Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är det svårare för vissa att motstå?

Skrivet av Otrogen mamma
Det här skriver jag inte för att försvara mig utan det är bara en uppriktig fundering: Kan det vara så att själva känslan, upphetsningen, kåtheten är starkare hos vissa individer och att dessa personer därmed har svårare att stå emot. Eller handlar det bara om hur viljestark man är?

Alla ni som är trogna här inne, har ni blivit frestade någongång? Hur kändes det då? Kan ni förnimma känslan och känna lite, lite förståelse för att det kan vara svårt att säga nej? (För att återgå till mina liknelser med mat så har ju faktiskt vissa personer svårare att stå emot bakelser än andra. Jag tror helt enkelt att bakelserna smakar bättre för dessa personer!)
Svar på tråden: Är det svårare för vissa att motstå?

Uppriktiga funderingar till svar!

Skrivet av  Ziggy

"Kan det vara så att själva känslan, upphetsningen, kåtheten är starkare hos vissa individer och att dessa personer därmed har svårare att stå emot. Eller handlar det bara om hur viljestark man är?"

Klart att upphetsning etc. kan vara starkare hos vissa personer men det i sin tur avgör inte vilka som är benägna att vara otrogna eller ej.
Vissa personer har lättare att bli förbannade än andra också men det gör inte per automatik att dom slår folk på käften oftare än någon annan.
Det handlar om självkontroll och viljestyrka.
Tar man det som ursäkt att människan kan vara så driftstyrd när det gäller det sexuella så att medvetna intellektuella val inte styr då har man också en ursäkt som säger att våldtäkt är okej. Våldtäktsmannen kan inte "rå för" vad han gör för han styrs enbart av sina drifter.
Visst är vi driftstyrda i viss mån men en normal frisk människa kan kontrollera sin drifter.
Om du dessutom kommer till känslor som upphetsning och kåthet så är det ju sällan något som slår som en blixt. Du måste befinna dig i ett sammanhang med en person och gradvis göra vissa saker för att bygga upp den upphetsningen och kåtheten. Och då handlar det i allra högsta grad om val, självkontroll och viljestyrka.
För jag tror inte någon är funtad så att dom ser en snygg kille/tjej i kön på ICA och omedelbart blir så kåta så att dom slite av sig kläderna, slänger sig på golvet och säger..."Ta mig!".
Och så skulle det ju vara om ditt resonemang hade någon relevans....att känslorna styrde så mycket så att det intellektuella valet var satt ur spel.

"Alla ni som är trogna här inne, har ni blivit frestade någongång? Hur kändes det då? Kan ni förnimma känslan och känna lite, lite förståelse för att det kan vara svårt att säga nej?"

Självklart....det går väl inte att gå genom livet utan att bli frestad om du med det menar att tex. bli attraherad av någon annan. Och det kändes väl som för alla andra. Men steget från frestelse till handling är fortfarande ett medvetet val och man kan ALLTID välja att låta bli. Och det har jag gjort.
Om du med förståelse menar någon form av sympati eller ursäktande så kan jag inte känna förståelse för den som har svårt att säga nej. Om du däremot menar "intelektuell förståelse" för att det finns folk som inte kan säga nej så har jag det.
Jag har "intellektuell förståelse" för varför och hur nån kan misshandla sin partner fysiskt också....men jag kan inte ha någon som helst förståelse för det!

" För att återgå till mina liknelser med mat så har ju faktiskt vissa personer svårare att stå emot bakelser än andra. Jag tror helt enkelt att bakelserna smakar bättre för dessa personer!"

Ja och vissa personer går på fotboll oftare än andra också. Men varken detta eller matliknelsen går att överföra på otrohet. Det är helt andra saker och helt andra behov. Att äta en bakelse skadar inte andra på samma sätt som en otrohet gör så det blir inte relevant att jämföra varken drifter, behov eller val på det sättet.
Möjligen om du la din bakelse mellan dig och en utsvulten individ som behöver någon form av näring inom den närmaste timmen för att inte hamna i koma. Om du då ändå har så starka behov så att du norpar bakelsen och proppar in den i munnen för ditt eget välbefinnandes skull utan en tanke på att du skadar en annan människa. Då kanske dina matliknelser skulle äga någon form av relevans som jämförelse.

