Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ni med skolbarn.

Skrivet av Ingrid med Josefin -00
Kan ni berätta lite hur vardagen funkar för er? Jag oroar mig mycket för den tiden när jag _måste_ släppa kontrollen mer. Klarar de sin diabetes själva? Kan de följa med kompisar hem och leka, cykla och bada, gå på party själva, sova över hos kompisar? Finns det något de inte för göra pga sin diabetes? Jag tänker jättemycket på det här och skulle bli glad av lite mer info av er som är mitt i det.
Svar
Lite om oss (långt)
Daniel är nu 8 år och går i tvåan. Han har haft diabetes i 1,5 år, så han lärde sig ganska mycket själv med en gång. Han berättar för lärarna vad som gäller. Ibland ringer de o kollar för säkerhets skull, men de säger att de egentligen litar på honom. Han har bra koll.

Lärarna påminner om sockerkoll och kollar insulindosen i skolan. Men, han säger till om han känner sig låg och då kollar förstås också.

Han har följt med kompisar, men det är alltid planerat minst en dag i förväg (om det är efter skolan, fritids vill ha det så).

Han har sovit över också, då brukar jag prata med föräldrarna i förväg. Det gör vi innan kalas också, kollar ex att det finns sockerfri dryck eller så får han ta med sig. Bada med kompisar har inte hunnit bli så mycket ännu, men det kommer. När han springer ut så har han en tid att hålla (ibland påminner digitalklockan) och socker i fickan. Alltid bs-prov innan.

Vi har pratat och berättat i hans klass, så alla eleverna vet lite om diabetes. De vet att han kan bli superarg när han är låg. Blir han det eller konstig på annat sätt så hämtar de en lärare. Vi har inte haft några problem alls i skolan.

Men, vi har även pratat massor med honom, förklarar varför viss mat inte är lika bra osv. Så, han vet att till soppa tar han lite mindre insulin och att extra aktivitet kräver extra koll. Ibland har han fått avstå från nån kul fysisk aktivitet pga lågt bs, men även det har fungerat bra.

Kalas/party har fungerat bra. Vi kollar före och efter och är överens om hur mycket han ska äta. Dvs inte vräka i sig godis mm.

Så, egentligen fungerar allt jättebra. Visst ger vi extra insulin ibland när vi räknat fel inför kalas. Eller så har han nåt som ingen annan har som fika på utflykter, men vi kan alltid prata om det och göra det bra. Som sist när han suckade och sa att han tar väl med sig pastasallad (som han ofta får på utflykt) men alla andra har pannkaka. Jag frågade vad han egentligen ville ha så det hela slutade med att han fick pannkakor med sig. Med grovt mjöl och keso i istället för bara vetemjöl och mjölk. Så, inte ens då blev det problem.

Diabetesen har inte hindrat honom från något mer än vid vissa enstaka tillfällen då han varit jättelåg.

Så, en 8-åring som min klarar sig bättre än vad jag tror! Fast, det är svårt att släppa kontrollen för mig med, det måste jag erkänna.
Skrivet av  Teresa
Åsså lite om oss... *obs! Långt*
Läser det Teresa här ovanför har skrivit och det är en hel del som stämmer överens med hur tillvaron ser ut hos oss.

Rebecca är 9 år och hon debuterade juli 2003. Hon har insulinpump och hon sköter sin diabetes själv när hon är i skolan. Vi har informerat lärarna om hennes sjukdom och vi är glada för att de är intresserade och vill lära sig om diabetes.

Rebecca börjar skoldagen 8.30 och hon kollar sitt blodsocker vid 9.30 (lärarna påminner henne). Ligger hon under 5,5 mmol brukar hon äta en frukt för att stå sig fram till lunchen som är kl 11.00.
I hennes bl.s-mätarficka har hon lista på insulindoser till olika måltider som jag gjort åt henne. Den funkar jättebra och hon kan själv avgöra hur mycket hon ska pumpa. (Vill du se listan så kan jag maila dig.)
Rebecca tar ett nytt bl.socker vid 12.30. Samma där som på förmiddagen att om hon ligger under 5,5 mmol så tar hon en frukt.
Hon har alltid en fruktlåda i väskan med minst 3 frukter och det finns alltid druvsocker i fickan och i väskan. Läraren har även druvsocker i klassrummet.

Eftersom höga värden (typ över 12 mmol) är att beakta om man har pump så brukar Rebecca ringa någon av oss på våra mobiler om hon ligger högt. Vi råder henne att ta x antal enheter insulin och att hon efter 1 timme kollar bl.s. Går det inte ner så får hon ringa tillbaka och rådgöra med oss hur hon ska göra. Det har hänt att kanylen krånglat och att vi åkt till skolan och bytt.

Jag minns att jag i fjol höst tänkte att det ALDRIG skulle gå att släppa iväg henne till skolan utan att jag skulle vara som ett nervvrak. Men det tog inte så lång tid för henne att lära sig så pass mycket om sin sjukdom att hon fixar sin vardag i skolan. Nu är Rebecca jätteduktig både på sin diabetes och på hur pumpen fungerar.

Rebecca får följa med kompisar hem men hon måste ringa och tala om vem hon går till. Föräldrarna till de barn hon brukar följa med hem är informerade om diabetes och de vet t.ex att hon behöver ett fika vid 14.30-tiden. Kompisarna är också på nära gångavstånd.

Rebecca har varit på party en par gånger och det har inte varit helt problemfritt. Det har varit svårt för henne att äta lagom mycket av det snacks som serveras. Hon har tagit för lite insulin i förhållande till vad hon ätit och senast låg hon på över 30 i bl.s när vi kollade på natten.

När hon badar så brukar det vara ett ypperligt tillfälle för henne att unna sig chokladkaka eller en glass-strut. Det ger bra med energi.

Rebecca har sovit över hos en kompis som också har diabetes så att släppa iväg henne dit är inga problem alls. Men det är också den enda kompisen hon har sovit över hos. Vi brukar alltid ta ett bl.s vid 23-tiden och beroende på det värdet avgöra om hon står sig hela natten eller om hon behöver väckas upp och äta någonting. Vi vill inte att vem som helst trycker på Rebeccas pump så därför behöver en förälder hos den hon sover över hos väcka upp Rebecca om hon ligger högt och tala om hur mycket insulin hon själv ska trycka på pumpen (dos enligt en lista som vi skickat mer.) Alltså....inte helt enkelt det här med att sova över hos kompisar. Det gäller nämligen att föräldrarna hos den hon sover över hos är trygga i hur man behandlar diabetes och att vi är trygga med dem. Att sova över hos farmor går däremot bra för som pensionerad distriktssköterska så kan hon mycket om diabetes.

Skrivet av  Charlotte med Rebecca 9 år
Och mer...
Emilia är snart 9 år och går i tvåan, hon har haft diabetes i snart 7 år. Hon har växt upp med detta och vet inte hur det var innan.
Jag kan inte säga att det har medfört några större hinder i hennes liv, mer än att hon förstås är tvungen att kolla blodsocker och ta insulin, ibland vid lite olämpliga tillfällen.
Det har nog varit svårare för oss att "släppa taget" eftersom vi sedan hon var liten har varit vana vid att göra ALLT, och nu när hon tar över mer och mer ansvar själv så har det blivit lite i taget, och alltid på hennes villkor. Jag skulle ju aldrig pressa henne att göra något själv om hon inte kände att hon var redo för det, fast det är ju viktigt med uppmuntran.
Emilia började ta sina egna sprutor när hon var 6 år, väldigt lämpligt precis innan skolstarten. Jag har gjort en tabell till henne så att hon vet hur mycket insulin hon ska ta, och ibland säger hon att "men idag var det pannkakor till mellanmål så då tog jag en extra". Vi försöker förklara hur allt hänger ihop, och det funkar bra för det mesta, och ibland blir det förstås för höga värden, men det är sällan över 15.

Hon har sovit över hos kompisar som bor i närheten, i början var vi över och gjorde "nattservicen" vid 23-tiden, men på senare tid har hon fixat det också själv (eftersom hon vanligen inte somnar före 23 när hon sover över hos en kompis)
I somras var hon iväg på ridläger i en vecka, det var första gången vi skickade iväg henne så länge på egen hand, men det gick hur bra som helst. Vi hade förstås försäkrat oss om att det var regelbundna måltider och så skickade jag med lite bröd och FUN light, och en kort sammanfattning av vad personalen behövde veta.
En liten midjeväska med små mellanmål fick hon, så att hon alltid hade något med sig. När hennes Dextrosol tog slut mitt i veckan åkte någon iväg och köpte mer.
Senare samma sommar var hon också på fotbollsläger i 4 dagar, och det gick också jättebra.

Så svar på din fråga, nej, det finns inget som Emilia inte kan göra pga sin diabetes.
Skrivet av  Camilla