Hur vet jag om mitt barn har dyslexi?

Hur vet jag om mitt barn har dyslexi?
Skrivet av	Marie
Jag har en son på 9 år som läser lite knaggligt. Han älskar att läsa och har alltid tyckt om böcker, men det är lite svårt att få flyt på det. Nu har skolan sagt att de tycker att vi ska göra en dyslexiundersökning. Vad är det egentligen??? Jag har sagt nej. För jag tror att om man får stämpeln i pannan att man är dyslektiker så sjunker självförtroendet och det kommer att gå ännu sämre med läsningen. Hur kan man veta att någon är dyslektiker och vad är skillnaden på att "bara" ha svårigheter...ja jag skulle bli jätteglad om någon kan berätta lite mer.
Svar på tråden: Hur vet jag om mitt barn har dyslexi?

mening att vara hjälp
Skrivet av Ludde
Om jag har förstått det rätt så är en sådan undersökning till för att man ska kunna få "riktig" hjälp. Det bästa du kan göra är nog att fråga vad undersökningen gör ut på och vad det är tänkt att leda till. Efter vad jag förstått kan dessa undersökningar se mycket olika ut. Dyslexi är inget att skämmas för,och jag tänker ofta på en liknelse med att behöva glasögon. Glasögon är inget man skäms över och ett hjälpmedel som man inte skulle kunna klara sig utan. Har man dyslexi behöver man ofta hjälpmedel(glasögon) och det är bara bra att lära sig använda dessa. Att förneka att det finns problem leder ingen vart. Något som dessa barn och vi föräldrar till dessa måste lära oss är att stå på oss och kräva hjälp.

Diagnos
Skrivet av inga
kan ibland göra att ett barn plötsligt förstår att det inte var "knäppt" eller något annat tokigt. Att vara dyslektiker kan visserligen göra vardagen lite jobbigare men det innebär absolut inte att man är sämre på annat. För mina barn var det en lättnad att få diagnosen. Efter det kunde de lättare förklara för den som frågade varför de tex fick muntliga förhör eller andra lappar vid glosförhör än de andra eleverna. Det var lättare för dem att få hjälp av sina klasskamrater vid tex grupparbete. De behövde inte längre skylla på en massa saker utan kunde säga rent ut att de inte ville vara sekreterare däremot kanske de kunde vara den som intervjuade, eftersom de alltid hade sina fickminnen med sig. Lite snurrigt när man ska förklara, men summan av kardemumman är att den oro jag kände för diagnosen innan den var klar visade sig vara helt onödig. Killarna upplevde det som en lättnad när de fick veta. Dessutom är det nog så att ju tidigare man blir klar över problemet ju tidigare kan man få hjälp och kanske behöver inte självförtroendet gå i botten.


Hej, Inga
Skrivet av Carin
Kul att höra/läsa dig igen. Hur gick det,började ni med Efalex igen? Vi har till slut stannat på Eye Q, som de två stora, 7 och 9 tar som kapslar. Vad bra med fickminnen, är det ngt som "man brukar" använda vid dyslexi? Var fick du den ideen ifrån?

fickminne
Skrivet av inga_
Idén kom från skolan som tyckte att en av killarna kunde försöka att tala in olika arbeten på band istället för att skriva ner det. När han skulle skriva kom inte en tiondel av hans tankar ner på pappret. Problemet var bara att det tog så lång tid för skolans personal att hinna lyssna av banden, vi kom då överens om att jag skrev rent dem ordagrant, skulle de misstänka att jag fuskade för sonen tex vid prov, så kunde de i efterhand gå in och kolla av banden. Detta funkade bra men kräver förtroende mellan hem och skola. Även engelska glosorna lästes in på fickminnet och övades muntligt. Fickminnet har varit till stor hjälp. Om du funderar på att skaffa ett kan ett tips vara att köpa ett där man kan ha vanliga stora kassetter. Det är lättare att låna inläsningar av andra och med ett par hörlurar fungerar den som freestyle, det är ju inte direkt ovanligt att ungarna behöver skärma av allt runt omkring sig. Vad gäller efalexen har vi inte börjat om ännu men kommer troligen att göra det.

