Är jag en hönsmamma??

Är jag en hönsmamma??
Skrivet av	Hönsmamma?
Min son som är 4,5 år har sen en vecka tillbaka druckit och kissat MYCKET mer än normalt. Han är trött och grinig (inte konstigt då han vaknar nattetid pga törst..). Hans pappa och farmor är insulinbehandlade diabetiker och jag är LIVRÄDD för att sonen också ska "åka på" detta!! Har ringt vårdcentralen och ska dit imorgon bitti för att lämna urinprov och ta blodprover. Vet inte om jag törs gå dit =( Vet inte vad jag ska ta mig till om hans prover visar att han har diabetes.. gråter Tycker att sonen som redan har matallergier och astma har fått mer än sin beskärda del! Hur har ni upptäckt era barns diabetes? Hur funkar livet efter beskedet?? Från en orolig mamma
Svar på tråden: Är jag en hönsmamma??

Livet går vidare ändå
Skrivet av Cina
Konstigt nog klarar man av ett diabetes-besked även om det är oerhört tungt från början. Min dotter hade samma syptom som din son för snart 1,5 år sedan (plus vikminskning). Jag vågade knappt lämna in urinprovet hos distriktsköterskan men när jag väl gjort det stod det ju klart att hon fått diabetes. En mardröm från början eftersom hon, precis som din pojke, även har andra sjukdomar. Livet rasade men efter ett tag upptäckte vi att det trots allt går att leva med diabetes. Jag hoppas att din son inte har diabets men om det är så så kommer ni att klara det bra. Hör av dig och berätta hur det gick.

Tack för ditt svar!
Skrivet av Hönsmamma?
Förnuftet säger ju att livet självklart går vidare och att vi ska klara av det om det visar sig vara diabetes, precis som vi klarat av matallergierna. Hänger viktminskning ihop med diabetes? Sonen har gått ner från 25kg till 21kg under hösten, men hos barnläkaren har man trott att det är pga nya allergier som vi inte lyckats ringa in.. Han har dock inte varit dålig i magen som han var innan man upptäckte hans allergier, utan det är nog snarare aptiten som förändrats eller minskat. Håll tummarna för min son imorgon! Å tack för att du påminde mig om att livet går vidare! Kram.


Jag förstår
Skrivet av Lena.
Var i samma sits för tre år sen. Det tog ca tre veckor för oss att förstå att något inte var som det skulle med dottern. Min mamma har också diabetes men jag ville ju inte tro att mitt barn skulle få det. Men det var det. Hon har också en hörselskada så man tycker ju att det borde räcka med det. Men som sagt var livet går vidare. Lycka till i morgon.

Nu är det gjort!
Skrivet av Hönsmamma?
Och fastevärdet låg på 5,7. Detta var bra enl.läkaren och det fanns ingen anledning till oro! Troligtvis nåt nytt i matväg som han inte tål.. Vi ska ta nya allergiprover efter jul och då ska vi även väga honom igen för att se att han inte gått ner ytterligare. Tack för era svar och lyckönskningar! Kram från en idag GLAD hönsmamma!

Glad för er skull
Skrivet av Cina
Vad härligt att det inte var diabetes. I och för sig är det ju jobbigt med allergier också men det är ju åtminstone ingen ny sjukdom.


diabetes och cp - lycklig ändå
Skrivet av Ella
Min son fick diabetes för snart tre år sedan och han vår då 7 år. Han har sedan födelsen en cp-skada som gör att han är helt rullstolsburen och har mycket svårt att använda sina armar och händer. Också talet är starkt påverkat. När han fick diabetes som ju är helt oberoende av hans cp-skada tyckte jag att det var så himla orättvist. Hade han (och vi) det inte nog som det var? Men idag tycker jag inte att det är nån fara. Kanske beror det på att för oss är diabetesen inte ett så stort problem i jämförelse med hans cp-skada. Vi lever på samma sätt som förut förutom att vi äter bättre allihop och det är ju bara bra. Det som är jobbigt är att Joel inte kan sköta sin diabetes själv pga sitt rörelsehinder. Nån vuxen måste alltid finna hos honom. Släkt och vänner ryggar för att ta blodsocker, ge insulin och ta ansvar för att häva insulinkänningar. Det hindrar Joel i hans frigörelse från oss och gör också att vi föräldrar blir väldigt bundna. Men om man bortser från det så tycker jag att vi har ett jättebra liv med en otroligt härlig unge. Naturligtvis hoppas jag att din son INTE har diabetes för visst är det bättre att vara fisk. Men livet tar inte slut för att man får en sjukdom eller ett handikapp. Det blir bara lite annorlunda.

Är jag en hönsmamma??

Livet går vidare ändå

Tack för ditt svar!

Jag förstår

Nu är det gjort!

Glad för er skull

diabetes och cp - lycklig ändå

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information