Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

fantomen på operan

Skrivet av ior
Kanon bra!
Jag har sett den som musikal och älskade den redan då. Men jag tycker faktiskt att filmatiseringen var jätte bra.
Sedan tycker jag så himla synd om fantomen.
Svar på tråden: fantomen på operan

Skönheten och Odjuret

Skrivet av  Kajan
Utom att här var Odjuret inte bara hemskt utanpå utan också inuti.

Javisst, var det synd om odjuret, men han hade ju mördat flera stycken. Vad hade den där vaktmästaren som han ströp däruppe gjort för ont t ex?

Men man kan tänka sig att den som aldrig fått leva ett normalt liv, aldrig blivit älskad el ens accepterad, kan bli just en farlig människa.

På slutet verkar det som om Fantomen fortfarande levde när Christine begravts. Eftersom det låg en ros med en ring där. Då grubblar jag på hur han kunnat överleva utan sitt gömställe och utan släktingar och vänner. Han kunde ju inte precis dölja sig i mängden. Men det är ju en saga, man får inte kräva realism då.

Har förresten sett en gammal film i teve som hette "Fantomen på Stora Operan". Den gjordes före musikalen.
 

men...

Skrivet av  ior
visst var fantomen ond. Men det sägs ju att geni ibland kan övergå till galenskap.
Och jag kan verkligen förstå varför han var lite udda. Tänk dig själv att aldrig kunna gå ut. Sedan som liten vara en apa i en bur som folk kan skratta åt, vem som helst skulle ju bli lite knäpp av det. Operan var ju hans enda hem, så han såg ju operan som sin. Och varför han dödade vaktmästaren var ju för att visa att dom inte hade följt hans anvisningar. Hade dom det som den tidgare ägaren hade han ju inte dödat honom. Sedan förlorar han ju sin enda kärlek osv.....jag kan se varför saker och ting hände.
Han levde och la en ros på hennes grav, hur han levde, det behöver man ju inte veta.
 

Men det var ju inte vaktmästarens fel

Skrivet av  Kajan
Det var ju inte han som bestämde. Så jag tycker det tyder på en fruktansvärd känslokyla, andra människors liv hade inget värde för honom.

Sen att detta berodde på hans barndom så att det egentligen inte var hans fel gjorde ju att det blev så tragiskt. Man kunde liksom inte önska att hans kärlek skulle bli besvarad av Christine för oavsett orsaken var han farlig för Christine och alla andra människor.

Men en härlig melodram var det!
 

Artiklar från Familjeliv