Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skall man diagnostisera eller bara konstatera

Skrivet av Jämställd pappa
Jag har en dotter som uppvisar ett eget mönster för intagande av kunskap vilket inte riktigt verka gjort för den traditionella pedagogiken.

Vi (föräldrar, fröknar och spec ped.) har då ställts inför frågan skall man "söka" en diagons eller skall vi söka vägar fram till en situation där läsning, skrivning och matte inte blir ett ok på vår dotters axlar? Vad vi alla har enats om är att inte problimatisera utan iställer focusera på det hon är bra på - bygga självkänsla. Sen skall vi systematiskt pröva olika vägar till läs, skriv och matte inlärning.

Dessa vägar går via effalex, hjärngympa, pedagogik, lyssa till uppläsat sagor, skriva (med glädje utan krav på rättsatavning), skratt och kämparglädje.

Läxor görs men funkar det inte så tränar vi på annat sätt med frökens goda minne. Sen försöker vi ta hjälp av hennes drivkrafter i livet.

Vi har bemötts jätte bra av skolan och de har verkligen lyssnat på oss. Även då vi föräldrar haft olika syn (vi bor inte ihop) så har vi alla utan tjafs lyckats komma till en slutsats och satt upp små mål möjliga att övervinna.
Svar på tråden: Skall man diagnostisera eller bara konstatera

En diagnos...

Skrivet av  Hmamma
Det låter ju fantastiskt bra att alla som behöver har förståelse för problematiken och att dotterna får allt stöd som behövs både i skolan och hemma!

Jag ser inte riktigt vad en diagnos skulle tillföra i det läget.

För många är det ju dock så att i dagens krassa verklighet så behövs diagnosen som ett redskap för att få stöd från skolan och myndigheter.

Vi själva har fått vissa diagnoser för vår dotter och struntat i att söka andra, beroende på vad omvärlden krävt för att ta problemen på allvar och ge rätt stöd.

 

Det är just det jag

Skrivet av  Jämställd pappa
är inne på nämligen att med en diagons så är det lätt att låsa sig till en förklaring eller ge upp därför att det är som det är. När det i stället handlar om att söka öppningen till barnets väg till lärande.

Dyslexi är ju allt annat än ett "symtom" som kan ha en mängd olika uppfattingar.
 

Att tänka på vid diagnoser...

Skrivet av  Sofia
...är att dessa k a n stänga dörrar i framtiden för barnet.

Idag talas det mycket om att dyslexidiagnoser sätts på alldeles för unga barn.
Diagnosen i sig behövs inte för skolans del - det är barnets individuella behov som styr vilka insatser som ska sättas in. Man får inte per automatik fler eller bättre för det att man får en diagnos.

Däremot k a n en diagnos stänga dörrar för vissa högre utbildningar.

Jag kan ta ett konkret exempel - en ung man fick sin dyslexidiagnos som 10 åring.
Idag vill han bli pilot - men diagnosen gör att det är totalt stopp.
Han bekostade därför själv en ny dyslexiutredning (eftersom han inte upplever sig ha läs och skrivproblem) - och detta nya test visade att han inte har dyslexi.
Han har nu påbörjat sin pilotutbildning - men har fått vänta 2 år med den pga sin tidigare diagnos.

Kanske ska man därför acceptera läs- och skrivproblem och utifrån dem sätta in resurser - men vänta med ev. diagnos?