Hur ser det ut då? Ryms i fickan?
Skrivet av Carin
Jag har bara sett läkarnas diktafon... och den är ju stor och klumpig... Har den en mikrofon, eller pratar man rakt in? Fick ni köpa själva, eller kunde ni få det som hjälpmedel, gratis? Jag tror inte vi behöver en själva, men vem vet? Det kan ju alltid dyka upp en situation där det hade varit bra! När jag reste till Grönland, med Nordiska folkhögskolan, (mina föräldrar gick där...) så var det en blind kille med. Han spelade in alla sina intryck på band... Men jag kommer inte ihåg hur hans bandspelare såg ut...


Till carin om fickminne
Skrivet av inga_
Vi har bekostat den själva, visste inte ens att man kan få hjälp med finansieringen. Den kostar runt 500:- och är i storlek som en vanlig freestyle, man kan oftast få plats med den i fickan. De fickminnen som har pyttesmå kassetter är förstås mindre men att ha vanliga kasetter tycker vi ökar användbarheten. Tror att det har kommit ut bättre apparater nu, någon slags MP3 spelare man kan tala in på, vet inte riktigt men de är säkert urläckra och urdyra.

Om inte hjälpmedel, så kanske fond? Vårdbidrag?
Skrivet av Carin
Det är ju en extrakostnad man har, för att barnet skall kunna fungera på lika villkor. Visst måste det gå att söka pengar för. Samt att uppgradera sig? Majblomman, där kan man tex söka pengar, har jag hört... men ej provat ännu.

HEJ MARIE!
Skrivet av Lillemys
Jag som skriver till dig är ny medlem och fick syn på ditt inlägg. Kände för att svara. Hoppas jag kan bidraga med lite.Jag har en son 10 år, som jag har kämpat för i skolan för att få hjälp.Vi föräldrar tog beslut om utredning för Dyslexi. Vår son visade stora problem vid läsning, stavning, klockan, veckodagar, minne, problem vid instruktioner mm. Jag hade läst i olika böcker om Dyslexi och mycket stämde. Därför vågade jag gå vidare.Skolan "såg" inte problemen så som vi. Stämpeln som du nämde, är en känsla man får som förälder, man vill inte ge sitt barn en stämpel, men man vill hjälpa dem. Iallafall resonerar jag så.Sen om diagnosen stämmer, visst självförtroendet vacklar, men de får HJÄLP! Skolan har skyldighet att hjälpa barn med särskilda behov!Det sätts in resurser såsom speciallärare, olika hjälpmedel mm. Min son fick diagnosen i höstas efter nästan 2års kamp. Min värld rasade samman när beskedet kom,mest av lättnad att jag hade ett svar i allt mitt grubblande. sonens värld rasade också, men han har återhämtat sig snabbt. Vi har fått ett otroligt stöd av skolan, nya lärare, och det känns jättebra! Nu ett halvår senare har han 3 tim/v hos speciallärare, hjälpmedel såsom freestyle med inlästa läsetal i matte, text till olika faktaämne. Dator med dataprogram för dyslektiker.Detta behöver han och vi har regelbunda samtal, gör åtgärdsprogram mm tillsammans med lärarna. Om jag får säga min personliga mening så tycker jag att du ska låta skolan göra en utredning kring Dyslexin, för din sons skull! Lycka till! Du får gärna maila till mig [email protected]

Hur vet jag om mitt barn har dyslexi?

mening att vara hjälp

Diagnos

Hej, Inga

fickminne

Hur ser det ut då? Ryms i fickan?

Till carin om fickminne

Om inte hjälpmedel, så kanske fond? Vårdbidrag?

HEJ MARIE!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information