forts namnval nedan...

forts namnval nedan...
Skrivet av	makeba
fast jag förstår inte det hysteriska en del får över sig när de "absolut" vill behålla ett namn de identifierat sig med i, säg 30 år... Jag tyckte det var rätt skönt att byta efternamn och på så sätt markera en nystart för mig själv. Att jag nu inte är en del i familjen med det gamla efternamnet (missförstå mig rätt), utan att jag nu startar en helt ny familj med min man... Jag har lite svårt för de som anser att identiteten sitter i efternamnet....
Svar på tråden: forts namnval nedan...

Fast grejen är väl den
Skrivet av Hervor
att man kanske frågar sig varför man absolut måste ta mannens namn. Själv vill jag att hela familjen ska bära mitt efternamn eftersom båda våra barn gör det och för att vi bara är sju personer i Sverige som bär efternamnet. Nu blir det också så, vi tar mitt efternamn.

Mannens namn
Skrivet av makeba
är ju inget tvång att ta. Visserligen är vi ju flest kvinnor som skriver här - men jag menar nu inte detta inlägg strikt riktat till kvinnor. Även män kan ju framhärda in i det oändliga utan att egentligen kunna motivera. Jag tycker också det låter bra med ditt efternamn när ni är så få som heter så. Jag tycker mer vitsen är att man i den nya familjen har ett GEMENSAMT efternamn, även det som en slags symbol för den gemensamma satsningen.


Ja
Skrivet av Hervor
DET håller jag med om. Att det känns bättre om hela familjen bär samma efternamn så att det märks att man har blivit en "enhet". För mig känns det mer på allvar också.

Det som jag irriterar mig på..
Skrivet av euphrosyne
.. är oxå det att det alltid är kvinnan som ska ta mannens namn. Mitt ex, som jag har barn med, ville inte gifta sig om jag inte tog hans namn, tyckte att det var ingen vits med det då. Jag gifte mig inte heller... Jag tycker att jag inte vill byta namn, trivs med mitt, och vill inte heller betraktas som min makes ägodel, med hans namn. Ser det lite som en föråldrad tradition. Sen är det en annan sak om mannen är beredd att ta kvinnans namn, lika mycket som hon är beredd att ta hans. Vilket namn de sen väljer är upp till dem. ofta är det väl någon som har "finare", som de väljer att ta. Har två väninnor som skiljt sig i år. När de gifte sig var det ju förstås "för evigt" och båda tog makens namn. Det ångrar de bittert idag.. Den ena heter nu sin mors flicknamn, och den andra dras ännu med den förhatliga makens efternamn..

men det är ju ett val...
Skrivet av Estethia ©
... numera. man måste inte ta mannens efternamn. jag vet flera par där mannen tagit kvinnans efternamn. det har ju numera alltså med personerna som gifter sig att göra. och alla är ju inte likadana. om mannen är sån att han vägrar byta efternamn (om inte namnet har något särskild betydelse eller historiskt värde) om han ska gifta sig, så kanske han inte är "giftastypen" som klarar kompromisser, förändringar eller är tillräckligt inne på att gifta sig. det kan ju isf ses som en "varningsklocka" om man så vill. jag själv ville gärna byta bort mitt efternamn men inte mot min mans. och han var inte heller så fäst vid det så vi tog helt enkelt ett eget namn tillsammans. för oss var det det ultimata. ett kärleksnamn, kan man väl säga. ;o)


Det är ju samma sak
Skrivet av ?
om det var två manliga vänner som skilt sig och fick dra med kvinnans efternamn, hade du reagerat lika då??

Oj..
Skrivet av makeba
Ägodel? hmmm...Själv har jag aldrig sett det som en symbol för att man blir någons ägodel. Sedan så får jag nog protestera lite mot att det tas för givet att det är mannens efternamn man ska anamma. Ja, så har det varit förr - men jag måste säga att mitt intryck av nutiden är att det är lika mycket kvinnans efternamn man väljer, eller helt enkelt skapar sig ett helt nytt gemensamt. Hiskeligt av din fd att kräva sitt efternamn för att ö gh t gå med på giftermål... Att bära en fd makes efternman... Jadu....när jag gjorde det så såg jag väl mer filosofiskt på det hela: Den tidpunkt jag fick det det så trivdes jag.. .ungefär....

Ang att dras med efternamn
Skrivet av Linda m Irmelin 9/9-03
När jag gifte mig tog jag min då blivande mans efternamn för att jag tyckte det var fint helt enkelt. Men när vi skilt oss tog jag tillbaks mitt efternamn eftersom det inte kändes rätt att heta samma som mitt ex längre. Vi hade inga barn tillsammans ska jag tillägga. Så man behöver inte "dras" med sitt ex efternamn om man inte vill, det kostar inget att byta tillbaka till sitt flicknamn. =) Men om jag skulle gifta om mig idag då jag har en dotter med sambons efternamn tror jag att jag skulle behålla mitt gamla efternamn och lägga till hans (som är vanligare).


