Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag var ju i din situation...

Skrivet av Linn m N-0110, R-0304 & J-0501
för lite drygt ett år sen! Mina är inte riktigt lika täta... men ca 1½ år mellan dom är det iaf.
Kände mig helt slut efter ett drygt halvår med två små och längtade verkligen till efter sommaren när min minsta skulle börja på dagis och jag skulle få komma ut och träffa folk igen.

Åsså får man ett positivt gravtest. Det kändes inte alls kul till en början. Sambon ville nog aldrig att jag skulle behålla. Han sa inte så mkt. men underförstått så ville han tveklöst att jag skulle göra abort. Till en början så var jag med på dom noterna och gick till abortkliniken. Avbokade tre aborttider och grät massvis fram till v12, innan jag tillslut bestämde mig. Det var hemska veckor vill jag lova. Helst ville jag bara gräva ner mig och inte komma upp igen förrän nåt år senare... och bara behöva anpassa mig till det liv som då var, hur det än hade varit.

Trodde att jag skulle få ett helvete under graviditeten eftersom att jag egentligen inte alls hade någon lust att vara gravid men känslorna av lycka och förväntan kom smygandes strax efter mitt beslut. Så i slutändan så var jag nästan mest lycklig och förväntansfull av alla tre gångerna. Och även om min kropp var sliten och trött, så gick det fintfint. Jag var ju förberedd på det hela denna gången och överanstängde mig aldrig. Så allt gick faktiskt finfint!

Och nu så har jag ju haft tre små godisar i sex månader och det har bara gått toppenbra. Jämfört med ställa om från en till två... så har det här vart en barnlek!
Vi var ju vana vid mer än ett barn, båda barnen var ju vana vid att ha ett syskon och behöva dela med sig. Dom kunde ju roa varanda medan jag satt låst med bebisen vid bröstet och allt har verkligen flytit på! Trodde att det skulle bli urjobbigt med tre små men det är absolut inte jobbigare än med två, än iaf! Men det kommer väl förstås!

Jag är såå lycklig att jag valde att lyssna till min inre röst istället för att gå på andras viljor och på det rent praktiskt bästa (vi bor ju tex två vuxna, tre barn och ett varannanhelgbarn åsså kissen i en trerummare).

Nu kanske det inte blir lika rosenskrimmande för alla... men för oss har det funkat toppenbra. Å sambon, han knystade aldrig om varken det ena eller andra när jag bertättade om att jag kände att jag inte kunde göra en abort. Jag fattade mitt beslut och sen kände jag att det var upp till honom att fatta sitt. Jag hade nog tom. kunnat offra våran relation för den saken. Nu hade jag ju tur och han kände nog som jag... att nu var det såhär och då fick vi göra det bästa av det hela!

Lycka till! Hoppas att allt går bra för dig!
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv