Jag har själv trott

Jag har själv trott
Skrivet av	Ylven
att jag har en ganska så "fri" syn på det här med otrohet. Att det är "sånt som kan hända" och att det kan finnas någorlunda godkända förklaringar till att man varit otrogen. Men nu har jag varit här inne och läst Svekelinas inlägg och helt ändrat uppfattning. Den hänsynslöshet, och framförallt, glättighet som hon visar prov på får mig att må illa och jag kan inte vara tyst. Ziggy och Ellen... och ni andra som är här inne och försöker diskutera med människan, all heder åt er, ni har mitt fulla stöd i allt ni skrivit hittills!
Svar på tråden: Jag har själv trott

Håller med
Skrivet av fundersam
till viss del. För mig är det hänsynslösheten, all planering, ljug och det att det är självklart att bli förlåten som fått mig att ändra uppfattning. Det verkar ungefär som det borde vara ok att göra vad man vill mot sin partner bara för att de älskar en?! Kan kanske fortfarande förlåta att någon gör mig illa men inte på ett utstuderat och planerat sätt.

Fast där....
Skrivet av Ziggy
....är ju till och med jag en sån som kan se "gråzonerna". Alla kan i andra inlägg läsa min grunduppfattning om otrohet och hur den kan skada så många andra människor än bara de som utför den. Men som med mycket annat finns det väl både "förmildrande" och "försvårande" omständigheter. Varje otrohet är unik och hur "ful" den är eller hur mycket den skadar är också unikt även om det finns många gemensamma nämnare och erfarenheter. Vad jag däremot har svårast för och det som får mig och må mest illa är individer som inte ens kan erkänna att det är ett medvetet och i många fall egoistiskt val dom gör. Dom som säger sig av olika anledningar vara "tvungna" att vara otrogna osv. Den ursäkten kan möjligen funka för en sexmissbrukare. Men då är man ett vårdfall som måste få proffessionell hjälp på samma sätt som andra missbrukare vars missbruk på olika sätt skadar ens partner och familj. Och i det sammanhanget måste jag ge Svekelina lite credit. Hon står åtminstone för sina val och försöker inte hyckla med att hon är "tvungen" som många andra härinne brukar göra. Det kan jag respektera även om jag inte kan respektera hennes handlingar. Jämför tex. med ursäkten nedan att sex är ett behov precis på samma sätt som mat. Så när behovet av sex blir för stort så gör man inget intellektuellt val! Fin teori om man vill slippa ansvar för sina handlingr och val. Nej.....stå åtminstone för dom val man gör. Det finns ingen på hela den här sidan som varit "tvungen" att vara otrogen. För då har man blivit våldtagen och det är en helt anna sak än otrohet!


Håller med dig
Skrivet av Ylven
helt och hållet. Jag uppskattar verkligen att det finns nån som du som kan diskutera det här på ett intellektuellt plan och inte blir för upprörd, som jag blir. Jag reagerade mest som sagt över glättigheten i inläggen och vilken nonchalans som vilar över hela resonemanget. Jag kände med magen..

Liksom du....
Skrivet av Ziggy
....så kan jag också reagera och känna med magen runt en del som skrivs. Men det var väl kanske därför som det tog lång tid från att jag först läste på den här sidan innan jag kunde börja skriva också. Innan dess var det alldeles för "personligt" och berörde så nära så att då hade ajg nog inte kunnat hålla en viss "intellektuell" distans till diskussionerna. Såren var alldeles för "nya" då!

Men man glömmer aldrig
Skrivet av Ylven
för det gör så otroligt ont att bli utsatt för det. Det jag var med om i den vägen är snart sex år sedan men det kan fortfarande kännas om jag börjar tänka på det. Det kanske är så att vi som varit utsatta för otrohet aldrig nånsin kan förklara det här för de som inte varit det? Hursomhelst, det skadar inte att diskutera och försöka få nån att förstå. Att de här inne som säger att de tycker att det är "ok" reagerar så starkt på det t ex du skriver visar ju att det är ömma tår som det trampas på..


