Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nyss hemkommen från Astrid Lindgren

Skrivet av Janne m. Jimmy
.. med min 8-åriga kille som fått diabetes. Det känns som om man inte har koll på något trots bra utbildning och stöd från sjukhuset. Men det går väl, gissar jag...
Svar på tråden: Nyss hemkommen från Astrid Lindgren

Hej

Skrivet av  Pernilla m. Ella
Vet precis vad du menar. Vi var där för snart fyra månader sedan. Som tröst kan jag säga att man vänjer sig rätt snabbt. Det är precis som om man glömmer bort hur det var innan. Att ta blodsocker-prov och sprutor blir som att borsta tänderna, en del av vardagen. Ella för den delen protesterar mer när det är tandborstning på gång än när vi ska ta spruta. Lycka till!
 

Visst..

Skrivet av  Camilla
..går det - det måste det ju göra, och det blir bättre och bättre tycker jag, med små svackor emellanåt. Och även om det kändes som om ens värld rasade samman, så kommer jag ihåg när jag lämnade sjukhuset efter två veckor, där man hade bott så nära inpå andra barnfamiljer, så kunde jag trots allt känna "vilken tur att det "bara" var diabetes!". Vi fick iallafall ta med vårt barn hem...

Den information man får på sjukhuset är en bra grund, men sedan utvecklar man själv hela tiden nya insikter, och man blir expert på sitt eget barn.

Hoppas att din kille kan vänja sig vid sitt öde och fortsätta att vara den han är, för det är viktigt.
Jag har fått lära mig att ett barn med diabetes måste alltid i första hand få vara ett barn, inte diabetiker, och det känns viktigt att komma ihåg när man ibland kämpar med sin strategi...
 

Artiklar från Familjeliv