Om det är du som

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Om det är du som
Skrivet av	Marianne
sköter ruljangsen hemma och maken inte tar större del i den än han gör, har han heller inget att säga till om hjälp eller inte. Vill han inte ha stödfamilj så får han lägga manken till och hjälpa till själv. Han borde ta över mesta ansvaret hemma som avlastning till dig för att se om det lättar. Förstår om han är ovillig att be om hjälp. Han drar inte sitt strå till stacken och är rädd att bli synad i sömmarna och dessutom tycker han att det fungerar bra som det gör nu i och med att det är du som tar ansvaret. Jag tycker att din make är korttänkt och inte rädd om dig. Är han omtänksam om dig och dottern så bör han vara med på att söka hjälp. Fattar han hur jobbigt du har det? Störst chans att få behålla dottern hemma har han om han låter dig få det stöd du behöver. Antingen genom att själv ta hand om dottern och hemmet eller låta dig söka hjälp. Du har hamnat i en ursvår sits och jag tycker inte det är särskilt snällt av din man. Du behöver hjälpen och för att få den när han nekar blir du tvungen att berätta hur lite din make hjälper till hemma. Antar att det är det som skrämmer honom, just att ni ska behöva tala om hur han mår och hur mycket (lite) han hjälper till hemma. Taskigt att sätta dig i en sådan lojalitetskonflikt. Jag råder dig att ändå söka kontaktfamilj på soc. och gör det även om maken sätter sig på tvären. Berätta vad maken är rädd för men säg att du behöver hjälp ändå. Är det en bra soc.tjänsteman så kommer de att stötta er i att han är så orolig att bli av med flickan. Det är inte bra att vara så rädd för det och isolera sig. Tycker att det är ytterligare en anledning att du verkligen ska vara öppen och söka stöd hos soc. Hoppas att mitt svar kommer före du ska träffa soc. och att du går in här och läser.
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv