Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu har vi fått kallelse till op!!!!!

Skrivet av eva m Lasse,bf 5/5*2
Inskrivning den 5/1 och op den 12:e.
Usch! vad nervös jag blev, egentligen är det ju jätteskönt att det blir av men när jag läste igenom alla papper med beskrivning av hur det går till och vad man ska tänka på blev jag jättesorgsen:(

Grejen är ju att Lasses spalt är så liten så vi glömmer nästan bort den ibland. Usch jag får tårar i ögonen närjag tänker på den där lille på en op sal som inget kan förstå och som man inte kan förberada på vad som ska ske.
Svar
Lugnt..
vår dotter född -97..föddes oxå med en läppspalt. När hon var 3 månader opererades hon. Allt gick hur bra som helst..men jobbigt var det, de hade sagt till oss att operationen skulle ta ett visst antal timmar (jommer inte ihåg hur många) men när dessa timmar hade gått och ingen kom och sa något utan tiden bara gick då blev man något hispig. Men tillslut kom läkaren och sa att allt hade gått jätte bra och det hade tagit längre tid för han ville göra det så fint som möjligt och hon hade lite mer läpp på ena sidan så det var lite "trixit" (läkarens egna ord..). När jag sen fick komma in till henne på uppvaket var det lite otäckt i början en massa slangar och sladdar överallt, blod i ansiktet och en massa pip och ljud från alla apparater runt henne..det var även jobbigt när hon började vakna och var lessen, ville så gärna bara lyfta upp henne och hålla henne i min famn, men det gick ju inte till en början pga alla sladdar och slangar. Satt och klappade henne på huvudet och pratade med henne och sjöng lite för henne..då kånde hon i alla fall att jag var där. Men när hon vaknade till mer och mer behövde hon inte vara kopplad till alla maskiner längre och då fick jag ta upp henne..det var så underbart att få hålla min dotter i mina armar igen. Satt med henne ett tag, (man får ju stanna på uppvaket ett tag) och märkte hur hon började leta efter bröstet och hon blev kinkigare och kinkigare och sköterskan sa till mig att testa amma vill hon så vill hon och det var ingen fara för henne att äta. Hon blir överlycklig när hon får komma till bröstet, ändan tills hon märkte att det gjorde ont..hon började gråta och jag blev helt knäckt..började gråta jag oxå..att få komma till bröstet ska ju vara en tröst och trygghet för barnet..men sköterskan gav henne en alvedon och sa att vi skulle vänta en stund och sen testa igen..när hon sen ville ta bröstet och amma var min lycka gjord..sen fick hon alvedon ung var 4 timme och det var aldrig några problem med amningen.
Måste säga att det jobbigaste var att vänta medan hon opererades och prcis efter operationen..sen var det faktist lugnt..lite pipigt kunde det vara när såret började läka..det kliar ju lite då..men det var bara till att försöka få henne att tänka på annat..men i det stora hela var det en bra upplevelse..

Hoppas det går bra för er oxå..undrar du något annat är det bara till att höra av dig..

Kramisar
Skrivet av  Mandi74
spännande
och nervöst!
Ska hålla en tumme ;-)

Vet du varför man skrivs in en vecka innan opereration?

Jenny
Skrivet av  Jenny m Klara-04 (gomspalt)
vet inte varför
man skrivs in 1 vecka innan men jag ska fråga det när vi kommer dit och så kan jag berätta här sen. Känns jätteläskigt att han ska opereras även om vi vetat om det sen han var nyfödd. Oroar mej för att han ska ha ont och inte ska få använda sina älskade nappar. Men han är ju en sån glad liten kille så det kommer säkert gå bra fast man vore väl inte mamma om man inte orade sig, det ingår lixom i mammapaketet : )
Skrivet av  eva m Lasse,bf5/5*2