Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förstår att du höll på att krevera

Skrivet av Lina
Jag tror det är andra faktorer än åldersskillnaderna mellan barnen som gör om det är jobbigt eller inte. Att ha mina första två tätt var rena leken, precis som en annan med "nästan tvillingar" beskrev här ovanför (15 månaders skillnad). De leker med varandra hela dagarna och är precis som tvillingsjälar.

Pojken kom 2 år efter yngsta flickan och det första året var ett helvete. Han grät och skrek och krävde 100% kroppskontakt. Jag bar honom all min vakna tid de första sex månaderna och med en 3- och lite drygt 4-åring i tillägg så var jag nära att krevera jag också.

Visst var (och är!) det jobbigt att alla barnen är så små när den ena kräver så mycket, men grabben hade krävt lika mycket oavsett hur gamla syskonen var. Fördelen med att alla är så små är att jag fortfarande kan styra väldigt mycket över de dagliga aktiviteterna och inte ha flera olika kompisar, utflykter och fritidsaktiviteter att ta hänsyn till utöver att i överhuvudtaget överleva.

Dessutom spelar familjedynamiken roll. Man blir inte kompis bara för att man är syskon och sannerligen inte bara för att man är tätt i åldrarna. Hade systrarna kommit från två olika planeter och inte talat samma språk så hade det varit helt annorlunda. Hade det funnits gnissel mellan min och min man likaså. Hade vi haft problem med ekonomin, jobben, konflikter i övrigt eller hälsokrångel hade livet med småbarn också varit för jävligt.

Nu löper allt sånt på väldigt fint hos oss, så vi klarar de prövningar och läxor vår son har gett oss. Faktiskt så pass att vi skall ha barn igen i december. Då har vi fyra barn på fem år, så vi får väl se hur det går. Det kan gå toppen, men om det blir som med sonen så kanske det grusar totalt. Vi får se, helt enkelt.
« Tillbaka till trådstart