Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Humörsvängningar. Nån som....

Skrivet av Pia
har det ungefär likadant och kan peppa mig lite.
Vår som 8½ är väldigt i obalans just nu. Ena stunden skrattar han, nästa gråter,är stöddig eller svarar snäsigt.Han är en urgo artig trevlig kille men också med ett hetsigt humör emmellanåt.
Och det svänger fort. Likadant i skolan. Fröken säger att om han är glad och så på ex på morgonen så helt plötsligt kan det bli att han är tjurig nästa lektion.

Som ikväll. Han grinar för allt.Att han inte vill sova, att han vill gosa med mig. Om jag då lägger mig och gosar så vill han gosa i soffan, vill att jag ska vara med han på rummet men när jag är där säger han inget, bara grinar. Går jag skriker han att jag ska komma osv. Som om han vill styra och ställa vad alla ska göra i huset. Han säger att det inte är nåt särskilt men han kan hitta på det mesta att grina om.
Inget i hemmet är annorlunda eller i omgivningen så det är lugnt och harmoniskt.
Inte kan dom väl redan vara inne i någon förpubetet?
Är det gränsen mellan att få vara liten och behöva vara stor som spökar? Hur handskas man med det, förutom att han självklart får vara liten och barnslig för han är ju inte så stor än....
För det är nog jobbigt likväl för honom som för oss.
Hur hjälper vi honom?
Råd önskas.
Pia
Svar på tråden: Humörsvängningar. Nån som....

råd vet jag inte

Skrivet av  molly
Du verkar göra allt väldigt bra tycker jag.
Min kille (nu 9) var likadan i den åldern. Uppoh ner. 8-9 årsåldern kallas ju ibland för den stora depressionen, så nog är de lite prepubertala allt.
Myket av existensiella frågor kom förmin kille i den åldern oh han var som du beskriver din pojk, ibland väldigt bestämd och ibland vankelmodig.
Prata med honom om hur han kännerdet i "lugna" perioder och ta fram det sedan när det är jobbigt typ - i går när vi pratade sade du att det kändes såhär när du var såhär,är det så nu?
Sedan får du nog sätta gränser med kärlek ibland. Han kan inte få styra allt men välja ibland.

Lyka till
 

den klassiska

Skrivet av  moteld
9- årskrisen. Försöka bara att stödja och lugna och vänta till han tagit sig igenom den.
 

mer...

Skrivet av  moteld
Hämtat från Ur´s barn site "9-årskrisen"

Handlar om: krav och kompisar

Orsak: När man nalkas mellanstadiet blir det uppenbart att kraven kommer att förändras dramatiskt. Tryggheten i skolan blir kamraterna och det blir livsviktigt att passa in. Dessutom inser man att puberteten kommer att drabba en och det är skrämmande.

Uttryck: Den som har ett barn i förpuberteten kan läsa igenkännande i Monica Rödstams bok Barns utveckling 7-12 år.

"Deras gester och rörelser, liksom deras sätt att lösa problem, vittnar ibland om bristande koordination och koncentration. Denna drullighet och tankeoreda, liksom deras oklara språk, ger ofta upphov till konflikter mellan förpubertetsbarn och vuxna. Likaså bristande hygien, dåligt bordsskick, försämrad handstil och allmänt slarv. (...) Motorisk oro i form av att vicka på stolen, dingla med benen, trumma med fingrarna, pilla i ansiktet, bita på naglarna, tugga på allt möjligt, grimasera, stamma och fnissa är likaså vanligt bland förpubertetsbarn av båda könen. (...) Dessutom föredrar de ofta att få ta konsekvenserna av ett eventuellt olämpligt handlande på ett konkret sätt framför att tala om det. Detta ger självklart upphov till missnöje hos vuxna som försöker hjälpa genom att \'prata ut\'"

Föräldrainsats: Plötsligt blir det tidigare så godmodiga och harmoniska barnet i desperat behov av närhet och omsorg. Det gäller att göra sig tillgänglig. Låt henne ringa till jobbet så ofta hon vill, avsätt särskild tid till henne.
Ta vara på nattningen. Sagoläsningen är över för de flesta men man kanske kan ligga bredvid i sängen en stund och prata om dagen. Om man får.

Tips: Passa på att göra roliga saker tillsammans. Snart vill hon inte sitta bredvid dig på bussen längre.

 

Tack för era svar. IMT

Skrivet av  Pia
...