2veckor har gått

2veckor har gått
Skrivet av	memim
sedan Anton blev sjuk. Idag har det lite börjat röra på sig. Imorgon börjar skolan o. nu har kommunen bestämt att han kommer att få en personlig assistent. Morgnarna (de jag jobbar) kommer han att gå till förskolan (6årsverksamhet) tillsammans med sin lillebror. Pappa lämnar, ger insulin och så får pojkarna morgonmål. Sen får han gå till skolan efter en timme. Till all lycka börjar skolan 9 varje morgon och de äter redan 10.30 så det borde funka ganska bra. Imorgon börjar min minsting dagis, 5åringen går till förskolan och Anton börjar 2an. Det händer mycket nu. På måndag är det tänkt att jag ska börja jobba. Det är väl inte så mycket annat att göra än att streta på. Fast visst skulle jag kunna tänka mig att vara hem nån vecka till (el veckor).
Svar på tråden: 2veckor har gått

Hej (långt svar)
Skrivet av Nina m Fabian-98 & Matilda-01
JAg har inte skrivit här på länge men känner att det är dags nu. Jag känner så väl igen mig i allt du skrivit de senaste veckorna. Vår son som blir 6 i december debuterade den sista maj förra året. I ett slag kändes det som om allt roligt i livet tog slut. Hur skulle vi någonsin kunna bli en vanlig familj med ett vanligt liv igen? De första veckorna var ett stort kaos men sakta men säkert började vi hitta tillbaka till oss själva igen, det gick betydligt bättre när vi kommit hem från sjukhuset och kunde skapa våra egna rutiner. Du skrev tidigare om hur Anton blivit låg flera gånger en dag. Åtminstone vi var väldigt rädda för känningar och låga värden i början men när vi väl lärt oss ända in i ryggmärgen hur vi skulle hantera dem så var inte de otäcka heller. Sonens läkare sa till oss att det tar ett år att hitta nya rutiner igen och det stämmer nog ganska bra. Olika årstider och situationer kräver olika insulinmängder. Ibland, framför allt när Fabian blir sjuk så känns det som om man bara stångar huvudet i väggen i jakten på blodsocker och ketoner. Ibland förstår vi inte alls varför hans blodsocker är som det är och vet inte alls hur vi ska dosera insulinet. MEN, och detta är viktigt, däremellan fungerar livet hur bra som helst, blodsockret ligger bra, Fabian mår bra, LIVET ÄR ROLIGT IGEN OCH VI ÄR EN VANLIG FAMILJ IGEN. Du frågade hur andra gör med lekande och godis. Fabian är ju 5 och ett halvt. Han får gå ut på gården själv, jag kollar alltid hans blodsocker före och efter ett tag hittar man mönster i blodsockret. Om Fabian har ätit och tagit insulin så kollar jag honom efter 1 och halvt timme. Ligger han då under 5-6 mmol/l så ger jag honom något att äta eller dricka. När han är hemma hos kompisar så måste han bara säga vart han går först så jag vet vart jag skall gå för att kolla hans blodsocker. DET HAR ALDRIG HÄNT ATT HAN BLIVIT FÖR LÅG NÄR HAN VARIT UTE ENSAM eftersom vi kollar honom regelbundet. När det gäller godis så får han godispåse ungefär en gång i veckan. Då får han den efter maten och han får vanligt godis, det gäller bara att följa upp det med insulin. Fabian älskar choklad så då får han det i olika former (kexchoklad, japp, plopp). Choklad är betydligt långsammare än gelegodis eftersom det är ganska fett men vill han ha gelegodis så får han det då. Det är inte farligt om han brakar upp i blodsockret, det är ju bara att ge lite mer insulin. På sommaren är det lättare, värmen och alla aktiviteter drar ner blodsockret så då kan man lättare ge glass och godis. Vår sons diabetessköterska sa redan på sjukhuset att även om man måste hålla igen lite och inte äta vad som helst hela tiden så får inte livet bli tråkigt heller. Hon tyckte låga blodsocker är ypperliga tillfällen att få äta något gott. Är man på stan och blir låg så kan man ju köpa glass. Vi har alltid påsar med små kexchoklad hemma, en liten kexchoklad när han är låg är både gott och räcker ett tag. När Fabian blir låg på natten så brukar vi ge honom vanlig O\'boy, det är gott och innehåller massor av socker samtidigt som det håller blodsockret upp ett tag. Kontentan av vad jag vill säga är att om ni ger er själva tid att hitta era egna rutiner så kommer ni snart att hitta tillbaka till det roliga livet. Vi kommer det bakslag men ju längre tiden går desto färre blir de och desto lättare blir det att hantera dem. Idag, drygt ett år efter Fabian debuterade så lever vi ett bra liv och mår bra allihop. Fabian är precis som alla andra odrägliga 5-åringar, lika vild och lika lycklig. Varken han själv eller vi mår dåligt av hans diabetes.

Åh, vilket klokt svar.
Skrivet av Pernilla.j
Kan inte annat än instämma. Pernilla


Lycka till!
Skrivet av Teresa
Jag har svarat på många av dina inlägg här nu, har inte varit inne på ett tag. Hoppas skolstarten går bra. Försök att vara med och berätta för alla om vad som hänt och hur det fungerar nu. Daniel debuterade förra sommaren, sen började han ettan. Jag skrev ihop ett litet häfte om diabetes och vad det innebär, den har lärarna på skolan och använder ofta. Dessutom höll vi en lektion för hans klass och berättade om diabetes. Både barnen och lärarna uppskattade detta mycket, alla lärde sig något. Barnen fick bland annat veta att Daniel kan bli jättearg, att han kan må dåligt och svimma i värsta fall. Då bad vi dem säga till en lärare. De fick också veta att diabetes inte är smittsamt och att det inte kommer av att man har ätit för mycket godis. Vill du ha texterna jag skrivit, så skickar jag dem gärna till dig. Det är nog mitt sätt att försöka hjälpa andra "drabbade". Daniel fick ingen egen hjälp, däremot fanns det redan en resursperson i klassen pga en annan elev. Så, de hade en extra vuxen, vilket var bra i början speciellt. Han tar inslulinet själv, men en vuxen kontrollerar alltid dosen och påminner honom. Ofta tar han blodsockret själv, ibland gör lärarna det. Det har fungerat mycket bra. Ett par gånger har de ringt från skolan (när han har haft ex mycket höga värden eller om de ska fika bullar). Mår du inte bra av att jobba, så sjukskriv dig ett tag till. Jag var hemma i nästan två månader efter det att Daniel blev sjuk. Det är psykiskt mycket jobbigt att lära sig hantera allt det nya, att acceptera att ens barn har en kronisk sjukdom och att orka med vardagen igen. Hoppas skol- och dagisstarten går bra!

Teresa
Skrivet av memim
Skulle vara jättesnällt om du ville skicka mig texterna du skrivit, mig når man per e-mail: [email protected]

2veckor har gått

Hej (långt svar)

Åh, vilket klokt svar.

Lycka till!

Teresa

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information