Jag kan inte uppfostra mitt barn.....

Jag kan inte uppfostra mitt barn.....
Skrivet av	mamma utan koll
Hur gör man egentligen, för att få barnen att lyssna, respektera oss? Min son är snart 5 år, vi har vissa regler som vi alltid har haft och inte ruckar på, man får inte hoppa i soffan, man äter mat, dricker dricka i köket och ingen ananstans, man skriker aldrig i trappuppgången, springer inte själv över gatan m.m Enkla, tydliga regler kan man tycka... Ändå skriks det i trappen hoppas i soffan och sonen springer/cyklar rakt över vägen....Det värst när han har kompisar hemma, ibland lyssnar de inte alls på mig. Hur ska man göra? Ibland verkar sonen inte veta vad nej eller sluta betyder. Ska man hota med indraget godis, ingen tv? Ska det inte räcka att man säger nej du får inte..? Han är världens gulligaste unge, men jag har ingen kontroll över honom... Hjälp mig med lite tips
Svar på tråden: Jag kan inte uppfostra mitt barn.....

ska man hota...
Skrivet av wildhearts
med något så ska det vara något i närheten. Alltså hota inte med indraget lördagsgodis om det är måndag. Det har garanterat både du och sonen glömt till helgen : ) Om det absolut inte lyssnas hemma när barnen hade kompisar så får faktiskt kompisarna gå hem tills vi har bringat lite ordning igen. Om mina barn ändå inte lyssnar så får de gå upp en stund på sitt rum. Jag tror att det är viktigt att på något sätt bryta och lugna ner det hela. Stå och skrika på barn som inte lyssnar är fullständigt meningslöst : )

säg till genast
Skrivet av moteld
skicka barnet på sitt rum tills han hör vad du säger. Dra in bolibompa eller ngt annat som ligger nära just då. Skicka hem kompisarna om han inte lyssnar när de är hos er. Glöm inte det viktigatste, var konsekvent och förklara alltid vad han gjort fel och hur du vill att han ska göra istället. Lycka till!


ett exempel
Skrivet av mamma utan koll
detta hände nu på morgonen, sonen sitter i soffan och tittar på Tv, så börjar han dra i ett "glitterstrå" som hänger i julgranen. Nej dra inte där säger jag, han har tidigare vickat julgranen genom att göra likadant. Han fortsätter dra, - gör inte så säger jag,- jag ska bara kolla lite säger han och fortsätter. Sen Ojdå julgranen vickar visst. Så låg den där på golvet igen. Fast jag sa åt honom ett antal gånger. Ett lysande exempel på att han inte lyssnar och inte heller lär av sina misstag. Vad skulle jag ha gjort, stängt av tv,n tills han slutade dra?

du gör dig mycket mera maktlös än du är!
Skrivet av sisla
Det ingår ju i föräldrarollen att hjälpa barnet hejda sig när de själva inte klarar av det med ren viljestyrka, eller de själva inte kan förutse konsekvenserna. I ditt exempel nyss så tycker jag absolut inte att du skulle stängt av tvn tills han slutade dra i glittret utan du skulle genast, så fort du märkte att han inte lyssnade på din tillsägelse, så skulle du gått fram till honom och gripit tag om hans hand och fått honom att släppa glittret och därmed hindrat granen från att välta. Då skulle du själv sluppit bli så arg också (gissar iaf att man blir arg när ungen drar omkull granen) och ni kunde gått för att göra något kul tillsammans istället. Agera, min vän! Stå inte bara och prata med din son, det funkar ju inte som du märker

Klart du skulle stängt av
Skrivet av Elisha
tv:n och fortsätter han ändå så tala om att nästa dag blir det ingen morgon-tv om han inte gör som du säger. Han kommer ju undan med det, så det är klart att några nej från din sida väger lättare än att dra i glittret om det nu är det han för stunden vill.


