Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej...

Skrivet av Cecilia
...det var länge sedan jag var inne här och jag ser att det är många som hittat hit.
Jag heter Cecilia och är mamma till två små diabetiker. Tyra och Svante.

Nu när hösten närmare sig, eller är här rättare sagt, så blir det lite mer tid framför datorn och jag känner ett stort behov av att ventilera barnens sjukdom.

Vi har tur i oturen med att ha rätt så lättinställda barn. Huva... hur lät det där:) Men ni förstår vad jag menar. Både Tyra och Svante har fantastiska värden och deras Hba1c är lika fina som mitt (jag har inte diabetes). Men det tar tyvärr inte bort oron, som ständigt finns där.
LillSvante som är en rutinerad diabeteiker vid det här laget har börjat på dagis och de flyter på bra, förrutom en känning. Personalen märkte inget på Svante utan kollade hans bs som vanligt innan lunch, då låg han på 2,1. Han fick mat snabbt och även dricka saft. Han steg upp till 7. Först blev jag alldeles kall och rädd, men nu tycker jag att det var bra. För nu vet personalen hur dom ska agera när han har lågt bs.
Svante har pump och jag har nu visat dom hur dom kan koppla bort den en stund i fall han får lågt bs.

Tyra har bytt avdelning på dagis och flyttat upp till storbarnsavdelningen. Tänk, min lilla myra har blivit storbarn:) Det går bra för Tyra där uppe. Personalen har lärt sig kolla bs och dom turas om olika dagar.
Dom har inte förstått allt ännu, men är på god väg.

Både Tyra och Svante är väldigt aktiva och Tyra har sin lilla Lantus topp precis vid lunch, så ingen av barnen behöver något måltidsinsulin på dagis. Vilket är väldigt skönt.

Det som är tungt är att vi inte har någon bland släkt och vänner som kan ge Tyra och Svante insulin, eller kolla bs för den delen. Vi har iallfall lyckas pussla med barnvakt, men det skulle vara så skönt att få lite avlastning. Men det löser sig nog så småningom.

Ja, det var lite från oss:)
Svar på tråden: Hej...

Hej!

Skrivet av  Karin
Vi har "bara" ett barn med diabetes. Men vi slet väldigt illa med Elias svårinställda diabetes, plus dåligt samvete för att lillebror alltid fick stå åt sidan. Vi fick inte heller hjälp eller barnvakt och ibland kändes det som att det bara blev för mycket. Så tipsade någon oss om att söka stödfamilj för ca 1 år sedan. Vi fick en fam på en gång. De jobbar båda inom vården, inga problem alls och det bästa av allt- Elias älskar dom. Så 1 dygn/mån är Elias där. Det dygnet betyder mycket för både Elias och oss. Vi hinner hämta krafter och jag och Elias pappa får ägna oss åt varandra!
 

Hej Karin!

Skrivet av  Cecilia
Å vad underbart det låter att ni hittat en familj som fungerar bra.
Vi måste nog ta oss i kragen och söka vi med. Får jag fråga hur man går till väga?
Trevlig helg!
/Cecilia
 

Hej Cecilia

Skrivet av  Karin
Vi ringde till socialtjänsten i vår kommun, och fick då prata med en kvinna på barn och familjegruppen. Vi bestämde träff och hon kom hem till oss och vi pratade om vår situation och vi fick tala om hur vi ville ha det och vad vi hade för krav osv. Sedan beror det ju på hur många sökande det finns, och hur man blir prioriterad (i vår kommun hade de flesta som sökte stödfamilj helt friska barn!, så vi hamnade nog i toppen av listan) Sedan beror det på hur många som anmält sig och vill vara stödfam, men man får gärna komma med egna förslag. Vi hade nog en väldig tur. Elias stödfam är väldigt underbara och till en början var Elias där ca 1 gång/vecka, fast bara några timmar åt gången. Det behövs ju lite tid att lära känna varandra och för att lära sig rutiner osv. Nu när han är där 1 dygn/mån vill gärna stödfamiljen ha honom mer, men det är väl jag som inte är redo för det. Man är ju så van att själv ha koll på allt jämt.
Hoppas det går bra för er och att ni har samma tur som oss, för någon gång ibland måste man få tänka på annat än diabetes o rutiner och bara rå om varandra.
Kram
 

Tack...

Skrivet av  Cecilia
...för ditt svar. Nu ska vi ta tag i det här och jag hoppas verkligen att vi ska ha samma tur som er:)

/Cecilia
 

Hej Cecilia

Skrivet av  Pernilla.j. med Hannah
Gissa vem som har nålen på rumpan!!!!!!!!!!!!!! Tack Svante för du har ispirerat Hannah. Som vi har pratat med henne vi, och hennes läkare. Men Hannah måste ju bestämma själv så tre veckor efter att vi hade picknicken så ville hon plötsligt prova. Och det som är super skönt är att peppar peppar ta i trä nålen fungerar bättre.

Vad kul att det fungerar så bra på dagis.

Jobbigt att ni inte kan få mer avlastning än ni får. Vi är så bortskämda med det.

Min mamma som bor i Norge berättade att hon hade en tidningsartikel hemma om att ett par barn som har fått diabetes under sitt första levnadshalvår, de kallade den typen av diabetes för genetisk, klarar sig med tabletter. Min mamma ska skicka mig artikeln vill du ha den? De ska även undersöka om barn som har fått det när de är äldre än ett halvår kan klara sig på tabletter.

Nä nu måste jag hoppa i säng.

Hälsa dina sötnosar
Kram Pernilla
 

Hej Pernilla!

Skrivet av  Cecilia
Nämen vad bra. Härligt att Svante kunde inspirera och att det fungerat så bra för Hannah. Vi har ju bara haft stopp en gång och det var efter ett bad, då vi kopplat bort pumpen och det kom badolja in i kopplingen. Så skinkan är en riktig hit:)

Jag skulle GÄRNA vilja ha artikeln. Spännande. Svante får ju så små doser att det nästan är löjligt, men han klarar sig inte helt utan. Jag har funderat på tabletter och även på om det fortsätter så här att vi måste sänka hela tiden, vart det kommer sluta. Samtidigt som det är vår dröm att Svante ska bli frisk , så är det nog Tyras mardröm:(
Men tabletter vore ju fantastisk. Jag är faktiskt ganska trött på den där pumpen som hela tiden sticker ut under byxan.

I går ville Svante prova att bli stucken i magen med våran "övnings spruta" (NovoPen) men precis när nålen rörde vid huden fick han rampfeber och drog sig undan.
Men han leker ofta att han sticker dig i magen eller kollar blodsockret. Lilla Plutten.

Kram
Cecilia
 

Artiklar från Familjeliv