Är allting verkligen så svårt och svart?!?? |
|
Skrivet av | Katha, mamma till tre varav en med diabetes. |
Vi fick i måndags reda på att våran snart 9 åriga dotter har diabetes. Anade att det var ngt på gång då hon i söndags började att springa på toa i ett. Efter som hennes har diabetes så lånade vi hans glucometer och då låg hon på 22 mml. Så nu ligger hon på sjukhuset för inställning. Idag är det pappa som sover där, och en annan hamnade framför datorn. Passade på att kolla upp om det fanns ngt matnyttigt här för oss i vår nya situation. Men jag blev aldeles nedstämd av att så många inlägg verkar att ta diabetes som ett jätte problem. Det är klart att vi hade varit glada om hon inte hade fått det men så jätte stor förändring av livet innebär det ju ändå inte. Tycker i alla fall jag... Finns det några som bara behöver byta erfarenheter med varandra?? |
|
Svar på tråden: Är allting verkligen så svårt och svart?!?? | |
|
|
Hej |
|
Skrivet av Johanna | |
Trist att er dotter fått diabetes!! Men det är som du säger, det är ingen katastrof! Har själv haft det i 14 år och lever ett gott liv! Men här kommer några tips från mig: Försök att förstå att det inte alltid är lika lätt för henne att "leva rätt" som det är för er. Tycker att ordspråket "Förbjudet är gott" stämmer ganska bra! Om man "slarvar" nån gång så är inte det hela världen. Man behöver små utsvävningar för att kunna orka med "resten". Förmana inte utan unna henne istället den "godbiten" och ta nya tag efteråt!!! Det är inte kul att utmärka sig! Tex gå in till bambatanterna för att hämta speciell mat, eller mitt i klassrummet sätta sig och ta ett blodprov! Försök att ta hänsyn till det, kanske går det faktiskt att äta den vanliga maten i bamba om man äter nåt rejälare hemma till middag. Kanske behöver man inte alltid ta blodprovet på exakt tidpunkt, man kan faktiskt vänta till rasten. Det var sådana saker som jag kände underlättade för mig. Skäll aldrig!!! Det gjorde mina föräldrar när jag inte skötte mig och det resulterade i att jag istället gjorde mer och mer tvärt emot bara för att demonstrera. Jag tror att det är ganska vanligt och jag förstår att man som förälder gör det, för man blir orolig, är själv förälder nu och kan bara tänka mig hur jag skulle reagera. Men försök att tänka på det!! Sen vill jag också säga att när man väl kommit in i det så tänker man inte så mycket på det, det går utav bara farten! Man lär sig att laborera med mat och tider och allt eftersom tiden går så lär man sig hur man ska göra för att kunna unna sig och njuta av livet så mycket som möjligt. FÖR DET KAN MAN!!! Det är viktigt att komma ihåg mitt i "all bedrövelse"!!! Hoppas inte du tycker att jag "lagt näsan i blöt". Min tanke var att hjälpa en bit på vägen!!! LYCKA TILL OCH GE DIN DOTTER EN STOR UPPMUNTRANDE KRAM! |
|
Tack Johanna |
|
Skrivet av Pernilla. Hannahs mamma | |
Tack johanna för att du delar med dig av dina erfarenheter. Vi har en dotter som är sex år hon har haft diabetes sen hon var fyra år. Det har varit två tuffa år. Hannah är ledsen över sin diabetes, och vi har nu förstått att vi kanske har varit lite för hårda med sötsakerna. Hon har mest fått äta sockerfritt godis, som hon sen blir lös i magen av. Men jag tycker att hon har accepterat det bra och ibland räcker det med att hon får ta en liten tugga på godis för att hon ska sluta gnälla. Men såklart att det sätter sina spår, nu har vi släppt lite på det och försöker lära oss hur man reglerar doser vid godisätande, för som du så klokt sa "förbjuden frukt smakar bäst". Det är också jobbigt att få i henne alla mellanmål. Har någon nått tips om goda mellanmål. Johanna om du känner för det skulle jag vilja höra mer om hur det var för dig när du fick diabetes och hur allt har funkat. | |
|
|
Du får gärna... |
|
Skrivet av Johanna | |
maila mig om du vill! [email protected] Alla frågor är välkomna! Jag är glad om mina erfarenheter kan bidra till nåt bra! MVH Johanna |
|
Nej inte alltid men det är väl kanske i svarta stunder man skriver här..?! |
|
Skrivet av Carina, mamma till Celine & Harley | |
Et ord saknades i ditt inlägg men jag kunde ju förstå att någon släkting har diabetes. Är det mycket nära så blir väl omställningen inte så stor för er del. Vår dotters blodsockervärden är svårinställda då hon även har underhållsdoser med kortison pga astma och hon är överviktig. Vikten har nu stått stilla i flera år och hon s.a.s. växer i sin vikt. Sen är det ju lättare att motivera ett barn som är lite större att man inte kanske har utrymme för "vad det nu kan vara" vid vissa tillfällen än det är med mindre barn. Sen så för vår del det här med känningar är svårt, vår dotter verkar inte alls medveten om läget, jag hoppas att det kommer med åldern. Som det är nu så blir hon bara en massa känslor och det kan vara svårt att skilja från trots och test av viljan. Sen är det ju det berömda ordet "avlastning", hos oss är det liksom obefintligt och då känns det väl tyngre än det behöver vara och det är lätt att se svart på det hela. Kan dela med mig av min reaktion på dotterns diagnos för att försöka muntra upp lite: Maken tog nätterna på sjukhuset då vi även hade en lillebror på 7 månader och första dagen efter insjuknandet skulle jag gå och handla. I affären vankar jag omkring och kan inte bestämma mig för nåt, allt jag tittar på innehåller socker. Det formligen skriker SOCKER i från hyllorna. Det jag kommer ut med från affären är en flaska vatten... med kolsyra! Det var det enda jag kunde förmå mig att handla. Jag ler nu när jag minns det och kommer ihåg förvirringen. Hoppas du fortsätter att skriva här och inte avskräcks av "svarta" inlägg. Kram, Carina |
|
Jag tror det är upp och ner |
|
Skrivet av Camilla | |
Just nu är det jobbigt och inga värden stämmer hur mycket jag än kämpar. Och sedan när pappa inte alltid tar problemen på allvar blir det ännu mer jobbigt. Jag kan bara säga att för mig just nu är det väldigt psykiskt jobbigt och jag vet inte hur jag ska orka. (Fast jag inners inne vet att jag kommer göra det) Just nu hatar jag att laga mat, och just nu hatar jag att baka (men måste det eftersom min son är glutenintolerant också). Hoppas på att snart komma över denna period. Det ska bli skönt att komma ifrån det en helg när jag och minstingen sticker och hälsar på nyvunna vänner och gamla vänner. (Kram till dig Kicka för vår vänskap) Hälsningar från en trött mamma som har en tvåårig diabetiker och dessutom en liten en på två månader. |
|