Jag hade
Skrivet av Åsa K
förklarat VARFÖR han inte FICK dra i glittret. Tydligt. Och talat om att OM granen välter är det HAN som reser upp den och ordnar upp det hela. TV´n har ju föga med granen att göra men visst, får man inte barnets uppmärksamhet utan att stänga av så skulle jag stängt av tills vi pratat färdigt som saken.

med prat är det svårt att kontrollera en femåring
Skrivet av sisla
Jag har alltid haft _handling_ som nästa steg när min unge inte lyssnat på tillsägelser. Säger inte till om samma sak 1000 gånger till en unge som hoppar i soffan utan säger till 1 gång, och om ungen inte slutar genast så går jag fram till soffan och lyfter ner ungen. Tjatar inte 40 gånger om att ungen ska gå och klä på sig utan om det inte börjat hända nåt ganska snabbt (ibland måste de ju få avsluta det de höll på med osv) så tar jag ungen vid handen och leder henne till klädskåpet. Jag har burit henne hem från affären och likn ett antal gånger när hon var mindre. När ungen inte lyssnar på prat och tillsägelser så får man handgripligen kontrollera dem. Självklart utan våld eller att det gör ont. Alltså inte ta i dem för att straffa, för straff tror jag inte alls på, men handgripligen se till att barnet gör som man har sagt. Jag tror att om din pojke märker att han kan fortsätta hoppa i soffan i tio minuter till medan du står bredvid och tjatar om att han ska sluta så tänker han bara "yippey! kolla jag hoppar fortfarande i soffan!". Det finns en jättebra, lättläst bok om det här med gränssättning som heter "Fighter-relationen" av Margot Jorgensen och Peter Schreiner. Den rekommenderar jag VERKLIGEN!

Trägen vinner
Skrivet av Sofia*
Femåringar är just sådana. De vet vad som är rätt och fel men de har svårt att agera efter det. Isynnerhet när inte effekten av det de gör är direkt. Dvs, de häller inte ut mjölken på gtolvet med flit, eftersom de ser med en gång att hoppsan detta är fel. Men att skrika i trappan för att itne störa grannarna(som inte sysn just då) kräver en empatisk förmåga som de inte har. Att förutse vad som händer om man springer ut i gatan kan de inte heller även om de teoretiskt kan svara på hur man gör när man går över en gata. Man blir lätt tjatig som fölrälder till en femåring. Men jag tror att det är viktigt att markera de regler man har varje gång de inte följs. Därför får det inte bli för mycker regler, de man kan vänta med ett år eller två får göra det. Om man låter bli att markera en reglel som inte följs blir barnet förvirrat, tystnad är godkännande. Så fortsätt sätta gränser, resultatet kommer du att se så småningom då du får en väluppfostrad 6-7åring. (som visserligen kommer testa gräsner i viss mån)


Du får bli lite handgriplig!
Skrivet av Birgitta, since 1997
Inte på ett våldsamt sätt, men ändå fysikt visa vad som gäller. Hoppar han i soffan, lyft ner honom och ta honom till ett annat rum. Prata. Håll honom i handen när ni är ute i trafiken. Förklara att det är för att du inte litar på honom och det är farligt. Ställ undan cykeln en period om han inte kan följa reglerna, för hans egen säkerhet! Skicka hem kompisarna när det blir för livat och de inte lugnar ner sig när du ber om det. Ta honom i handen när han håller på att dra ner granen. Förklara alltid varför en regel finns och tala alltid om i förväg vad du tänker göra om han inte lyssnar. "Nu slutar du hoppa i soffan, annars bär jag in dig i ditt rum!" Fullfölj alltid, släpp inte taget när du väl bestämt dig för hur du vill ha det! Man når inte alltid fram med sina ord till barn i den här åldern. De bara måste testa ändå, eller så glömmer de, eller så förstår de inte varför och inser inte faror. Då måste man hjälpa dem mer handgripligt.

