Ska till doktorn imorgon (långt)

Ska till doktorn imorgon (långt)
Skrivet av	LL
men vet ärligt inte vad jag ska säga. Jag fick barn för 18 månader sedan som visade sig vara mycket sjuk (fick först hjärtstillestånd i flera minuter, kronisk tarmsjukdom, ds). Jag vet efter ca fyra månader på sjukhus under hans första år att vi är långt ifrån värst drabbade men jag känner mig så fysiskt och psykiskt slut. Vi utför behandlingar hemma varje dag på vår son som är smärtsamma för honom och oerhört jobbiga för oss, dessutom behöver vi ibland byta hans blöjor minst en gång per timme dygnet runt. Jag har haft honom alla nätter sedan han föddes och det gick bra tills jag började jobba, har jobbat heltid sedan augusti och maken är pappaledig. Tyvärr är pressen enorm och maken fick en stressrelaterad, allvarlig sjukdom och blev inlagd 14 dar på sjukhus. Sedan dess klarar han inte att ta barnet kvällar eller nätter så jag gör det, men är helt slut. Det värsta är ändå oron över att något allvarligt ska hända igen, vi åker ut och in på akuten och minsta tecken hos sonen kan innebära katastrof. En gång med ambulans efter att han fick en "förgiftningschock" (hör ihop med hans sjukdom) och slutade andas. Häromdagen ringde hans kirurg mig och påtalade hur allvarlig hans situation är, och sa att det är bra att vi tar hand om honom så mycket hela tiden. Vet bara inte hur länge jag orkar. Vad ska jag säga till doktorn? Jag är orolig pga att jag är så trött att jag mår illa, jag har vatten i kroppen, ingen känsel i fingrarna och ofta bröstsmärtor och svårt att andas. Sen glömmer jag saker och har börjat kasta om bokstäver (inte så bra i mitt yrke). Hoppas att de kan ta prover och se vad som fattas och ge mig det, sjukskrivning är liksom inget alternativ, vår ekonomi är i total gungning redan. Tack om någon orkat läsa allt detta, vad ska jag göra? Måste också finnas kvar och vara stark för min ljuvliga lilla son (det är bara tack vare honom som jag orkar varje dag).
Svar på tråden: Ska till doktorn imorgon (långt)

varför jobbar du heltid?
Skrivet av sisla
Så sjuk som din pojke är så borde ni ju kunna få helt vårdbidrag. Be läkaren om intyg och ansök hos fk så att du inte behöver jobba heltid och samtidigt ta hand om son och make..

Hej,
Skrivet av LL
Tack för ditt svar! Vi har helt vårdbidrag sedan ca ett halvår. Tyvärr kan inte min son gå på dagis eller något liknande ännu, tidigast vid två år tror läkarna, så maken är hemma och föräldraledig fortfarande (fast utan ersättning, sp-dagarna är slut). Så det finns ingen ekonomisk möjlighet för mig att jobba mindre än heltid fn - i framtiden hoppas jag kunna gå ner i tid och ändå ha råd att bo kvar i huset.


Hej LL
Skrivet av Krisse
Jag har inte så mycket råd att ge dig, men jag vill verkligen ge dig en stor kram. Jag är själv sjukskriven med en sjuk man och ett litet barn (som inte är sjukt) och jag kände så starkt för dig när jag läste ditt inlägg. Vad jobbigt för dig att inte känna att du har något alternativ till att jobba heltid och ta hand om det mesta själv. Det låter ju verkligen som att du skulle behöva vara sjukskriven och helst få avlastning av något slag. Har du någon stödperson som du kan prata med? Det kan vara ovärderligt att ha någon (kanske finns det något psykosocialt team där ni bor) som kan lyssna på ens tankar och så. Jag hoppas så att saker och ting blir bättre. Det är viktigt att du tar hand om dig själv också så att du kan orka vara där för dina nära och kära. Stora kramar!

Hej Krisse
Skrivet av LL
Tack så mycket för ditt svar och alla kramar, det värmde verkligen och det känns otroligt skönt att höra ifrån någon i liknande situation som förstår. Jag tror att jag kan tala med kuratorn på habiliteringen, hon kanske kan tipsa om någon bra att tala med. Tack för dina råd, hoppas innerligt att allt ska bli bra för dig och din familj också, Många kramar!

