Mitt oplanerade bröllop..

Mitt oplanerade bröllop..
Skrivet av	*Rodnande bruden (dvs anonym nu s)*
Efter 12 år tillsammans har vi beslutat att barnen ska slippa vara "oäktingar" skratt.. Jag är totalt oromantisk och vill inte ha ett stort sagobröllop. Helst hade jag bara skrivit på ett papper och gått på McD efteråt, iklädd jeans och nåt fräckt linne.. Sambon vill dock fira lite i alla fall och han tycker absolut vi ska vara finklädda. Så, vi jämkade till att vi skulle "rymma" iväg på en kryssning och få det överstökat över en helg. Typ Helsingfors med en övernattning där, sambon i hyrda "bröllopskläder" och jag i nåt klänningliknande. Det verkade ju ok. Tills..sambon började pladdra. Som det är nu så vet hans bror och syster om det. Och, de tänker göra allt för att få reda på vilken båt så de kan följa med. Planerna raseras. En tidsfråga tills hans mamma vet, hon ringer sin mamma..och alla vet. Och, om hans sida av släkten vet så varför ska inte min. Ja, ni förstår va? Snart ger jag upp och bjuder folk till nåt festliknande. Jag tänker inte fixa så mycket alls innan bröllopet och skiter allvarligt talat i om blommorna är av plast eller om vi käkar potatismos och korv. Så, jag känner ingen större press. Men, nånting ska man väl förbereda? Frågor: Vad är det för länk till den där hindersprövningen? (Nope, jag saaaa ju att jag inte har fixat nåt s. Ser framför mig alla förfärade miner på alla som läser..) Ringar, tar det extremt lång tid att fixa sådana? Jag vet ungefär hur den ska se ut och var jag kan tänkas hitta dem. Dock har jag ganska liten storlek och det kanske blir problem? Har guldsmedsaffärerna _färdiga_ vigselringar man kan köpa? I storlek 14,5 -15? Jag minns att det var knepigt med förlovninsring (eller så skojade de) och de sa att de inte brukar ha det i "barnstorlekar".. Kan man gifta sig på båten? Kan kaptenen viga? Eller, kan vi göra det i finland (båda är finska medborgare)? Inget är klart och vi vet inte hur vi ska ha det. Meeen, det är långt till mars va? gapskratt För att förklara varför jag är så anti kanske jag ska tillägga att vi skulle ha gift oss för 1,5 år sedan. Jag backade ur när hans släkt började ställa krav. Hans mamma tyckte vi skulle hjälpas åt att laga maten (jag lagar inte mat), hans syrra krävde att hennes barn skulle vara tärnor (vi har egna barn som i så fall ska vara det), svärmor tyckte vi skulle baka allt till bröllopet (va, ska man ha kanelbullar och småkakor på bröllop? Började nästan gråta när jag tänkte mig svärmors tigertårta efter maten) och svärmor bjöd över folk från finland- på eget bevåg. De har en stoooor släkt och hon började ringa till sina syskon och deras barn och sysslingars bryllingar, typ. Har ni förresten sett "Populärmusik från Vittula"? De scenerna precis tänker jag mig. Och, det är inte helt uteslutet. HJÄLP!
Svar på tråden: Mitt oplanerade bröllop..

Oj, oj!
Skrivet av Hervor
Jag förstår varför ni vill smita iväg! Skulle inte heller vilja ha ett sådant bröllop som det du beskriver. Vad jag vet så har kaptenen ombord på färjorna (i alla fall en del kaptener) vigselrätt och kan viga er. Ring rederiet. Förklara sedan vänligt men bestämt för släkten att ni vill åka iväg ensamma, möjligen med din blivande mans bror och hans respektive som vittnen, eftersom ni varit tillsammans så länge. Lätt för mig att säga, säger du. Men det ÄR det. Jag och min blivande man åker iväg och gifter oss och har bara ett par goda vänner med som vittnen. Familjen har accepterat att vi vill ha en liten privat ceremoni och tycker att vi gör rätt (nu när vi talat om för dem att de SKA tycka att vi gör rätt ler). Hindersprövning: Gå in på www.skatteverket.se och sök på blanketter. Hindersprövningen gäller bara i fyra månader så du ska inte vara alltför tidigt ute. Vad gäller vigselring så är det väl bra att börja kontakta guldsmeder nu och titta runt lite så att du är säker på att få den ring du vill ha.

Förstår dig,
Skrivet av Jannika med Julia-03
det måste vara en jobbig situation. Kan ni inte planera om och strunta i kryssningen? Kanske ta en annan helg i mars eller nåt och säga till de som redan vet att det inte blir något och sedan bara smyga iväg själva. Eller säga till folk att ni bara ska på en liten familjesemester och ta med barnen och res till nåt mysigt ställe i Sverige, typ Lysekil och gift er vid havet. Man kan ju be en präst komma dit man vill och sen kan ni ju ta in på något jättegulligt hotell eller nåt? Ja, det var bara lite tankar från mig. Men huvudsaken är ju att ni får gifta er på erat sätt och bara vara själva om ni helst vill det. Det måste ju släkten respektera! Smyg iväg med gott samvete och förbjud sambon att pladdra! Kram och lycka till!


jag skulle
Skrivet av anonym liten brud
först pratat med min sambo och se till att vi var _verkligen_ överrens om vad som gäller.. sen hade vi nog sagt till släkten att vi gifter oss bla bla eftersom han redan berättat och sen tagit en helt annan tur och en helt annan helg... tycker det är vidrigt att alla ska ha massa åsikter.. (läs vidrigt rätt) min svärmor har redan bestämt att hon ska köra oss med häst och vagn och vem som ska vara brudnäbb och bägge idéerna är sådant jag "fetratar" så att säga. er dag- ni bestämmer resten får foga sig.

Men gå och gift er nu med ens då!
Skrivet av karin
Och så kan ni ta båtturen som bröllopsresa! Det tar inte många dagar att få hindersprövning, och ringarna kan ni väl ta på er på båten? Det blir väl romantiskt om något?! Om ni redan är gifta så kan ju ingen kräva något bröllop.

Mitt oplanerade bröllop..

Oj, oj!

Förstår dig,

jag skulle

Men gå och gift er nu med ens då!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information