Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Imorse hade Anton 2,7!

Skrivet av memim
Vi hade innan såna här värden;
bs 11 vid 22 igårkväll, 9 kl.24, 5,6 vid 6.30
och 2,7 kl.7.40!! Brukar inte mäta mer om vi mätt efter 6på morgonen men i morse såg Anton så blek o. eländig ut. Hungrig var han med.

Jag satte ner honom genast vid köksbordet o. gav honom 3 glukostabletter medan jag ställde i ordning morgonmålet till honom. Sen åt han morgonmål o. först efter gav jag honom NovoRapiden. Han får bara en enhet på morgonen så jag kunde inte just sänka..

Hade honom att kolla vid 9 när han kom till skolan o. då låg han på 7. En timme senare låg han på 8 o. resten av dagen har han mätt värden på 5,6 4,9 och ikväll åt vi McDonalds o. efter hade han 10. Så allt har gått bra efter morgonen. Lite konstigt att han föll så väldeliga när han steg upp tycker jag. Det positvia är väl att han kände sig svag i benen o vinglig. Känns bra att han fick känning under kontrollerade former så lär han sig känna igen det. Jag såg ju också hans blekhet o. hur färgen kom tillbaka 15-20min efter att han fått gluc-tabletter o. börjat käka mat. Tror dock det kanske behöver sänkas på Lantusen vilket jag också tidigare var inne på
Svar på tråden: Imorse hade Anton 2,7!

Hej

Skrivet av  Pernilla m. Ella
Det är ett mysterium de där med värden. Om jag vore du skulle jag nog avvakta några dagar och se om man kan tyda en trend innan jag ändrar dosen. Ella fick också en känning i dag. 1½ timme efter lunch låg hon på 2,3 trots rejält med mat. Då gav jag henne en dextrosol och ett knäckebröd. Efter en timme tog jag ytterligare ett värde eftersom jag misstänkte att hon låg högt, det brukar inte behövas mycket förrän hon blir för hög. Döm om min förvåning när mätaren visade 1,6. Ella är bara 2,5 år och visar inga som helst tecken vid känning. Antagligen ramlar hon bara i hop när det gått för långt. Jag antar att det var rätt nära i dag...hu, vad läskigt!
 

Hej

Skrivet av  Lina
jag tror inte att risken är så stor att de plötsligt bara ramlar ihop (men den finns väl säkert) men troligare är väl att de får rekyler, dvs. att kroppen justerar det låga sockret alldeles själv. Min son har haft diabetes i 3 år till vintern och det är många gånger som man av en slump ( dvs. han har inte visat några symtom) upptäckt att han har haft ett lågt värde tom. under 2,0 och tänk då hur många sådana värden man måste ha missat att upptäcka!! Eller hur? För det vore ju otroligt att man lyckades pricka in vartenda lågt värde av en slump.

Min son har aldrig någonsin "trillat ihop" (ta i trä!) och de få gånger man har märkt på honom att han varit låg har det varit när han inte har ätit på länge.

Jag vet att ditt inlägg inte var menat som en fråga men jag tänkte bara att mitt svar kanske kunde vara lite lugnande, och så har jag inte så mycket annat för mig ikväll än att sitta vid datorn och fördriva tiden!
 

Tack Lina!

Skrivet av  Pernilla m. Ella
Jag har faktiskt funderat på det där. Tycker det är lustigt att hon kan få så låga värden utan några tecken på känning. Vi har tom mätt 0,6 på mätaren, men det måste varit fel för hennes läkare sa att hon aldrig varit med om att någon stått på benen med ett så lågt värde. I vilket fall funderar jag på varför kroppen ibland justerar låga värden och ibland inte vilket då kan leda till koma. Jag menar 1,6 i bs är ju otroligt lågt. Har du eller någon annan ett svar på detta är jag evigt tacksam.
Kram Pernilla
 

Hej Pernilla

Skrivet av  Lina
Jag önskar att jag hade ett svar på din fråga, men jag har tyvärr ingen aning om vad det är som gör att vissa faller i koma. Senast idag uppmätte jag 1,6 på min son när vi var på biblioteket (inga symtom endast som rutinkoll) i med tre druvsocker och sen var det inte mer med det.

Min teori är dock att om man får ett så lågt värde att man till slut hamnar i koma av det så känner man nog åtminstone av det ORDENTLIGT innan.
Min pappa (som också är diabetiker) som för övrigt missköter sig något otroligt hamnade i insulinkoma en gång. Han hade tagit insulin för att de skulle äta och sen blev det inte av och han åt bara nån bulle eller hur det nu var. Det ironiska var att de var inne i en konsumbutik när det hände och han föll och slog sig så illa i huvudet att han fick åka helikopterflyg till Göteborg och var nära att stryka med för att göra historien kort...

När jag senare frågade honom om han inte haft nån känning eller så så sa han; jo självklart! Han hade alltså bara kunnat grabba åt sig en dricka eller vad som helst i affären och så hade det aldrig hänt, men som sagt, han är inte så hemskt bra på det där med att ta hand om sin diabetes...

Vår diabetessköterska sa att om man tar en sådan dos som man vanligtvis skulle ta till en måltid en "normal" dos så klarar kroppen av att justera det själv (om man tog dosen utan att äta alltås) men det är ju möjligt att man blir medvetslös en stund först. Oftast hinner man kvickna till av sig själv innan ambulansen hinner fram. Om man inte gör som min pappa då och faller illa och slår huvudet i potatislåren på konsum förstås.

Vår diabetessköterska har också sagt att hon under sitt yrkesverksamma liv endast EN gång varit med om ett fall där en diabetiker kommit in till sjukhuset i diabeteskoma.....och det sätter väl lite i perspektiv hur ofta det egentligen förekommer och vad som antagligen krävs för att det ska hända.

Som lägst har jag själv (som också är diabetiker) varit nere på 1,9 och det var inte roligt vill jag lova, det kändes ordentligt yr och helkonstig blir man. Sen har jag ju också fått rekyler en del gånger och då har jag inte märkt av det minsta att blodsockret har varit nere och vänt.

Min son brukar säga att han är hungrig eller törstig eller så blir han fullständigt rosenrasande när han får ett lågt blodsocker som han känner av, men det är väl olika från person till person hur man upplever det...

Hjälp nu har jag pladdrat så mycket att jag inte kommer ihåg vad frågan var, ber om ursäkt för det om du har orkat läsa allt så här långt.

Lycka till med allt, det kommer att gå jättebra det är jag övertygad om!
 

Ojdå!

Skrivet av  AnnaS
Det var ju hemskt för din pappa (fast du beskrev det lite roligt ("Om man inte gör som min pappa då och faller illa och slår huvudet i potatislåren på konsum förstås."). Förhoppningsvis lärde han sig något av det. Jag kan erkänna att jag önskade att jag hade diabetes när Louise fick det, för att få en bättre förståelse för känningar osv. Nu är jag ju naturligtvis glad att jag inte har det, men skulle såklart göra allt i världen för att byta med henne.
 

Artiklar från Familjeliv