Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad ledsen jag blir när jag läser

Skrivet av Linda med Dennis 6 och Fanny 2.
många av era inlägg!! Att de inte lyssnar på er som föräldrar, att man inte tar dyslexi på allvar och att det är så svårt att få komma till en logoped!
Detta har jag aldrig upplevt! Min man fick vid 30 års ålder diagnosen dyslexi. Vi har alltid misstänkt men inte kollat upp. Han har svår dyslexi han har dock klarat sig bra ändå, men helt utan skolans hjälp. Han hittade egna vägar (genvägar) men med dagens mejlkultur fungerar inte detta längre. På 70-talet fanns kunskapen men inget intresse av dyslexi, idag finns mycket forskning (leta på nätet) föreningar och hjälp att få, men man måste tydligen kämpa sig till den fortfarande! Det finns enligt vår logoped, som min man fick komma till utan problem via remiss, två sorters dyslexi. En ärftlig variant som är 70% ärftlig, och en som man tror kan bero på förlossningsskador. Eftersom detta var så pass ärftligt tog jag själv tag i saken direkt, vi har ju barn som är 6 och 2 år! Jag kollade upp att det är lättast för barnet ju tidigare det kan få hjälp, helst innan skolan börjar, så att det är "ikapp" något sånär när det börjar och inte behöver ligga efter. Det finns tydligen sätt att se detta tidigt. Vi ska med min son till logopeden i mars. Även om inte han har så kanske min dotter har? Hur ser jag som förälder tecken tidigt? Vad kan jag börja träna på redan nu, han tycker ju fortfarande att bokstäver och siffror är kul!? Och om mina barn trots allt inte ärver detta handikapp så tänker jag informera förskolelärarna (som bara har 5-åringar) så att vet, kanske om något annat barn kan misstänkas så att föräldrarna kan ha det i åtanke! Trots allt så misstänker man ju att 6% av befolkningen har dyslexi. I min sons klass på 26 elever så bör ju alltså minst en ha det?

Det är så synd att det ska ta så lång tid för vissa barn att få diagnosen! 10-12 år är alldeles för sent! Men det är ju aldrig för sent att göra något.
Kämpa på alla tappra föräldrar och lita på er starka intitution! Ni vet bäst, inte skolan!
Svar på tråden: Vad ledsen jag blir när jag läser

Vad kan man träna på?

Skrivet av  Linda S
Språklig medvetenhet är bra att börj med. Ett mycket förenklar och inte all tillitligt "test" är att fråga vilket ord som är längst - tåg eller suddgummi (eller liknande). Om barnet svarar tåg kan h*n ännu inte skilja ordet tåg från det verkliga ombjektet. Träna gör man genom att leka med ord och språk på alla möjliga sätt, Bornholmmodellen har jag för mig tar upp det, du kan ev. långa böcker på biblioteket om det.

Jag håller också i en mailinglista om barn som lär sig läsa och skriva. Det är en grupp mammor och några lärare som helt enkelt tycker det är kul att lära barn att läsa och skriva. Där kanske du också kan fånga upp idéer.
http://groups.yahoo.com/group/barnlaserochskriver/
 

Artiklar från Familjeliv