Sköterskan på barnmottagningen...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sköterskan på barnmottagningen...
Skrivet av	Lotta med Liam som ligger på sjukhus
... ville skicka hem vår SVÅRT diabetessjuke son med LAXERMEDEL för hon trodde att han var förstoppad... (innan vi fick diagnosen i tisdags, pappan var inne i Falkenberg på morgonen för att få hjälp innan vi möttes i Halmstad) Kan man inte bli avstängd för sånt? Det hade väl varit JÄTTEFARLIGT?
Svar på tråden: Sköterskan på barnmottagningen...

En till!
Skrivet av Emma
Det är så himla upprörande! Hopas allt går bra för er och att ni snart får komma hem igen. Vi råkade också ut för en inkompetent sjuksyster när vår Siri blev sjuk. Hon hade gått ner i vikt ett halvkilo (borde ha gått upp ett halvkilo, var sju månader gammal). Sköterskan på BVC sa "kom tillbaka om två veckor". Nästa natt åkte vi in på akuten och hon hamnade på barnintensiven i två dygn... Läs gärna hela historien på vår hemsida http://hem.bredband.net/emmpre Det värsta så här i efterhand är att när vi kom tillbaka till BVC och sköterskan fått veta vad som hänt ville hon lägga skulden på mig: "Du verkade inte så orolig och jag ville inte jaga upp dig" Är det inte just det som är deras roll? Att bedöma vad som är allvarligt och tala om det för föräldrarna? Annars kunde vi lika gärna mäta och väga våra bebisar själva hemma!

Här också!
Skrivet av Gunilla
Jag blir alldeles skakis när jag hör det. Det är tillräckligt många tankar och känslor som far omkring inom en ändå i början. Ni borde besparas från att behöva tänka på vad som hade hänt om ni blivit hemskickade. Vi har en liknande upplevelse. När Arvid blev sjuk som ettåring var det en kraftig förkylning som utlöste det. När febern och förkylningen lagt sig blev Arvid helt som förbytt; alldeles slö och apataisk. Han drack som besatt, särskilt på nätterna och ville inte äta. Han gick ner nästan ett kilo och jag vaknade en natt av att han satt med tungan nere på bröstet och flåsade (Kussmaul-andning fick jag veta sen). När vi kom till barnläkarmottageningen tittade läkaren honom i öronen och tog en odling från halsen, konstaterade att det såg bra ut och ville skicka hem oss med motiveringen att små barn kan bli ganska påverkade av en infektion. Det var precis vid lunchtid och det var väldigt tydligt att han helst ville komma iväg med sina väntande arbetskamrater som skulle gå ut och äta. Jag hade till och med frågat om det kunde vara diabetes, men fick till svar att det drabbar inte så små barn. Han kunde ju göra en grundligare undersökning sa han, men det skulle vara jobbigt för Arvid. På nåt sätt lyckades jag stå på mig och ett enkelt urinprov visade fullt utslag på både socker och ketoner. Hoppsan, min oro var visst befogad! Akuten nästa, omedelbart! Där började cirkusen med problem att sätta infarter för att han var så uttorkad, vilket slutade med ambulansfärd till ett annat sjukhus med barnnarkos. Det kändes minst sagt snurrigt att först sitta på en barnläkarmottagning och höra att det här inte var nåt särskilt till att mitt i natten befinna sig i en ambulans från ett sjukhus till ett annat. Ja, nu fick jag skriva av mig lite. Jag känner ännu såhär efter tre år att jag blir upprörd när jag tänker på den händelsen. Inte bara den, utan jag blir minst lika upprörd när jag hör om er andra. Det är ju så onödigt och kan ta så onödigt mycket energi. Hoppas ändå att ni hämtat er och lyckats landa någorlunda i er nya situation. Det tar ju tid att sortera alla tankar, känslor och nya begrepp i början, men snart faller det på plats och ni kommer in i en ny vardag.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv