Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fråga ang vuxen dyslektiker?

Skrivet av Rådvill kollega som bryr sig
Hej! Inser att det delvis är fel forum det här, men jag hoppas att ni inte tar illa upp. Kanske kan någon svara mig ändå?
Jag har en arbetskamrat (vikarie) som jag efter ett par veckor började misstänka har någon form av dyslexi.
Tog upp det med honom och han förnekar helt att han skulle ha det, däremot har hans mamma det. Saken är den att i vårt arbete så skriver vi och han klarar alltså inte av att korrekturläsa sina egna arbetsuppgifter. Och rättstavningsprogram i alla ära, men vissa saker tar de inte! Jag tycker det är OK att hjälpa honom med korrekturläsningen, men tycker ju att han borde få stöd ytterligare.
Han har efter egen utsago aldrig fått något stöd genom skolan eller på tidigare jobb och är nu lite över 20 år. Han stavar med dubbelkonsonanter (tallang istf talang t.ex.), har svårt med e och ä och svårt med kommatering och att sätta punkt.
Ville inte forska mer i hans hemförhållanden, men en försiktig gissning är att hans mamma har haft det jobbigt med sin dyslexi och att han är uppväxt med att det är något "fult".
Jag inser att jag inte kan tvinga på honom hjälp, men det känns så hemskt att han inte vill ta emot hjälp. Jag gissar att han skulle ha stor hjälp av de special-stavningsprogram som det finns.
Snälla, finns det någon vuxen dyslektiker här som kan råda mig - finns det något mer jag kan göra? Eller ska jag bara skita i det och låta honom harva vidare?
Svar på tråden: Fråga ang vuxen dyslektiker?

Min man

Skrivet av  maria65a
Min man är dyslektiker och det är aningen känsligt... När han gick i skolan (han är 38) så satte man honom i så kallad obs-klass eftersom han hade "svårt att hänga med", det är klart att det präglar folk för livet. Det har tagit lång tid för honom att kunna berätta för folk att han läser sakta och stavar som en förstaklassare inte för att han är dum utan därför att han har ett handikapp.
Han använder sig inte av andra hjälpmedel än rättstavningsprogram på datorn men ibland blir det heltokigt iallafall men hjälp det vill han inte ha "kan själv" *suck*
 

Jag...

Skrivet av  Pillan
.. har dyslexi och kan inte alltid se vad som är fel i en text jag skrivit om inte datorn tar upp mitt fel. Detta är något som jag fast jag tycker att jag kommit väldigt långt fortfarande skäms för. Jag kan har svårt med lång och kort vokal därför skriver jag ofta fel när det ska vara dubbel konsonant. Tyvärr är det så att alla är inte lika hjälpsama som du. Så man möts ofta av att man är lite minder vetande för att man stavar fel. Jag kan inte råda hur du ska göra med din arbetskamrat, jag hade tyckte att det var skönt att ha någon som inte fördömde utan försökte hjälpa mig som du gör.
 

dyslexi

Skrivet av  en som vet hur det känns
Hej!
har dyslexi själv och är 36år har studerat som vuxen på högskola och det var kämpit att 2004 möta på fördomar om dyslexsi fick bevisa flera gånger att det ine är något fel på min intelektuella förmåga . om man möts av det ofta och inte har fått rätt stöd och hjälp från grunden så kan det vara svårt att våga erkänna för andra att amn har problem med att stava. prata med honom igen och säg att det är ingen att skämas över Sveriges kung och kronprinssesa har dyslexi , Einsten hade det , Bill clinton mm. att ha dyslexi har inget med förståndet att göra .
 

vad du än gör

Skrivet av  Liilei
Ta inte upp det där med att kungen har dysleksi. Finns det något jag blir spyfärdig över så är de det.

Som om kungen någonsin måste sitta på en arbetsförmedling och förklara att han nog klarar av att ha ett vanlig jobb tråtts att han har lite stavningsproblem.


Nja annars vet jag inte riktig vad jag skulle ha gjort i din situvation. Beror väll på hur mycket du måste hjälpa honom. Det är inte bra om man på en arbetsplats blir för beroende av en persons hjälp.

Oberoende om han nu inte vill erkänna att han har dyslexi eller att han faktiskt inte har det. Så tycker jag inte att du ska ta upp just det. Det är ju tydlig att han inte vill. Däremot kan man ju ta upp problemet med stavningen (men bara om det hindrar honom i hans jobb) och föreslå något hjälpmedel eller liknande. Prata om problemet utan att börja prata om dysleksi. Och säg inte att han inte behöver skämmas. De orden är så totalt meningslösa. (För vist vet man att man inte behöver men man gör det ändå. Och när någon kommenterar det blir det bara så mycket värre.)
 

precis

Skrivet av  ejkan
Kungen i all ära, men att ta honom som ett exempel på en dyslektiker gör bara att folk faktiskt tror att dyslexi även tyder på lågt intellekt ;)
 

hej

Skrivet av  hundarna
Hejsan på er är en kille på 37 år nu har haft dyslexi sen tidiga år men fick med hjälp av arbetsförmedlingen kollat detta o sen fick jag hjälp med att komma in på läs o skrivforum i kungälv som ointe bara har hjälp mig utan många andra med och dom hade ett stavnings program som verkligen hjälpte en och dom håller på att hitta ett bättre program hela tiden så mitt råd är även om man inte går till arbetsförmedlingen som jag då utan leta reda på skolor för dyslexi finns lite var stans i landet dom kan hjälpa er. Har även mött på denna behandlig av folk att man inte är lika bra som andra men som dyslextiker så utveklar man andra talenger istället o detta ska ni ta vara på det har jag gjort och klarat mig ganske hyvsat.
 

Artiklar från Familjeliv