Hej allihopa

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej allihopa
Skrivet av	KG
Jag har en son som nu går i första klass. Han vet hur man gör när man läser men eftersom han bara har lyckats lära sig 10 bokstäver i alfabetet så går det ju inte att läsa. Nu har skolan reagerat och vill att han ska utredas av skolans resursteam. Vad innebär det är det någon som har någon erfarenhet av det? Jag tycker att det är bra att dom gör något men är samtidigt rädd för vad det kan föra med sig. Han har kämpat så otroligt mycket för att lära sig skriva sitt namn på sju + fem bokstäver och är mycket stolt att kunna det. Men varje gång när vi gör läxan blir han ledsen och känner sig misslyckad.
Svar på tråden: Hej allihopa

HEJ TILL KG
Skrivet av Lillemys
Jag som skriver är absolut ingen expert, men jag vill skriva några rader iallafall. Jag är mamma till en son på 10år med diagnos dyslexi. Beskedet kom i höstas efter 2 års kamp från oss föräldrar.Han går nu i 3:an, allt började i förskoleklassen. Svårt att hänga med, svårt att knäcka koden såväl med bokstäver som med matte. Vi bad om hjälp av skolan flera gånger men de såg inte problemet så som vi. Men nog om det. Ett resursteam mig veterligt är personal från skolan, psykolog, skolläkare och lärare, även rektorn brukar vara involverad, som tillsammans diskuterar åtgärder för ditt barn. Sen brukar psykologen göra ett test, en observation och ser vad som kan vara problem. Visar det sig sen att testet visar på brister typ tecken på tex dyslexi, skickas remiss till logoped. Där blir det en ny utredning och ett besked. Därefter sätts in resurser, åtgärder diskuteras tillsammans med målsman. Speciallärare brukar kopplas in och sen är "hjälpprocessen" igång. Allt tar tid. Test, utredning, kö till logoped mm. Räkna med 6-12 månader totalt från start till mål.Så var det för oss när vi fick hjälp till slut.Detta är kanske inget glädjebesked som jag kommmer med, men det är vad jag känner till och hur det var för oss på min sons skola. Men jag tycker att du ska ta emot den hjälp som skolan är inne på att erbjuda er och er son.Vi har haft och har våra duster när det gäller läxorna, ständiga konflikter, dåligt självförtroende, ilska mm. Men nu när vi vet orsaken kan man hjälpa på ett annat sätt. Man har större förståelse tycker jag. Och man har stöd från skolan. De har skyldighet att sätta in resurser när ett barn har fått en diagnos av något slag. Jag måste få fråga en sak. Märkte ni eller personalen något ovanligt på dagis/förskoleklass när det gäller intresset för bokstäver, eller har det kommit nu i 1:an? Jag önskar er lycka till och vill du så får du gärna maila mig. [email protected]

Tack för ditt svar
Skrivet av KG
Vår son har aldrig varit intresserad för bokstäver överhuvudtaget. I 6-års trodde dom att det berodde på "skolomognad" och dom var helt underbara på att anpassa övningarna för att sonen skulle tycka att det var kul, när han tröttnade fick han gå ifrån och leka lite och sedan komma tilbaka och göra klart allt för att han inte skulle tycka att skolan var tråkig. Det har inte kommit som en shock för oss att han inte har lärt sig läsa som dom andra barnen. men jag hade hoppats att det skulle vara en mognadsfråga som dom pratade om i 6-års. Jag är väldigt glad att skolan har tagit tag i det här utan att vi har behövt att kämpa i flera år som ni fick göra och vad dom nu än kommer fram till så får han ju hjälp tidigt. Jag är nog mest orolig för att han ska tvingas gå om ettan och inte får fortsätta med kompisarna till tvåan. Tack snälla för ditt svar det är så otroligt skönt när någon bryr sig.


vasse´go och några tips KG
Skrivet av Lillemys
Skönt att kunna vara till hjälp. Som du själv sa, får ni hjälp tidigt och det vinner man mycket på. Visst, tanken på att han kanske får gå om och inte följa sina kompisar är alltid jobbigt. Jag tänker samma sak ibland. Men ännu så har det inte varit sådana diskussioner från lärarna. Men som tips för dej så kanske du behöver tänka som så att "gapet" i kunskap för din son kan bli större inom klassen om han går kvar, än om han går om, vilket säkert påverkar för din son på sikt. Det är alltid känsligare att gå om en klass högre upp i ålder än tidigt. Trist att säga det men kanske något att tänka på. Din son har ju kompisar runt om sig och han behöver ju inte glömma bort sina ålderskompisar för det.Inget upplyftande men kanske en sak att ventilera? Lärarna bestämmer inget sådant att barn ska gå om en klass om det inte finns särskilda skäl. (jag är förskollärare och jobbar på en skola så jag känner till en del, dock icke allt).Hoppas att jag inte har sårat dig på något sätt, känslig fråga detta, men jag vill hjälpa och berätta från egna erfarenheter. Några tips för att "träna upp intresset för bokstäver". Videoband Fem myror är fler än fyra elefanter. Toppenbra pedagogiskt material. Det finns pedagogiska cd-rom skivor, som tex Första klass, Jag lär mig stava, Jag lär mig räkna. När man är ute och går på stan kan man tillsammans leta bokstäver på husväggar, skyltar mm. Allt för att förhoppningsvis väcka ett intresse.Biblioteket har mycket när det gäller ABC-böcker med fina bilder till varje bokstav. Lycka till! Du får gärna fortsätta skriva och berätta hur det går. MVH Lillemys

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv