Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

vill ha ett snabbt råd!?

Skrivet av ett brustet hjärta
Från er som står på motsatt sida från mig just nu i det här med otrohet.
det är så att min pojkvän var otrogen mot mig i sommras medvetet det pågick ett ta innan jag fick veta det av en av hans kompisars flickvän, efter det flyttade jag och vår gemensamme son, han sa att han inte ville vara tillsammans med den där tjejen och att han inte skulle ha någon kontakt med henne (på min begäran) Vi var inte tillsammans då men vi träffades och gosade då och då och båda hade sagt att vi ville att det skulle fungera igen men att vi skulle börja om från var sitt håll. Det var flera ggr under hösten som jag missänkte att han träffade henne och att de umgicks men han blev förbannade och nekade hela tiden och jag kunnde inget annat än att tro åpå det tills jag hade starkare bevis för mina misstankar. Men innan jul så kom de starkare bevisen som ett brev på posten och vi bråkade men jag tog tillbaka honom igen och han sa att han inte skulle prata med henne överhuvudtaget igen sen vet jag att han tråffade henne för att få pengar som hon var skylldig honom. han bodde hemma hos mig mellan jul och nyår då vi också bestämmde att han skulle flytta till oss. Men sen när han åkte hem till sin lägenhet igen för att umgås med än vän som hade kommit hem eftr en resa så blev jag misstänksam igen och det visade sig at jag hade rätt till det med för att då kom det fram att han hade pratat med henne i telfonen 3 ggr under mallandagarna och sen att hon hade varit hemma hos honom för att träffa kompisen som hade kommit hem från semstern. Det blev världskrig igen.

Jag har också vart sjuk jätte ont och dålig i magen plus feber som jag tror beror på att jag mår psykiskt dåligt och är misstänksam för det började första morgonen jag vaknade ensam i min säng efter att han åkt hem till sin lägenhet.

Vi pratade ut och jag sa att jag, min kropp klara inte mer av det här så nu får du inte svika mig igen, vi blev vänner.

Det blev visst välldigt långt det här men nu till själva frågan Vi blev osams idag igen inte om "henne" utan för en anna sak så han kom inte hit i kväll som han skulle men jag ringde till honom när vi bråkade och sa att vi kan lika gärna skita i allt och sen la jag på direkt, sen fick jag ett mess där det stod att han älskade oss ( mig och min son) men sen var det upp till mig vad jag ville. Sen ringde han och smörade lite och vi pratade lite gran och han skulle komma till mig i morgon, men jag och min son ska på kalas och jag har tagit hans nyckel så han kommer inte inn, (han sa att han kunnde ha mat färdig till oss när vi kom hem på kvällen)

tycker ni att jag ska åka hem till honom i morgon bitti och lämna nyckeln också för att kontrollera att hon inte är där? eller ska jag ringa och säga att han kan hämta nyckeln hos sin mamma som bor granne med mig. Jag vill ju gärna se och få bekräftat att han inte har henne hos sig men är samtidigt rädd för att hon ska vara där för jag känner att jag orkar inte bli besviken igen jag vill bara vara lycklig nu. Sen är jag nästan säker på att det kommer att bli ett jävla liv om hon är där och det är synd om vår son då har redan fått stå ut med så mycket skrik och bråk under hösten. Eller vad är det mest effektiva att göra om hon är där skrika gapa och vara arg eller bara vara lugn och säga att det här var droppen och gå. Villket biter hårdast? Har jag rätt att bli arg på honom eftersom jag sa att vi lika gärna kunnde skita i allt? men i och för sig så sa han att det är ju så här du vill ha det och då sa jag att det inte alls var så jag ville ha det egentligen..

Det blev välldigt långt det här men hoppas någon hinner svara tills i morgon.
Svar på tråden: vill ha ett snabbt råd!?

Tycker du har gett killen..

Skrivet av  Ellen...
nog med chanser men han fortsätter att ljuga för dig..

Jag själv hade inte orkat ha det så..jag måste kunna lita på killen..det känns lite som om han utnyttjar att du är svag för honom o att du alltid tar honom tillbaka..

Jag tycker inte att du skall åka hem till honom..jag tycker du har gett honom chanser nog..+ att om du kontrollerar honom nu så kommer det ju alltid andra situationer i framtiden där du också kommer att vilja kontrollera honom igen..bättre sluta med alla kontroller nu och att du börjar leva ett eget liv utan att du behöver bry dig om vad han gör eller inte gör..

Jag tror att ju längre du låter detta pågå..(att han ljuger för dig) destå svårare kommer det bli i framtiden med sammarbetet om er gemensamma son..sätt stopp nu o fokusera på att er son mår bra o att du skall må bra..det finns en massa killar som aldrig skulle ljuga för dig..satsa på en av dom istället..det är du värd..

lycka till!..

 

Du har all rätt

Skrivet av  STÅ PÅ DIG!
att vara förbannad på honom och det oavsett om du tar honom tillbaka eller lämnar honom. HAN har gjort fel och HAN har ljugit om och om igen och då kan han fan inte komma och ställa krav på vad du skall känna och tycka och hur du skall agera.

Du måste spotta upp dig lite och ställa krav på honom och framför allt släppa ut allt som finns inombords. Du skall inte behöva tassa runt honom, det är han som har försatt er i den här situationen och det är han i första hand som får se till att det fungerar om det nu verkligen är det han vill.

Du ska bara tänka på dig själv och ditt barn just nu och se till att du rår om dig själv och försök att hitta din egen styrka i det här så att du orkar ta dig igenom situationen. Du behöver inte ha så bråttom med att besluta om vad du vill göra utan låt tiden gå och känn efter hur du verkligen känner och framför allt se till att lägg ner din energi på att bli frisk igen. Sluta att dadda med honom och låt honom istället få ta konsekvenserna av sina handlignar. Som det är nu så lassar han ju över dem på dig. Vägra ta emot och låt honom bära det han själv har skapat. Du ska inte behöva gå under på grund av honom.

Är han verkligen intresserad av att leva med dig så kommer han till dig och lyssnar på dig och tar emot dig smärta och inser att han inte kan ställa krav på dig och att det som hänt är något som kommer att ta lång tid att komma över. Oftast flera år. Kan han inte det så tycker jag inte att han är så mycket att satsa på eftersom då är han bara en egoistisk skit som inte inser vilken smärta han har orsakat. Så länge han inte kan det så kan ni inte börja om och laga det som har gått sönder.