Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Existentiell ångest (långt)

Skrivet av Anna Ho
Jag är i likhet med många andra stressad och har psykosomatiska symptom. Min stress beror på en massa saker: stort ansvar hemma, ingen dagisplats, nytt jobb, klängiga barn m.m. Men oftast hamnar jag i funderingar på hur man ska leva. MIn man gör karriär och det är viktigt för honom. Men när ska man älska, träffa sina vänner, njuta av livet? Istället blir man en sur och stressad typ som inte förmår se sina barn. Och för vad?? Pengar?!
Ska man flytta ut i en stuga på landet? Odla sin egen mat?
Det finns liksom ingenstans att fly. Paradiset i Asien är förstört. Allt känns hopplöst.
Svar på tråden: Existentiell ångest (långt)

Vill inte låta flummig, men..

Skrivet av  sisla
Som jag ser det så finns inte paradiset i Asien, utan inom dig. Du har dörren, du vet ju till och med vilka bitar det är som är "fel" i ditt liv som det ser ut nu. Saken är bara att du måste våga leva efter din inre vilja och längtan! Börja med små saker, man måste inte genomföra de största förändringarna först!

För mig är "Paradiset" något som kommer lite närmare för varje dag. Att skilja mig var ett steg. Att skaffa ett bättre (för mig!) jobb var ett steg. Att sluta röka var ett steg. Att börja med yoga var ett steg. Men det viktigaste har nog varit det att jag börjat lyssna till min inre röst, den som faktiskt vägleder mig att göra saker som jag mår bra av och omge mig med människor jag tycker om.

Någon sa att den bästa terapin är att bryta mot alla sina "borde" :-) Det tror jag mycket på. Lev inte som du borde, utan som du VILL!
 

Artiklar från Familjeliv