Så sant, så sant!
Skrivet av Ziggy
Man glömmer aldrig och man har ärr som fortfarande gör ont. Ibland mycket och ibland lite. Och det finns saker runt det och erfarenheter man fått som på olika sätt påverkar en under lååååång tid framöver. Somligt "positivt" och somligt negativt. Tänk om den som var otrogen åtminstone kunde inse och tänka på det. Att det dom gör inte enbart påverkar och skadar på "kort" sikt om när det avslöjas utan den människa man gör det mot kan faktiskt tvingas hantera det under en väldigt lång tid framöver. Klart jag tex. påverkas och hela tiden måste "jobba" med vissa saker av mina erfarenheter när det kommer till nya och framtida relationer. Och vem kan egentligen ta sig "rätten" att skada en människa på det sättet för dens framtida liv? Att förklara för någon exakt vad det innebär att vara "drabbad" går nog inte. Ingen kunde i förväg ha förklarat för mig och fått mig att förstå hur jag skulle påverkas av det i alla fall. Det går liksom inte......men det är ju värt ett försök i alla fall. Att på ett någotsånär nyanserat sätt föra in lite andra parametrar att ta hänsyn till än de som normalt rör sig i huvudet på den som är otrogen. För för dom flesta otrogna som skriver härinne handlar det ju mest om om andra saker. Jag tror ingen av dom förstår HELA vidden av vad det dom gör "för sin egen skull" kan orsaka för konsekvenser för deras omgivning. För om man förstod det så skulle man aldrig kunna vara otrogen.....om man inte var riktigt ond förstås och verkligen ville sin partner och sina barn illa! Och det tror jag faktiskt att det är få som är...onda alltså. Utan det är nog snarare naivitet, försvarsmekanismer etc. som ligger bakom denna oförmåga att faktiskt våga se alla de möjliga konsekvenserna. Dom flesta tänker inte längre än till risken för upptäckt och en eventuell konsekvens i form av ett havererat äktenskap etc. Men det är bara dom kortsiktiga konsekvenserna. Dom långsiktiga konsekvenserna för alla inblandade kan vara mycket "värre".

Man glömmer...
Skrivet av Mimmi
aldrig sin egen otrohet heller. Det jag gjort min sambo går aldrig att reparera helt och jag har lidit väldigt av att inte ens kunna lita helt och hållet på mig själv utan att jag i vissa givna situationer har valt helt emot mina värderingar. Det glömmer jag aldrig heller och med den erfarenheten i bagaget hoppas jag att jag aldrig någonsin mer hamnar där. Det tar åratal att lära sig leva med sina hemska handlingar också. Det går naturligtvis inte att jämföra med den som blivit försmådd, men den som bedragit går ju inte bara glad vidare heller... Otrohet är skit!

Ziggy, tack för credden
Skrivet av Svekelina
Den värmde ska du veta. För även om ni alla är emot mig, med all rätt förmodar jag, så har jag varit fullständigt ärlig i alla mina inlägg. Jag skyller inte på några yttre omständigheter eller att jag inte hade något val eller någon egen vilja. Jag står för mina val och tar ansvar för mina handlingar. Naturligtvis förväntar jag mig inte att du ska respektera mina handlingar men jag uppskattar den respekt du visar mig och även andra otrogna som skriver härinne iaf. Att bli beskylld för att vara glättig och briljera med min affär tycker jag är orättvist eftersom det inte är så jag ser på saken. Ni får naturligtvis tycka hur ni vill. Det finns grader även i helvetet brukar man säga och jag tar på mitt sätt ansvar för mina handlingar genom att inte ha oskyddad sex m.m


