Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hmmm...

Skrivet av Eleonor m Cesar 040107 & Bianca 050504
Blir lite trött på alla dessa "teorier" måste jag säga. Det värsta med dem är väl att de i olyckliga fall blir som självuppfyllande profetior, dvs förväntar man sig att barnen ska få problem, så får de det. Mina barn är inte stora än, och än så länge ser jag bara att de har glädje av varandra. Cesar är fin mot sin syster och syrran skrattar gott åt sin bror så fort han visar sig. Det är väl först i tonåren som det visar sig om det blir problem kan jag tänka.

Jag tror att man med tätisar måste vara extra noga med att framhäva varje barns unika egenskaper, alltså samma som gäller även för "vanliga" syskon, fast mer och intensivare liksom. Jag är själv ensambarn och kanske att det för mig blir särskilt betydelsefullt att göra saker på egen hand med vardera barnet för att de ska känna sig uppmärksammade, speciella och bli bekräftade som EGNA individer och inte bara som en och samma.

I mitt arbete med ungdomar som har det svårt på t.ex. behandlingshem och en psykiatrisk avdelning så har jag träffat på en del tvillingpar som haft problem med att få en egen identiet och på olika, mindre konstruktiva, sätt försökt bryta sig loss. Så jag antar att det kan vara det som blir "fel" även för täta syskon. Men är man medveten om detta och försöker få egentid med barnen var för sig så tror jag man har mycket att vinna...
« Tillbaka till trådstart