Annars tror jag du skall leta liknelserna i varför tex. folk misshandlar eller kör rattfulla eller liknande. Visst dessa liknelser rör brott och otrohet är inte ett brott enligt brottsbalken. Men det innehåller ändå handlingar som styrs av behov, drifter, bristande självkontroll etc. och som riskerar att skada andra människor. Så det är mer relevant i det avseendet. Om du sen lägger till parametern att det är familjen som misshandlas eller sitter i bilen när du kör rattfull.....då har du en ganska heltäckande liknelse om du tex. vill ifrågasätta möjligheten till att göra medvetna val utan istället styras av nåt annat!
 

Just som en blixt!

Skrivet av  Otrogen mamma
Tack för ditt långa svar. Jag inser nu att vi inte känner likadant. För jo, åtrån slår ner som en blixt, helt utan förvarning! Den gör en fysiskt paralyserad så att man inte kan röra sig ur fläcken. Jag blir yr som om jag vore full och är helt viljelös. Och ja, den känslan skulle kunna komma när jag står i kön på Ica. (om den snygga killen skulle ta initiativet skulle jag klä av mig där och då om han bett mig - du förstår kanske inte men jag har ingen egen vilja just i den situationen.)

 

Om det verkligen..

Skrivet av  Ziggy
...är som du säger så undrar jag hur många främlingar du hittils har haft sex med i mataffären, i parker etc. För det du beskriver är en total brist på impulskontroll.
Och om så är fallet så borde du söka hjälp för det.
Precis som det går att behandla fol som slår folk på käften för minsta impuls så går det att behandla din bristande impulskontroll.

Eller så är det inte så att du har slängt av dig kläderna på ICA någon gång. Och då har du ju alltså tidigare ändå kunnat göra ett val.
Och i så fall använder du bara det du beskriver nu som en dålig ursäkt för att du nu inte faktiskt åtminstone kan ta ett eget ansvar för ett eget medvetet och egoistiskt val. Ett val så på grund av diit eget behov av njutning riskerar att skada andra i din närhet.

Så jag ser två alternativ....Erkänn åtminstone att du gör ett medvetet val istället för att komma med dom dåliga "bortförklaringar" du använder nu. Eller gå direkt till en psykolog och be om hjälp med att räta upp din obefintliga inpulskontroll. För snart kanske den visar sig som att du inte kan motstå impulsen att slå någon heller. Om det nu är i impulskontrollen som felet ligger som du själv påstår!
 

Överdriver givetvis

Skrivet av  Otrogen mamma
Det är aldrig någon som bett mig klä av mig på Ica så det här inte hänt ännu ;-)
Visst överdriver jag en smula. Men just i det ögonblick när åtrån tar tag i mig har jag mycket, mycket svårt att värja mig. Just i det ögonblicket går jag med på vad som helst. Sedan kan jag förstås göra valet att försätta mig i den situationen igen (situationen där jag är viljelös).
Som sagt, jag skrev inte det första inlägget för att rättfärdiga det jag gör eller hitta bortförklaringar. Utan för att jag undrade om det finns en skillnad mellan människor. Och jag tror fortfarande att det är svårare för somliga att stå emot än vad det är för andra. Men frågan kanske egentligen inte har med otrohet att göra utan hur man reagerar på sexuella impulser överhuvudtaget. Eller är du mer villig att klä av dig på Ica om du är singel?
 

Om jag är mer...

Skrivet av  Ziggy
....villig att klä av mig på ICA om jag är singel?....frågar du.

Ja självklart! Nu kanske det finns andra parametrar som gör att mitt medvetna val blir att ändå inte ligga med någon vid kyldisken på ICA.
Men om jag inte lever i en relation så är väl jag som alla andra. Men då skadar man ju heller inte någon genom att "göra slag i saken" när man står inför det du kallar "frestelser". Det är ju det som är den STORA skillnaden. Under vissa förutsättningar kan man tillåta sig att bara basera valen på vad man själv känner och vad man själv vill. I andra situationer måste man tänka på andra än sig själv när man gör sina val.
Och om du inte har den förmågan att ta hänsyn till andra när du gör dina val i "frestande" situationer. Då borde du heller inte leva i en relation....då får du väl se till att leva som singel. För då skadar du ju ingen partner, inga barn etc. genom att låta dina behov gå före andras välmående.

Men visst....jag har varit singel sedan skilsmässan. Och inte har jag levt i celibat sedan dess.
Så i exakt samma "situation" som jag under äktenskapet hade gjort valet "NEJ" så kan jag nu göra valet "JA". Men det är fortfarande jag som väljer. Samma känslor kan ligga till grund, (attraktion, kåthet eller vad du vill), men valet blir diametralt motsatta nu mot när jag är i en fast relation.

