Att skrika sig till saker |
|
Skrivet av | Elisha |
Vad har ni för syn kring det här? Min filosofi är att det bästa sättet att inte få som man vill är att skrika. Ger man efter för skrik så höjs ju ribban varje gång man sedan säger nej eftersom barnet vet att det går till sist. Däremot så ger jag givetvis efter för bra argument, men det är en annan sak det. :) |
|
Svar på tråden: Att skrika sig till saker | |
|
|
Det går inte |
|
Skrivet av Malinau | |
Självklart ska man inte få som man vill för att man skriker. I vilket sammanhang i livet funkar det? Man ska lära sina barn att ta sig fram i livet på det sätt som fungerar. Skrika är definitivt inte ett av dem. Argumentera är bättre, precis som du skriver. De måste också lära sig att ta hänsyn till andra människor, vilket innebär att man inte alltid kan få som man vill. Ibland måste man jämka. Tror att vi föräldrar sätter modellen genom att ge våra barn sakliga svar och argument också. | |
Ja, sedan så tänker |
|
Skrivet av Elisha | |
jag som så, att om de lär sig att argumentera för det de vill istället för att tjata så får de ju en träning i att uttrycka sig, prata för sitt osv. En del barn får tyvärr inte lära sig det hemma utan tar till knytnäven eller fula ord när de inte får fram det de vill i en diskussion. Har tyvärr fått erfara det då ett av barnen hade en klasskompis som var så. Mamman tom talade om att så gjorde hon med. Skrek och slängde ur sig något fult alltså och sedan var det bra?!?!? Bra för henne ja, men för barnen då...? Jaja, det är mycket med det här att fostra barn. :) |
|
|
|
Oj |
|
Skrivet av Malinau | |
Att skrika och vräka ur sig saker är väl sämsta sättet att få sin vilja igenom, men det kan ju fungera som hot och det gör det om man gör så mot sina barn. Klart att de tar efter. Vad annars. Visst är det mycket med att fostra barn. Det svåraste och viktigaste man gör här i livet. Man får ju inte en andra chans. |
|
vad händer sen? |
|
Skrivet av Mamma4 | |
om man ger efter för goda argument, så ger man snart med sig i många fall man kanske inte borde. Att kunna argumentera för sin sak är naturligtvis bra, men frågan är om man vill ha en argumenterande 4åring. Klurit det har, man vill ju inte gärna uppmuntra ett otrevligt betende men alla "bra" betende är inte så kul de häller. |
|
Goda argument är väl bra |
|
Skrivet av Malinau | |
Om jag fattar ett beslut och barnet har en åsikt som är bättre, så tycker jag att barnet vinner. Precis som en vuxen. Barn har väl dock sällan tillräckligt bra argument. Föräldrar bör ha bättre, annars har vi ju liksom inte stöd får vår åsikt och vårt bestämmande. | |
|
|
Det var ett bra inlägg. imt |
|
Skrivet av Elisha | |
Nej, för man får ju |
|
Skrivet av Elisha | |
själv stå ut med att de argumenterar och ifrågasätter ens eget beteende. :) Men hellre det än alla de bråk som man hör folk får när barnen kommer i tonåren, för då kommer verkligen resultatet har vi märkt. Ett litet barn kan du hantera på ett lättare sätt än en tonåring. Men att ge efter för goda argument tycker jag inte leder till att man ger efter för många saker man inte borde. Hur menar du då? Att lära sitt barn argumentera hjälper dem även i sitt kommande vuxenliv. Tänk på alla vuxna som inte kan uttrycka sig utan blir förbannade istället. Där orden tar slut tar ilskan över i många fall, det är jag övertygad om. Hellre en argumenterade fyraåring än en fyraåring som skriker och bär sig åt mer och mer för att driva igenom sin linje. Men jag har en åttaåring här hemma och nog vet jag att det inte är lätt då heller även om man inte ger efter för skrik. |
|