Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Finns det någons barn som har dyslexi och även dål

Skrivet av Lillemys
Min son, 10 år, har dyslexi. Han har även problem med dåligt minne, osäkerhet vid instruktioner, information mm.Tex. "Johan kan du hämta toapapper i källaren? _ Ja, vad skulle jag hämta? - Toapapper. OK, hur många? 1 rulle. Väl nere i källaren kommer han upp igen och säger, vad skulle jag hämta? TOAPAPPER! (lite irriterat) Upp kommer han med ett 8-pack. TACK! -vasse´go!ANnat ex. Läraren har ibland berättat muntligt(oftast skriftligt) om läxan till nästa dag. Väl hemma kan inte Johan återberätta så att vi förstår vad som ska göras. Irritation uppstår, Johan blir arg på sig själv osv. Det slutar med att vi får ringa en kompis och ta reda på uppgiften.Känns det igen? Är det någon som har det likadant? Vad har ni för knep isåfall? Har ni några tips att komma med för att lättare ta er an problemet? Jag är medveten om att detta "ingår" till viss del i hans diagnos, men vissa saker kan man kanske göra bättre? Jag vore tacksam för tips! MVH Lillemys
Svar på tråden: Finns det någons barn som har dyslexi och även dål

Extra hjälp

Skrivet av  Daddy cool
..din son har enligt lag rätt till extra hjälp av en specialutbildad lärare. Han har också rätt till anpassad undervisning i det dagliga. Tex. ljudband och speciella dataprogram. Det kan vara så att det krävs att det finns en oficiell utredning på honom. Min äldsta fick ingen utredning utan special-läraren gjorde en "enkel" test i 5:an och sedan den dagen har han fått extra hjälp.
 

till Daddy cool

Skrivet av  Lillemys
Tack för ditt svar! Vi har diagnos dyslexi med bidiagnos expressiv språkstörning på vår son. svar fick vi ht-02.Och han har extra hjälp, speciallärare, hjälpmedel mm. Men vad jag gärna ville veta är om det finns dyslektiska barn med dåligt minne och hur man jobbar kring detta? Har du några tips? MVH Lillemys
 

Känner igen!

Skrivet av  Dysdirexi
Min son är/har varit precis likadan. Att ta in instruktioner kan ju vara extra svårt om man har brister i den språkliga förståelsen.

När det gäller läxorna har vi gjort så att hans lärare varje vecka mailar mig den informationen. Sonen får fortfarande ta ansvaret för att skriva ner, ta hem, hålla reda på men jag har detta "i bakfickan" när han missar.

När det gäller annan information och instruktioner har jag märkt att han har så mycket lättare att ta in dem en i taget. Att fyra av en radda "gör det och det och det och det" (stressad mamma på morgonen du vet...) är det värsta jag kan göra. Han blir helt tom i skallen och man riktigt ser hur det yr runt :-) Likadant gör dom i skolan. När dom ger instruktioner för arbetet i klassrummet ser dom till att antingen skriva upp på tavlan, eller på en lapp till honom, så att han kan gå tillbaks och kontrollera vad det var han skulle göra. (Min sons dyslexi är inte så grav, så i hans fall fungerar skriftliga instruktioner bra).

Jag har också försökt att tillsammans med honom hitta minnesknep som kan fungera just för honom. Tex har vi tillsammans skrivit en kort "komihåglista" för morgnarna - borsta tänderna, packa nycklar och busskort osv. Det har faktiskt hjälpt en hel del. Han slipper dessa ständiga missar, känslan av kaos och av att misslyckas om och om igen.

Att jobba med att stärka självförtroendet tror jag är otroligt viktigt. Dessa barn lever med ständiga misslyckanden och missförstånd. Hemma och i skolan yr det instruktioner kors och tvärs och hälften går in och fastnar...

 

Till Dysdirexi

Skrivet av  Lillemys
Tack för ditt svar! Så många bra ideér du gav mig! Små lappar, mail osv. Toppen! Visst ibland har man bråttom och kör på i ullstrumporna- gör det, hämta det, skynda dig, osv..... då ser min pojk ut som ett levande frågetecken. Jag ska testa och ta vara på dina tips! Än en gång tack! MVH Lillemys
 

Brister i språklig förståelse...

Skrivet av  Carin
Hej Lillemys, Dysdirexi och ni andra...

Ja, det låter som många av skolbarnen på sidan för "Språk och talstörning".

Precis som språkstörning ibland vävs ihop med autismspåktrumstörning
(enligt vissa forskare http://www.lu.se/info/lum/LUM_05_02/22_sprakstorningar.html) ,
så glider det även ihop med dyslexi/dyskalkyli.
Vi borde närma oss varandra.

Har era barn haft en annorlunda språkutveckling som yngre? Fick de hjälp med språkförståelsen på dagis/förskola/lågstadie?
Det blir väl knappast lättare för dem att lära sig läsa och skriva, om de inte förstår uppmaningar.

Och uppmaningar och förklaringar blir ju lätt långa, även till mindre barn.

Har ni fått stämma av med en logoped, för att barnen skall få träningsuppgifter för sin språkförståelse?

Jag krävde en test av min pojk, som nu går i 3:an, "bara för att se att allt är ok inför mellanstadiet". Och se, där var flera bitar kvar just med ord/språkförståelsen.
Nu skall han få anpassat arbetsmaterial, med extrauppgifter. När ett barn pratar tydligt, så är det lätt att tro att allt är över!

Titta gärna in på språkstörningssidan...eller det kanske ni redan gjort. *ler*
 

Till Carin!...oj blev lite långt!

Skrivet av  Lillemys
Lillemys här. Tack för ditt svar! Ska genast kolla websidan. Min son har haft MASSOR av öroninflammationer från babys och fortfarande. Har haft rör i 2,5-ca 4 års ålder. Dålig hörsel särskilt på ena örat och fula ärrbildningar på trumhinnorna. Detta tror vissa läkare är orsaken till sonens språkstörningar, som senare då kan påverka så att dyslexin blir tydligare. Vi har inte haft någon språkträning för honom. Dagispersonal sa ifrån vid 4 års ålder att de tyckte han pratade lite, otydligt, läspade. Så på 4 årskontrollen fick vi remiss till logoped. Under 1 års tid, 3-4 besök. Fick sen OK-stämpel och sen har tiden gått tills på 6 årsverksamheten när jag tyckte att det mesta verkade svårt för min son. Läxor, socialt, språkligt mm. Ingen fröken höll med så jag tänkte att det var fel på mig, hönsmamman.... men efter snart 3 år i skolans värld, visade det sig att jag hade rätt. Vårtermin i 2:an drogs allt igång och i höstas i 3:an kom beskedet. Dyslexi med bidiagnos expressiv språkstörning. SKA ha och får hjälp med språkövningar, bilder, symboler mm för att träna upp sig. Han har vissa problem med vissa språkljud, ändelser mm. Han säger tex, vipsa= vispa, dottoaen= trottoaren, eagera= reagera, macht= match, ivallefall= iallafall, skaketet= staketet för att nämna några ord.Ja det var lite om vårt läge, tack för att du bry dig! Ska läsa på websidan nu. MVH Lillemys
 

Carin är websidan rätt?

Skrivet av  Lillemys
Har sökt direkt på sökfunktion, men det kommer bara upp en massa länkar till Univeritet. Har jag missuppfattat dig? Tjall på linjen? eller? Kan du hjälpa mig? MVH Lillemys
 

Kan du "klistra" in den?

Skrivet av  Carin
Jag har slutat att skriva in, om jag kan "copy" och "paste" med musen i stället...
Vet du hur man gör då? Annars visar jag gärna bäst jag kan! :)

Jag tycker att det låter lite väl enkelt med bara expressiv språkstörning! Har han svårt med instruktioner, så är det ju en impressiv bit, alltså hur barnet kan bearbeta den språkliga information de får IN i huvudet.

Det jag har hört om öroninflamationer, rör, och fula trumhinnor... det är att språkutvecklingen kan försenas. Men man får ingen språkstörning av det! Och absolut ingen dyslexi heller, skulle jag tro. Nu är det ju inte mitt ämne, men fråga här på sidan!

Då skulle ju alla döva och hörselskadade barn verkligen vara i farosonen. Och det är de ju inte.
De får ett annat språk, teckenspråket, och kommuniserar genom det.

Våra språkstörda barn kan ha stor glädje av tecken som stöd, för att underlätta kommunikationen, men där är ju ändå ofta många bitar som fattas.

Hoppas att jag inte tog så mycket plats nu med språkstörningsbiten... du får ju väldigt gärna "komma in till oss". Där finns säkert barn som har både språkstörning, och dyslexi. Eller syskon till barnen... eller föräldrar själva... eller någon i släkten...

Det finns ju en stor ärftlig faktor, och då tycks dyslexi och språkstörning ligga nära varandra...

Kram, Carin
 

HEJ CARIN!

Skrivet av  Lillemys
Tack för ditt svar! Jag ska försöka klistra in, tror jag klarar det.Jag har läst på "språk och talstörningar" som är ett snackämne här på fn.Det finns mycket intressant helt klart! MVH Lillemys
 

Mycket igenkänning!

Skrivet av  Morra
Jag har också kopplat ihop sonens tidigare språkutveckling med hans dyslexi.

Han talade sent, och när det kom talade han otydligt. Han hade problem med de "främre" ljuden. Det var först vid 7-årsåldern som hans tal blev någorlunda tydligt och rent.

Jag tjatade och tjatade i skolan, och frågade om det fanns risk för att detta också kunde visa sig som dyslexi (särskilt med tanke på att hans pappa är dyslektiker). Men dom tillbringade mer tid med att lugna MIG än att ta reda på om det kanske var så - kändes det som. Diagnosen fick han först vid 10 års ålder efter några fruktansvärt jobbiga år i skolan.

Jag har tidigare upplevt honom som "disträ" och lite förvirrad, men nu ser jag ju, när jag VET att det helt enkelt tar längre tid för honom att bearbeta information.
 