Hur svårt kan det bli?
Innan jag bildade familj och fick barn så tjänstgjorde jag utomlands vid några tillfällen. Det är något jag "personligen" skulle kunna tänka mig att göra igen. Men jag VÄLJER att inte göra det för nu har jag en son som är viktigare för mig än vad en eventuell utlandstjänst är!
Samma situation...olika val....beroende på om man bryr sig om dom personer man har närmast eller inte!
 

Det där känner jag igen!!

Skrivet av  Camelia
Får _exakt_ den känslan när jag provar briljantringar!! Eller annat glitter! Kommer ihåg när jag stod med en helt fantastisk art deco Tiffanyring i platina med en utsökt gigantisk stjärnsafir på fingret... hjärtat bultade, jag blev yr och kände hur mina kinder blossade... åhh... *ryser vid tanken*

Men med priset på 350 000 så insåg jag att den inte kunde bli min. Jag kunde ha sprungit därifrån med den på fingret. Men VALDE att låta bli.
 

Där håller jag inte med dig alls

Skrivet av  Svekelina
Jag blir aldrig helt viljelös och har alltid en egen vilja som får styra mina handlingar även när blixten slår ner. Tvivlar faktiskt på att du verkligen skulle slita av dig kläderna på Ica för att någon attraktiv kille ber dig om det *ler*, helt utan självkontroll. Du skulle isåfall välja att klä av dig, om du förstår skillnaden?
Där har Ziggy rätt när han säger att man kan behärska sina impulser förutsatt att man väljer att göra det.

Däremot kan man låta känslorna/lusten STYRA ens handlingar. Man LÅTER kåtheten fattar besluten istället för förnuftet men det är fortfarande DU som väljer.

Jag blir också som berusad, yr och fysiskt påverkad av min älskare och självklart påverkar det mitt omdöme och händelseförloppet. För mig känns det omöjligt att inte träffa honom och go with the flow men det är ett eget VAL jag gjort.

 

Ett otroligt väl genomtänkt svar

Skrivet av  artepa
Jag kan bara säga att jag håller med dig.
 

Att ta konsekvenserna...

Skrivet av  KE
Man kan ju lugnt anta att det finns större risk för att någon med stark sexdrift blir frestad att vara otrogen än att någon som är frigid blir det. Så långt håller ditt resonemang.

För mig handlar dock inte otrohet om sexdrift. Jag har en stark sexdrift, men inte sjutton är jag otrogen för det. Jag ser till att ha ett förhållande som tillfredställer mina behov, eller så tar jag konsekvenserna av mina behov och gör slut.

För mig är ett förhållande där man håller på och smusslar inte ett förhållande som har en chans att vara lyckligt. Jag kräver helt enkelt mer. Däremot så har jag levt i sk öppna förhållanden och det är trevligt:-)
 

Mnja

Skrivet av  mitzu
Jag tror inte att skälet till otrohet sitter i individen helt utan oftast i hans eller hennes livssituation. I olika perioder av livet är man extra känslig och kanske i större behov av bekräftelse och tröst eller utmaningar osv än andra. Om man då inte har lärt sig att hantera detta och har dålig självinsikt så tar man till det som ligger närmast och det kanske är otrohet. Om man lärt sig hantera sina känslor bättre och kan andra knep och lösningar som erfarenheten kanske lärt en så har man andra sätt att agera. Jag tror personligen inte på att man agerar utifrån att man skulle vara extrakåt eller extrakänslig eller liknande, jag har själv trillat dit för mååååånga år sedan och då trodde jag att jag inte hade samma vilja och liknande men nu är jag övertygad att det handlar mer om att jag kan separera mina känslor och har bättre självinsikt nu än då så när jag hamnat i dåliga perioder så söker jag på andra ställen än i "brallan" för att lösa situationen.. Hur man löser sina problem är ofta invanda beteenden och det är genom att titta på dem och sig själv man lär sig om och vad man kan och ska göra, förstår du vad jag menar? Jag är ingen moralkaka men jag vet hur det känns när någon är otrogen och jag vet hur det känns att vara otrogen och det är fördjävligt åt båda håll.. Så för att sammanfatta, otrohet är ett syptom på något annat och detta annat hittas oftast i ens egen personlighet och livssituation, ex en förmåga att välja trygga relationer som inte utmanar pga brist på trygghet med sig själv eller barndom eller liknande, eller förmåga att välja spänning framför trygghet vilket tyder på att man behöver utmaningar för att ex känna sig duktig och bra på något eller behövd eller så. Nu vart det långt och jag är ingen psykolog men jag hoppas du kan bena ut vad jag menar och annars kan du kanske be mig förtydliga mig själv vilket jag verkligen kan behöva ibland.. Ta hand om dig!
 

