Jag går till logopeden 1 gång/ månad nu och han kan inget mer göra utan väntar på psykologens uttalande.
Detta har vi väntat på i snart ett halvår,hur lång tid ska det ta innan man ens kan få träffa en psykolog med André så att de åtminstonde ser vem han är.

André blir kanske inte bättre för att han får en utredning men jag kan få svar på vad det är som gör honom annorlunda och hur jag ska göra för att hjälpa honom. Jag kan få mer hjälp och känna att jag har rättigheter att få hjälp.

Det sista har jag bara slängt mig på sängen och gråtit för att jag inte orkar kämpa mer,har ingen motivation för inget händer ju.
André skriker,slåss,säger att han hatar mig,att jag vill att han ska dö och att han vill att jag ska dö osv...... jag orkar inte lyssna längre,orkar inte vara pedagogisk och korekt,för det känns som att det inte spelar någon roll. Vad kan jag göra? Jag kan inte ens ordna ett besök hos en psykolog,kan inte ens stå på mig och slå näven i bordet för min egen son.
Jag vet inte ens vilka planer som finns för honom eller om det överhuvudaget finns några planer.
Vet inte ens hur jag ska gå till väga........
Jag blir bara ledsen och gråter och vem tar mig på allvar då?

Tack för att du läste mitt gnäll :-)
Svar på tråden: Hur lång tid ska det behöva ta egentligen?

Jahadu, det låter som du behöver

Skrivet av  tanten
lite konkret hjälp, ska du ha det?
 

Vet ingenting?

Skrivet av  Andrés mamma
Vad är det? Konkret hjälp alltså? Jag vet ingenting,jag trodde att de skulle utreda André och se om han har AD/HD eller om det är mig det är fel på "typ" Sedan hade jag hoppats att man ut efter det kunde ge oss den hjälp vi behöver,jag hoppades på att de vet det bättre än mig.

Men som det ser ut nu så känns det som att ingen vet något och allra minst jag.
 

Skriv en rad här så ska jag

Skrivet av  tanten
ordna med mejlkontakt!
www.attention-riks.nu > Forum > Föräldraforum
 

Vet ingenting?

Skrivet av  Andrés mamma
Vad är det? Konkret hjälp alltså? Jag vet ingenting,jag trodde att de skulle utreda André och se om han har AD/HD eller om det är mig det är fel på "typ" Sedan hade jag hoppats att man ut efter det kunde ge oss den hjälp vi behöver,jag hoppades på att de vet det bättre än mig.

Men som det ser ut nu så känns det som att ingen vet något och allra minst jag.
 

Inget positivt svar från mig....

Skrivet av  trebarnsmor
För oss gick det ganska fort att få träffa BVC-psykolog när sonen var i den åldern, men när vi ville "vidare" till Barn och ungdoms-psyk (numera skolbarn)blev det TVÄRSTOPP...med en kö på 1 1/2 år innan man ens fick träffa psykolog...och när vi så fick träffa underbara människor...och de till slut kom fram till att vi skulle få en utredning på vår son så ställs han i ytterligare en kö som kan ta upp till
ett år till! Fast han är inskriver hos BUP...

Nu har vår son "tur" ändå...som har vuxna som fortfarande orkar och inte har fallit samman och en skola som gör allt som står i deras makt att hjälpa sonen, men det kan bli så krasst att han i åk ett sökte för utredning hos BUP och får börja utredningen i åk 4...

Vart är vi på väg??? De tre första skolåren är ganska viktiga för hela inställningen till skolan och inlärningen. Som tur är har inte sonen några intellektuella prob´lem, men så hade ju fallet också kunnat vara!

Nu ser ju köerna lite olika ut i olika landsting och vårt landsting hör till de sämsta i landet enligt någon kvällstidning...

Lycka till och om inte sonen får hjälp genast, så kanske det finns hjälp för dig medans ni väntar för det är skönt att kunna prata med någon...
BVC-psykologerna brukar ha korta köer om du har yngre barn...
 

Artiklar från Familjeliv