Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

orkeslös

Skrivet av l8jo
har äntligen tagit mig i kragen å skriver av mig lite...har läst några av inläggen å förvånas över att det finns så många som mig...fast man känner sig så himla ensam å ingen som vill förstå eller kan förstå...jobbade för några år sedan med barn...hade mellan sex å tio om dagen plus mina egna tre som skulle tas om hand...alla krav inte lorta ner dem för mycke, måste pyssla, rätt mat, städat, se glad ut, vara trevlig, passa tider...........tillslut gick det inte längre mina barn fick se en mamma som var arg grina sov hela dagarna...blev sjukskriven å hemma något år...kände mig bättre...arbetspröva å fick ett lång vik på 1½ år...nu är jag arbetslös...stressen kommer tillbaka...känner mig värdelös...inge jobb...vet att jag har mycke å greja med här hemma men ju mer jag tänker på vad som ska göras ju mer stressad blir jag...sätter mig å bara stirrar orkar inte göra nåt istället får dålig samvete, grinar ... allt jag kände innan sjukskrivningen kommer tillbaka...ta dig i kragen säger mamma...hur då???jag orkar ju knappt ta mig ur sängen endel dagar...allt känns bara skit nu...
Svar på tråden: orkeslös

kramar dig

Skrivet av  lena
Känner med dig och skickar varma kramar. Det är så lätta att säga "skit i alla krav". Det är inte alls lätt att strunta i och jag vet hur det dåliga samvetet gör det ännu värre. Håll ut, ta en timme i sänder och sätt upp små mål. När du klarat av en sak tex diskat eller tvättat en! tvätt ska du anse dig mycket duktig. Min man brukar säga till mig att när jag plockat ur vår diskmaskin och dukat av frukosten har jag gjort mina två åtaganden för dagen. Hoppas du har en lika förstånde man som jag för utan honom tror jag inte jag hade orkat nåt. Orken kommer tillbaka men det tar tid och man får nog vänta länge på den ork man hade innan allt rasade.
 

kram tillbaka

Skrivet av  l8jo
Tack för ditt svar...tyvärr har jag inte en lika- tänkande sambo...han har ingen förståelse för hur man kan stressa upp sig för små saker å sen inte kunna få något gjort...han tycker att man inte ska stressa upp sig utan saker å ting ordnar sig...å visst har han väl rätt... men jag var en sån person som var tvungen att ha koll på varje minut å gick det inte så rasa allt i kring mig...antar att det är därför det känns så "mycke" ibland så jag blir apatisk i stället...önskar att jag hade nån i min närhet som kunde "sparka" igång mig å orka med mig när jag inte orkar med mig själv...från att ha varit aktiv i olika saker så har det blivit att jag drar mig undan för att slippa bli engagerad å rädd för att det ska bli för mycke...sitter oftas hemma ensam.
 

Artiklar från Familjeliv