Bra beskrivet! IMT

Skrivet av  Ziggy
:-)
 

mina tankar...

Skrivet av  irrhönan
...om otrohet - jag trodde aldrig att jag skulle kunna vara otrogen.

Min livssituation avgjorde att möjligheten infann sig - jag lever i ett äktenskap med en hetsig man och vi kommunicerar inte, har inte gjort på länge, och jag har med tiden blivit "avtrubbad" till att acceptera några situationer (också gentemot barnen) som jag nu har insett inte är normala i "gräl-väg". Maken är minst sagt hetsig i perioder.

Jag har mött "den andre" vid ett tillfälle och inte berättat detta för maken. Det var ett medvetet val att träffa "den andre" - jag kände att jag ville veta om alla män var skitstövlar eller om det kanske fanns nåt hos denne man som var annorlunda.

"Den andre" har nu blivit mitt tankespöke men jag väljer - också sparrad av att läsa här på forumet - att stoppa relationen med honom och först klara av mitt äktenskap - åt det ena eller det andra hållet, om du förstår.

Jag samlar mod att ta konfrontationen, och då vill ultimatum bli ställt - vi ska ha professionell hjälp att reda ut oss, antingen separerar vi eller så börjar vi kommunicera på ett helt annat sätt, och han är tvungen att tänka mindre egocentriskt och explodera nån annanstans än hemma (finns det chans att en humörbomb kan ändra beteende?).

För mina barns skull inser jag att jag måste göra något åt situationen. Jag är tom på känslor gentemot min man och har varit det länge, "den andre" var liksom bara droppen som satte igång en hel process.
 

Jaa

Skrivet av  mitzu
eller så blev den andra någon som gjorde det klart och tydligt att det verkligen var fel mellan er och denna andra sökte du upp för att du behövde få det bekräftat och för att du inte litade på ditt eget omdömme. Oavsett så har du ett val och det du är inne på nu tycker jag låter jättebra och klokt. Jag vet inte om humörbomber kan ändra sig, jag vet att man kan hitta fler känslor att uttrycka sig på men att detta måste komma från ens egna behov. Hur mycket man än vill ändra sig för någon annans skull (om din man skulle vilja det)så är det ändå när man själv är motiverad som en verklig förändring sker. Därför är det dubbelt viktigt att ni får prata med någon som kan hjälpa till och bena ut vem som vill vad och om han också tycker att det har varit fel mellan er och vilka förslag på förändringar som kan komma att passa er. Eller om ni helt enkelt bör avsluta och tacka för er. Jag hoppas att du hittar modet att konfrontera och kanske han inte är så ovillig som du tror? När det gäller det där med att ha ett hjärnspöke så kan du kanske tänka att han symboliserar din vilja att fly, en frihetslängtan som du har och som är helt naturlig tycker jag. Han är däremot inget verkligt val just nu eftersom han också lätt blir symbol för allt gott och din man för allt ont om du förstår? Det är så lätt att klä en okänd man i allehanda fantastiska attribut som tyvärr sällan stämmer med verkligheten. Han kan ju vara en jättetrevlig människa men just nu tror jag inte att du skulle ha så stor glädje av det utan mer skulle utnyttja honom för dina egna behov och det skulle vara orättvist både mot din man, dig själv och honom. Hoppas att allt ordnar sig och lycka till!
 

förstår precis...

Skrivet av  irrhönan
vad du menar med: "Han är däremot inget verkligt val just nu eftersom han också lätt blir symbol för allt gott och din man för allt ont om du förstår?"

Just nu är allt grönskande grönt och rosenrött på andra sidan staketet. Det har vi pratat om, mitt tankespöke och jag, och naturligtvis är det inte så.

Något som är så frukstansvärt frustrerande just nu är att jag känner att jag kan vara fullständigt öppen med "den andre", men jag väljer mina ord när jag pratar med min make - av den enkla anledningen att vi inte kan kommunicera. Har i tidigare inlägg beskrivit hans reaktion på mitt småprat/vardagsprat när det inte passar "Herrn": Har du en mor? frågar han. Jo, det har jag ju. Kan du inte prata med henne istället då.

Så ja, vi behöver en parterapeut, och jag vet inte om vi nånsin kommer att nå varann. Kanske är det på tiden att tacka för oss. Men jag lider med barnen.
 

Kära irrhöna!

Skrivet av  mitzu
Jag tycker mest synd om dig och din make och barnen som ni har det nu, det är väl inget liv? Tror du inte barnen känner att det är fel mellan er? Klart att allt känns mycket bättre med den andra, där kan du ju uppfinna dig själv igen, allt som du och din make delar i form av erfarenheter och händelser saknas och du kan inreda som du vill, men frågan är om du dekorerar i din smak eller om du bara lånar möbler från ditt gamla förhållande? Som jag uppfattar det så anstränger du dig hårt för att passa in hemma med maken? Det skapar en massa press på dig och det är lätt att tappa bort sig själv i det, det tog mig en månad att ta reda på om jag gillade nötter eller inte..Och vad menar han, prata med mamma? Du är väl inte gift med din mamma heller? Nej, jag tror att du måste fatta ett beslut och det borde fattas baserat på det som är bäst för dig själv, barn mår inte bra av en massa offer och konstiga lik i garderoben, rensa upp och ut så att du kan andas igen! Dessutom föreligger en risk för allvarliga skuldkänslor som ytterligare kan försvåra ditt beslut, se till att du inte springer och förstör allt genom att dela upp dig själv i massa olika personer utan sätt ihop dig själv istället! Lycka till!
 

nya dekorationer eller gamla möbler

Skrivet av  irrhönan
Jag gillar dina liknelser, de får mig att tänka till, det är sunt.

Nej, jag känner inte att jag har ett liv - inte ett som jag vill fortsätta med åtminstone.

När det är neutralt hemma, som vi har det nu tex., så kan jag tvivla på om jag verkligen skriver sanningen. Oavsett vad så kommunicerar vi inte. Jag tror att min man känner att nånting är "galet" med mig, men han törs inte fråga av rädsla för att få veta...

Sen jag mötte "den andre" har jag fått uttrycka några känslor, tankar och behov som länge har varit gömda långt inne i mig och låsta med dubbla lås. Jag har fått bli bekräftad, och det sköna är att "den andre" trots att han är intresserad av mig fokuserar just på mig och mina tankar och behov. Han har förmågan att ställa sig själv åt sidan och i den mån det är möjligt vara neutral och få mig till att själv - med hans stöd - analysera förhållandet mellan mig och maken.

Visst är det skruvat att jag inte törs samla modet att konfrontera min make. Jag finner alltid ursäkter för att skjuta upp konfrontationen.

Jag måste tordas sätta fokus på mig själv och mitt liv. Självkänslan är i botten, jag söker bekräftelse hela tiden och stöd för de tankar jag har, de handlingar jag har tänkt.

Nu är det så många som har bekräftat mig i att det liv jag lever är inte ett liv på mina premisser, jag har gått på för hårda kompromisser med mig själv för att få "kärnfamiljen" till att hänga ihop med barn, villa och bil. Men till vilket pris? Jo, min självkänsla.

Tack för att du svarat mig, det betyder oerhört mycket och styrker mig.
Kram
 

Det här tror jag verkligen på...

Skrivet av  Dolly
otrohet är ett syptom på något annat och detta annat hittas oftast i ens egen personlighet och livssituation, ex en förmåga att välja trygga relationer som inte utmanar pga brist på trygghet med sig själv eller barndom eller liknande, eller förmåga att välja spänning framför trygghet vilket tyder på att man behöver utmaningar för att ex känna sig duktig och bra på något eller behövd eller så.

I alla fall är jag övertygad om att det stämmer in på mig, och det är därför som jag måste gå i terapi!
 

svårt att vara trogen?..

Skrivet av  Ellen...
Jag har blivit frestad många gånger..det finns ju snygga killar överallt.. :) ..men jag har alltid tackat nej..har det varit ett svårt val?..nej..det har varit ett självklart val..

har man svårt att tacka nej till att vara otrogen så skall man stanna som singel..frestad lär man ju bli hela tiden så kan man inte tacka nej så är nog inte ett fast förhållande något att satsa på..då skall man stanna som singel så kan man falla för frestelser hela tiden om man vill det..


 

Handlar om något annat

Skrivet av  Pappsen
jag anser att otrohet är en moralisk mer än en sexuellt fråga. För en del räcker det med ett monogamt förhållande... vilket kan vara fantastiskt rent sexuellt. Skulle så inte vara fallet, kan man ta tagi det och göra något åt det. Eller så låter man det vara och när tillfället dyker upp "åker" man dit.