Alla är vi olika...
Skrivet av Nea
För vissa sitter identiteten i namnet, för andra i håret eller i yrket. Själv har jag mycket identitet i mitt namn. Människor vet vem jag är om jag i telefon presenterar mig med mitt flicknamn men inte med mitt nya namn. Jag jobbar på att "växa in" i mitt nya namn men det lär ta tid. Dessutom retar det mig lite att det faktiskt (oftast) förväntas att kvinnan ska ta mannens namn. För mig handlar det lite om att värna min självständighet/identitet även om jag gift mig. Känns som att jag utplånar en del av mig själv och min historia om jag helt plockar bort mitt flicknamn. Lite OT, men en grej jag tycker är lite kul är att i texten som prästen läser under vigselakten står att "MANNEN lämnar sin familj...". Detta tryckte också vår präst lite extra på. Där hör du svärmor ;-) Men för att återgå till ämnet... Jag tycker inte det handlar om någon "hysteri". Vi tycker och tänker olika och det får man respektera. Människor får ha sin identitet var de vill och själv försöker jag vara så fördomsfri som möjligt.

skrattar
Skrivet av makeba
Ja, jag har också det intrycket att det är männen som har svårast för att skära navelsträngen ;-) Det där med förväntandet av vems efternamn man ska bära har jag redan kommenterat i tidigare svar (se ovan). Du har nog rätt på den punkten att (jag tolkar vidare) om man sitter i någon slags publik sits (publik i flera bemärkelser) så kan det vara förvirrande om ett inarbetat "varumärke" plötsligt byter namn. tror aldrig att wix säljer lika bra som Raider gjorde Sedan så tycker ju jag att det nästan blir sorgligt ifall ens identitet sitter så vansinnigt hårt i ett namn/frisyr/klädsel att man skulle känna sig främmande för sig själv om det berörda plötsligt ändrades....

Hysteriskt?
Skrivet av loppran
Du brukar ju skriva nyanserade inlägg, Makeba, så ditt inlägg förvånar mig. Varför skulle det vara hysteriskt att vilja ha kvar sitt efternamn? Alla fattar sina beslut efter egna, känslomässiga prioriteringar, och jag tycker det är rimligt att anta att de avgörandena inte fattas i hysteri. För mig personligen känns det inte så viktigt med ett gemensamt efternamn - vi vet att vi hör ihop ändå. Jag trivs med hela mitt namn och kommer att behålla det, och för mig känns det viktigt och bra. För andra brudpar känns det oviktigt med t ex förlovning, offentligt bröllop, ring och andra symboler för gemensamheten - och det är ju personliga beslut som ingen annan än paret själva har anledning att tycka till om. Du behöver inte alls dela min åsikt men jag hoppas att du respekterar den - för att kallas hysterisk gillar jag inte.


jag har inte kallat dig hysterisk?
Skrivet av makeba funderar på följdfråga
...däremot så satt jag och funderade vidare utifrån alla inlägg jag läste nedan och mindes en väninna till mig som nästan fick gå till en psykiatriker för att hon bestämt att lägga till sin blivandes namns som sista efternman och inte sitt eget. (På den tiden var dubbelnamn tillåtna och man kunde välja vilket av efternmanen som skulle stå först resp. sist med ett bindestreck mellan.)DET kallar jag hysteri... En praktisk fråga bara vad gäller efternman när man har två: Heter barnen bägge efternamn eller vilket av namnen väljer man DÅ att barnet ska heta?

massa trötta stavfel...
Skrivet av makeba
men jag tror det var läsligt ändå...

Jag trodde epitetet gällde oss som grupp...
Skrivet av loppran
...alla vi som inte tycker det känns bra att byta bort efternamnet? Det är så svårt att diskutera sakligt när ord som "hysterisk" blandas in, för då reagerar man med att vilja försvara istället för att förklara. Efternamn på barnen har jag sett ett antal lösningar på; både att heta som den ena, andra eller båda föräldrarna. Själva har vi tre efternamn i familjen då de äldsta sönerna har samma namn som min f d make.


vi har två efternamn i vår familj...
Skrivet av makeba
mina äldsta två heter som min fd make. De funderar dock på att lägga till mitt efternamn som mellannamn - men det har jag sagt att de får göra när de är 15 och får bestämma lite mer själva. Känns lite uppladdat för bråk annars, med fd, om barnen plöstligt bara skulle ta ett efternamn till :)

Mina pojkar behåller nog namnet
Skrivet av loppran
..för att hedra sin pappa, som dog för drygt sex år sedan. De har pratat om att lägga till mitt efternamn också men jag tycker som du, att det är bättre att de väntar tills de blir lite mer vuxna, ifall de ångrar sig igen. Men någon risk för bråkande ex har vi ju inte här som du förstår...

nej, så att behålla
Skrivet av makeba
efternamnet i detta fall är ju snarare att hedra och vörda och minnas sin far....


Ja, exakt.
Skrivet av loppran
Och då är vi tillbaka vid klurigheten att när T och jag gifter oss i sommar, vare sig vi tar samma efternamn eller inte, blir det ändå så att två av tre söner bär ett annat efternamn än någon av oss har. Så vi behåller nog våra egna... tror jag! Det _kan_ hända att T backar och tar mitt, men det får ni väl höra. :-)

Tja...
Skrivet av Johanna
jag och min man hör till de som behöll våra respektive efternamn. Jag tycker inte att det är någon stor sak. Vi gifter oss inte för att få ett gemensamt efternamn även om det hade varit praktiskt. Jag känner inte heller ett jag behöver markera någon nystart, jag är och förblir samma person som tidigare. Och ja, en del av min identitet sitter i mitt efternamn. Jag är stolt över mitt efternamn. Jag trivs med mitt efternamn. Och som sagt, det är inte något problem varken för mig eller min man och jag förstår faktiskt inte varför det skulle irritera några andra heller för den delen.

forts namnval nedan...

Fast grejen är väl den

Mannens namn

Ja

Det som jag irriterar mig på..

men det är ju ett val...

Det är ju samma sak

Oj..

Ang att dras med efternamn

Alla är vi olika...

skrattar

Hysteriskt?

jag har inte kallat dig hysterisk?

massa trötta stavfel...

Jag trodde epitetet gällde oss som grupp...

vi har två efternamn i vår familj...

Mina pojkar behåller nog namnet

nej, så att behålla

Ja, exakt.

Tja...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information