Hej, Morra, och alla andra!

Skrivet av  Carin
Så många år som skall gå, innan barnet får rätt hjälp!

Vi har ju våra tre barn med grav språkstörnig... gissa om jag har haft falkögon på dem när de kommer in i skolans värld!

Tänk om någon på BVC och eller förskolan hade dragit öronen åt sig...

Vi har fått bra hjälp, tycker jag, men många kontakter har vi själva fått "be" om. Och då gäller det ju att veta vad man rimligen kan be om! :)

Har man språkliga svårigheter, med tal och/eller talförståelse, eller läsa, skriva ,räkna, ja då måste det ju vara självklart att barnet blir testat av en logoped?

Vi och dyslexin... ja var går gränsen...
Själv har jag börjat förstå att jag har min del av den "genetiska röran". När jag skriver med bläck (och inte kan sudda...) så blir det många kluddar. B och d, ideligen. Många andra sammanblandningar med
Långa meningar tycker jag är svåra.
Främmande ord får jag nöta in betydelsen av.
Skall jag sätta mig ner och skriva en text, blir jag helt paralyserad...vet inte var jag skall börja.
Då är det mycket lättare att gå in i en färdig text och ändra om!

Att läsa långa texter är också svårt. Då får jag hela tiden dela upp det i små stycken, och repetera efter varje stycke. Böcker tar lång tid, och sedan glömmer jag ändå innehållet efter jag har läst ut den.

Mycket mer... Och det är ju inga konstigheter egentligen. Jag har ju hittat andra vägar att minnas det jag läst.
Men nu när barnen föds med sina svårigheter... ja då undrar man ju om där finns samband...

Och jag vill inte att de skall känna samma underlägsenhet som jag har burit på. "Jag förstår så dåligt". Jag vill att mina barn skall få all hjälp i världen! Så att de får utvecklas fullt ut!

Nu blev det mycket igen, som vanligt. :)
Hördu, Morra, Vad har din pojk fått för diagnos? Och vem har ställt den?
Hej, så länge! Carin
 

Carin!

Skrivet av  Dysdirexi
Såhär står det i sonens diagnos från logopeden - "Han har betydande avkodningssvårigheter av framförallt auditiv karaktär vilket sannolikt ligger till grund för den sena taldebuten samt läs och skrivsvårigheterna."

Han har också testas hos skolpsykolog - ett sk WISC-test. Där visade sig samma sak. Att ta in visuellt funkar mycket bra, men "kognitiv snabbet" låg långt under normalzonen. Många krångliga ord :-) men det tolkar jag som just att bearbeta information. Samma sak med korttidsminne/arbetsminne, problem där med.

Och dom sambanden är ju just vad vi har diskuterat här :-)

Han gick hos logoped för att öva upp talet mellan 4 och 6 års ålder, men sedan gjordes ingen vidare koppling till kommande skolarbete utan jag fick kräva en utredning vid 10 års ålder när hela hans vistelse i skolan höll på att braka åt skogen.

Han har idag ingen extra hjälp i skolan, mer än två otroligt duktiga och erfarna lärare som har hittat en lagom nivå i att pusha honom samtidigt som han får sin egen "gräddfil" i dom delarna som är kämpiga för honom.

Tyvärr, måste jag väl säga, har jag inte alls samma problem själv, och det gör det svårt att "känna" på vilket sätt jag kan hjälpa honom. Jag är EXTREMT verbal, stort ordförråd på flera språk, läser ständigt, hör och "tar in" allt som sägs runt mig även om jag är koncentrerad på annat.

Hans pappa är också dyslektiker och jag får väl också säga att jag känner igen mycket av det där med att ta in information. Nu finns inte hans pappa tillhands som en aktiv förälder. Annars hade det nog varit till mycket stöd för sonen, att ha någon som vet hur det känns och som kan hitta på bra och effektiva knep.
 

Till Carin

Skrivet av  Lillemys
Blev nyfiken på testet som blev gjort på din son inför mellanstadiet. Får man fråga vilken sorts test? Jag är lite bekymrad för min son, han går i en 3-4;a, nu i 3:an, men iblnad känns det som om han är i riskzonen för att släppas vidare, men det ska väl läraren ge tidiga tecken på om de anser att "gå om" är nödvändigt? Logopeden tyckte det var svårt att ställa diagnos eftersom det var så "tidigt"-ht 3:an, brukade ställa diagnos först i 4:an. Hon vill göra ett nytt test i typ 5-6:an för att se om "dyslexin" finns kvar inför högstadiet. Kändes lite märkligt. Antingen har man väl dyslexi eller så har man inte. Kan det gå över? Är det inte ett funktionshinder som finns livet ut om man en gång har fått diagnosen? Sen har jag hört att man jobba mycket med vissa bitar så det blir lättare, men problemet finns väl kvar under ytan? Nu blev det en hel frågespalt, sorry? Men kanske du kan svaret på nått? Du tycks vara väl insatt i mycket. Tack för dina svar och goda råd som jag har fått i detta ganska långa inlägg med många svar. kram från Lillemys.
 

Artiklar från Familjeliv