Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Okej, nu är löftet snart uttalat högt....

Skrivet av Juliem
...har precis läst ut Boken med stort B och snart är det dax att ge mig själv löftet att aldrig röka en cig igen.

Är 32 år och har rökt sedan jag var 15, tom under mina två graviditeter även om jag skar ner *skäms*.
Har egentligen aldrig gjort ett seriöst försök att sluta röka och det är nog det som skrämmer mig mest tror jag. Att jag inte VET vad som komma skall, i mitt huvud (hjärntvätten) så utmålar jag det som hemskt, läskigt, deprimerande, ensamt och tröstlöst och att jag kommer att sakna något i resten av mitt liv.

Efter att ha läst boken så känns det både fantastiskt (precis allt jag är skraj för tar ju Allen upp, alltså är jag inte ensam om att känna så) men samtidigt skrämmande. Det är ett jättelöfte att ge att jag ALDRIG ska röka mer (herregud det har jag ju gjort i mer än halva mitt liv).

De cigg jag rökt nu under tiden som jag läst boken så har jag tänkt på hur de egentligen smakar (inget vidare), att jag egentligen inte VILL gå ut och röka men gör det ändå och det börjar långsamt gå upp för mig vilket enormt självbedrägeri jag ägnat så lång tid åt, men ändå sitter tvivlet där i bakhuvudet....det kan väl ändå inte vara SÅ lätt att man bara lovar sig själv att inte röka mer och börja tänka, jippie jag är en icke-rökare och så är det klart lixom?

Ni redan "frälsta" som lyckats med den här metoden, känner ni igen mina tankar? hjälp mig slå hål på tvivlen.
Svar på tråden: Okej, nu är löftet snart uttalat högt....

för mig var det mer som en visshet..

Skrivet av  sisla
Jag visste redan när jag hittade den boken på biblioteket att HÄR är mitt sätt!! Jag var förväntasfull redan efter att ha läst baksidestexten. Jag behövde inte ge mig själv något högtidligt löfte att aldrig mer röka, jag bara rökte slut cigarettpaketet och visste sen att nu röker jag inte längre, jag har SLUTAT. Jag var helt säker den här gången, till skillnad från alla tidigare gånger då jag sagt och tänkt "jag ska försöka sluta". Alla "försök" misslyckades, men den här gången VISSTE jag, och kände mig inte osäker ens den första dagen.
Jag skrev också den dagen en lång lista med positiva tankar som hade med ickerökandet att göra, typ "Jag är GLAD att jag inte längre måste gå ut i kylan och regnet för att dra in gift i lungorna på arbetstid" osv.. Men listan behövde jag inte läsa särskilt många gånger efteråt, jag tyckte bara det var härligt att ha slutat röka.
 

Artiklar från Familjeliv