Nu har jag läst ditt inlägg en gång till
Skrivet av sisla
Och jag måste säga att de symtom du räknar upp att du själv har är klassiska symtom på stress. Det KAN förstås vara något annat också, men då vet jag tyvärr inte vad (är ingen läkare). Utifrån beskrivningen av din situation är det förstås lätt att sluta sig till att du under en lång tid nu varit under för hög psykisk belastning, och att din kropp ger dig ganska så kraftfulla signaler på att du måste hitta sätt att få möjligheter till återhämtning och vila, hämta ny energi och kraft alltså. Du skriver att du hoppas att en doktor kan ta prover och komma fram till vad som fattas dig, och så ska du kunna fylla på med det så att du slipper bli sjukskriven. Det troliga är väl att det som fattas dig inte är någon vitamin eller mineral, utan att det som fattas dig är psykisk och fysisk vila och avlastning. Var inte rädd för att förändra livet, så att det kan fungera för hela er familj utifrån hur era förutsättningar är just nu. Om kartan inte stämmer med terrängen är det ju inte terrängen som ska göras om.. /I all välmening


Hej igen
Skrivet av LL
Tror du har rätt i det mesta, det finns förstås inget piller jag kan ta för att reda upp detta. Tack för ditt svar, jag ska försöka se vad jag kan förändra. Doktorn sa ungefär samma sak och var väldigt bra, hon förstod också att jag inte kan vara sjukskriven i nuläget - skulle det bli värre så skulle hon hjälpa mig. Hälsningar LL

Hej, bara lite råd till
Skrivet av tanten
Har läst alla inläggen nu ikväll, ser att du förstår vad det handlar om men att det också är svårt för dig att göra nåt radikalt åt det. Tog du kontakt med kuratorn? Gör det annars och be henne hjälpa dig även med att söka om stöd och avlastning för dig, barnet och/eller familjen.Det finns olika möjligheter.Berättigar hans diagnos er till LSS? Kolla det!Annars söker man stöd via Socialtjänstlagen. allt det ska kuratorn veta. Be henne också undersöka om det finns några fonder ni kan söka medel ur, det finns massvis och kanske kan någonpassa er. Låna en i år utkommen bok om fonder, skriven av Axengrip.

Hej,
Skrivet av LL
Tack för alla goda råd! Jo, han tillhör personkretsen för LSS (pga downs syndrom). Jag har inte fått tag på kuratorn ännu men hon ska ringa upp mig så fort hon är på plats igen.


Ansök om hjälp!! Nu direkt! (jag väntade för länge
Skrivet av Maa
Det är inte helt lätt, jag vet, men när jag äntligen bestämde mig för att ansöka om hemtjänsthjälp så vände det för oss (jag är sjukskriven med en whiplashskada, fyraåringen är helt frisk, maken höll på att knäcka sig på att göra allt här hemma). Proffsigt bemötande, snabb handläggning och vi har nu en tjej som kommer drygt elva timmar i veckan. Jag är mycket gladare, maken har blivit människa igen, sonen har börjat leka med kompisar, och jag har kunnat börja prova att jobba 25 procent igen. Vad jag förstår är er situation mycket mycket värre än våran! Så det kan ju inte vara nån tvekan tycker jag att ni har rätt till nån form av hjälp. Man behöver inte veta vad man ska ansöka om när man vänder sig till socialkontoret, det ska de hjälpa till med. Så: våga ansöka om hjälp, så håller jag tummarna för att ni blir lika bra bemötta som vi blev !!

Hej Maa
Skrivet av LL
Tack för ditt svar och vad skönt att höra att det blivit så mycket bättre för er. Känns hoppfullt att det kan finnas lösningar som man själv inte kunnat se eller haft en aning om. Ska absolut prova ditt råd och vända mig till socialkontoret!

Lycka till!!! IMT
Skrivet av Maa
..

Ska till doktorn imorgon (långt)

varför jobbar du heltid?

Hej,

Hej LL

Hej Krisse

Nu har jag läst ditt inlägg en gång till

Hej igen

Hej, bara lite råd till

Hej,

Ansök om hjälp!! Nu direkt! (jag väntade för länge

Hej Maa

Lycka till!!! IMT

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information