Kan inte låta bli att le åt
Skrivet av Elisha
det sista: ska det inte räcka med att säga nej... Tänk om det vore så enkelt, gissa om jag önskat det många gånger själv. :) Mitt svar är: nej, det gör det inte. Jag tycker att du har bra regler och du reagerar när de bryts, men hur gör du sedan? Tjatar du eller tar du tag i det? Vi har en åttaåring som har väldigt sena kvällsvanor och trots att han är uppe jättesent (inte lika sent på vardagarna så klart) så blir det suck och stön och skrik väldigt ofta när vi säger att det är dags att sova. Nu kommer vi köra stenhårt med att varje gång han bråkar så dras det av en halvtimme nästa dag och han får lägga sig så mycket tidigare alltså. Jag lovar, det funkar, det svåra är bara att inte släppa efter. Jag hotar ALDRIG med saker som jag inte kan genomföra, då är det bättre att låta bli. Men att stoppa honom i säng 30 minuter tidigare nästa dag fungerar. Man måste ta till annat än tjat för annars blir det bara pannkaka.

Straff att lägga sig?
Skrivet av Malinau
Det har jag aldrig förstått, att man tvingar barnet att gå och lägga sig om det inte lyder. Att gå och lägga sig ska ju vara något de vill, något man faktiskt måste göra för att må bra. Rimmar illa med att ha det som bestraffning då. Ungefär som att tvinga ett barn att äta något som bestraffning.


Nu tror jag du läser som du vill
Skrivet av Elisha
Jag sa att om det trots att han får vara uppe länge blir bråk, så får han lägga sig tidigare nästa kväll. Det är ju en konsekvens av hans beteende, vill han vara uppe så länge som möjligt så får han ju det om han inte bråkar om att få vara uppe ännu längre och vi inte gör något när han t ex skriker så får han ju bekräftat att det är okej att bråka så man får vara uppe ännu längre och det anser inte vi att det är. Något måste man ju göra och han behöver faktiskt sin sömn och är det bråk så inkräktar det ju på den.

För att vara väldigt tydlig:
Skrivet av Elisha
Om han bråkar så han kommer i säng en halvtimme senare än vad han ska, vad är felet med att lägga honom 30 minuter tidigare nästa kväll? Han vet ju om det och det är ett straff (om man nu kallar det så) som är tydligt för honom och lätt att undvika och i förlängningen gör så att vi slipper bråka vilket är jobbigt för alla.

Viss skillnad
Skrivet av Malinau
Då förstår jag. Man kan få vara uppe en stund längre om man uppför sig väl. Det är ju logiskt. Å andra sidan kan man ju fundera över varför han bråkar om att få vara uppe längre och inte gå och lägga sig om det är så du menar. Jag tror att brist på konsekventa regler då och då ställer till det eftersom barnet vet att det går att tänja på reglerna ibland och det är inte alla barn som klarar det.


Funkar det då?
Skrivet av Malinau
Eller?

Ja det är klart
Skrivet av Elisha
Det hänger ju på om vi fullföljer eller ej, men det kommer vi att göra.

Jag är nog en sån som tjatar
Skrivet av mamma utan koll
Intressant att läsa era, svar, någon frågade vad jag gör sen, tar tag i det eller tjatar. Och jag måste erkänna att jag nog är en sån som tjatar...nej,hoppar han i soffan så tar jag ner honom därifrån, men när han drog i glittret så gick jag inte dit och tog bort det. Jag tjatar och tjatar, lite väl mycket kanske. Och som sagt, det fungerar ju inte. Men jag vill ju bara att han ska börja lyssna på mig. Tycker inte om att hota med saker heller, det beteendet tar han genast efter. Då börjar han hota mig med saker, inget allvarligt iofs, han kanske hotar med att ta tillbaka teckningarna han gett mig eller något liknande ,men vi står iallafall där och kör någon slags utpressning mot varandra. Ska nog försöka tjata lite mindre och vara lite mer handgriplig.