Jomen så är det.
Skrivet av Ziggy
Jag har ingen som helst respekt för det du gör. Men jag kan i diskussionen respektera att du inte försöker bortförklara dina medvetna val. Som huvuddelen av de otrogna som skriver på denna sida försöker göra. Skylla på annat än det egna egoistiska valet! Sen om du tar ansvar? Ja det visar sig kanske den dag din otrohet eventuellt avslöjas vilket ansvar du tar. Det ansvar du beskriver genom att tex. inte ha oskydda sex är aom att säga: "Jamen jag tar ansvar för att jag kör rattfull. Barnen sitter alltid fastspända i bilbarnstolarna och jag har airbag i bilen". I övrigt tar du bara ett egoistiskt ansvar för dig själv och möjligen din älskare genom att göra allt du kan för att din otrohet inte skall upptäckas. Enda sättet att egentligen ta ansvar är att avbryta otrohetsaffären och sen arbeta med dig själv för att se vad det saknas för pusselbitar hos dig som partner och mor som gör att du "för egen vinning" kan riskera att förlora en familj och relation som du säger dig vilja behålla och att även i den processen göra dessa personer rejält illa.

Egentligen..
Skrivet av Ellen...
är det inte själva otroheten jag har svårast för..den kan jag både glömma o förlåta..nej värst är allt som följer i otrohetens spår..alla dessa lögner..alla dåliga beslut som tas tack vare dessa lögner..denna själviskhet som en otrogen kan visa upp..denna egotripp på andras bekostnad..och när de snackar om kärlek till den som de bedrar?..ja otrohet är verkligen ett tecken på kärlek..ironi..det är så himla patetiskt när de snackar om kärleken de känner till sin partner i samma mening som de beskriver sin "underbara" affär som pågår bakom ryggen på samma partner..och när de påstår att de aldrig skulle kunna bli avslöjade är ju skrattretande..ja det tror nog alla otrogna tills de blir det.. Ja det finns säkert en massa förklaringar till varför man är otrogen..det kan jag köpa..det jag inte köper är när det snackas om att det finns inga andra val än att vara otrogen..att otrohet är enda lösningen på något speciellt problem o.s.v..jag förstår inte rikgtigt hur man tänker när man tror att man löser problem hemma genom att vara otrogen..har man inte problem innan så lär man ju då få det..

Jag måste hålla...
Skrivet av Mimmi
med jag också! Svekelinas sällsynta brist på empatisk förmåga för både det ena och det andra ter sig för mig ganska märklig. Jag vet att jag har en ganska öppen och kanske förlåtande syn på det hela, baserat på egen erfarenhet från båda hållen så att säga. Hybris i samband med min egen otrohet har jag dock aldrig drabbats av. Lyckokänslor blandat med en total skräck för sina egna handlingar och vad jag åsamkat min sambo i en vansinnig sörja däremot är var jag har upplevt. Man lever på ett rus ett mycket kort tag, därefter får man en bonk i skallen... Jag försöker inte skylla mina snedsteg på andra, på dåligt förhållande eller nånting sånt, utan det har varit mina val men dock kan jag säga att de gånger som det har hänt har jag inte mått riktigt bra och kanske varit mer oförsiktig med hur jag själv sprider ut mig så att säga. Jag tror Svekelina envist, utan att faktiskt egentligen riktigt tro på vad hon själv skriver, känner sig tvungen att fortsätta med sin envisa litania.


Åldern spelar in
Skrivet av Daddy cool
Jag tror att vår personliga utveckling eller mognadsgrad påverkar våra värderingar kring otrohet. Jag gissar att Svekelina är knappt 30 fyllda och har ännu ej upplevt någon livskris/större motgång.

Nej. Jag är en bra bit över 30
Skrivet av Svekelina
och har upplevt både livskriser och större motgångar i mitt liv. En del av dem större än vad någon behöver uppleva under sin livstid.

Jag har själv trott

Håller med

Fast där....

Håller med dig

Liksom du....

Men man glömmer aldrig

Så sant, så sant!

Man glömmer...

Ziggy, tack för credden

Jomen så är det.

Egentligen..

Jag måste hålla...

Åldern spelar in

Nej. Jag är en bra bit över 30

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information