Ja man vill ju inte att
Skrivet av Elisha
de ska göra allt man ber om på grund av hot, men det blir ju bättre när de blir äldre, då kan man ju diskutera på ett annat sätt. När de är yngre så förstår de ju inte alltid förnuftiga argument. Men man ger ju dubbla budskap om man säger nej och sedan låter det passera. Men man ska ju vara ärlig så de vet vad som gäller, för då har de faktiskt en valmöjlighet. Jag gör som jag blir tillsagd och får se på tv:n, eller jag river granen och den stängs av. Sedan är det ju så att man är den som är vuxen och man måste ju sätta hårt mot hårt ibland, det är ju en förberedelse för själva livet om man säger så. När de blir stora och ska börja jobba så får de ju inget betalt om de inte gör något, missköter de sig rejält så blir de av med jobbet eller omplacerade. Gör de inte vad de ska i skolan så blir betygen dåliga osv. Man måste lära sig att saker får konsekvenser och det är ju bättre att ta konflikterna när de är små än att vänta tills de är i tonåren. Att testa och se reaktioner är ju ett sätt att lära sig var gränsen går och då är man ju ganska oschysst om gränsen ändras från dag till dag, det blir väldigt förvirrande. Min yngsta var ganska jobbig i början när han gick på fritids och då sa jag till honom att han väljer själv, endera gör han som fröken säger och får det tråkigt en liten stund, eller också så lyder han inte och får ett elände en lång stund i stället. Där handlade det ju om att ta hänsyn till många barn (80 i gruppen) och då går det inte att få sin vilja fram alltid och så är det ju även hemma även om man inte är lika många.

Inte hota
Skrivet av Svea
Man ska naturligtvis inte hota, utan bara tala om konsekvenserna av ett beteende. Kanske hårklyveri, men man måste tala om hur man beter sig, vad som är okey. jag reagerar på att du säger att han hotar tillbaka och att ni står och utpressar varandra, när det går så långt så tycker jag att du måste komma ihåg att det är du som är vuxen. Håll på sakfrågan, är det hopp i soffan det gäller så tala om det, tala om att nu gäller det inte teckningarna, det kan ni tala om senare. Jag håller med alla föregående talare som pratat om att man måste visa handgripligen, vill bara tillägga en sak. Jag tror att det är viktigt att verkligen se barnet i ögonen när man pratar med det. Om det hoppar i soffan så får man ta tag i barnet och titta det i ögonen och tala om att nu beter han sig inte okey och om han fortsätter så... bla bla... Var jättetydlig och fråga också om han förstår. Sen är det bara att göra likadant varje gång. Mycket mer effektivt än att tjata på ett barn som ignorerar en. Och det är lika bra att göra det nu för när barnet är 12 så är det svårare att ta tag i det. ;) Det är assvårt med barn, hoppas du hittar ett sätt som känns bra för dig!

Ja, det är bättre att
Skrivet av Elisha
ta det på en gång. Har två tonåringar hemma och vi satte gränser när de var yngre och gud vad mycket problem vi har sluppit tack vare det. De vet vad som gäller och eftersom vi talar om varför vi säger si eller så, så blir det aldrig något bråk om saker. Ja det skulle vara att man får påminna om disken och så då, men inte i övrigt. :) Nu är de absolut inte hårt hållna, utan just för att vi har en bra grund att stå på så har de också mycket frihet och det funkar jättebra.

Jag kan inte uppfostra mitt barn.....

ska man hota...

säg till genast

ett exempel

du gör dig mycket mera maktlös än du är!

Klart du skulle stängt av

Jag hade

med prat är det svårt att kontrollera en femåring

Trägen vinner

Du får bli lite handgriplig!

Kan inte låta bli att le åt

Straff att lägga sig?

Nu tror jag du läser som du vill

För att vara väldigt tydlig:

Viss skillnad

Funkar det då?

Ja det är klart

Jag är nog en sån som tjatar

Ja man vill ju inte att

Inte hota

Ja, det är bättre att

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information