Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Inte så mkt praktiskt egentligen!

Skrivet av Linn m. N-0110, R-0304 & J-0501
Min äldsta var 3 år och 4 månader när lillasyster nr2 kom. VI har dubbelvagn som delas friskt till höger och vänster. För det mesta så går både han och mellanbarnet som var 1 år 9 mån när lillasyster kom. Blir en trött så får den åka vagn. Blir båda trötta (och dom verkligen är trötta på riktigt) så får dom åka vagn och jag tar minstingen i bärsjal. Detsamma gäller om vi är ute sent och de två äldre vill sova. Då får Minis åka sjal och de stora sova i vagnen.

För min det så var det en baggis att få ett tredje barn. Knappt att det märkts faktiskt, rent jobbmässigt. Förändringen från ett till två var otroligt mkt större och jobbigare för både oss och storebror tycker jag.

Om tre bakåtvända får plats beror nog mkt på vilken typ av bil ni har, hur säterna är formade (inbillar mig att det är svårara där säterna är kuperade). Men min mamma har en liten Nissan Micra och får plats med fyra barn i bilen. Två bakåtvända, en framåtvänd och en kudde!!! :0) Så med lite vilja så går det nog!

När tredje barnet kommer så tycker jag att man har mkt nytta av att de båda äldre barnen har varandra, när man tex måste amma osv. Sen var det visserligen lite knepigt ibland när lillan bara ville äta, sova, gosa, vara på mig hela tiden. Men då skaffade vi en bärjal så att hon kunde vara med på allt jag gjorde och då var det inga problem att fixa mat, byta blöja eller leka lite med de större barnen.

Det har varit rätt naturliga övergångar med ca1½ års skillnad på barnen. När barn nr1 är klar i spjälsängen så tar nästa bebis över. När barn nr1 är klar i babymatstolen så väntar tripptrappen. Och visst hade ju äldsta killen kunnat sitta på vanlig stol nu... men vi valde ändå att köpa till ännu en tripp trapp! Känns skönare för honom på nåt sätt!

Har faktiskt inget negativt alls att säga om tre barn... Om det nu inte skulle vara för att mellanbarnet lätt blir lite utanför kanske. Eller lite så har det blivit här iaf. De två första är ju såpass nära och mer på en konkurrerane nivå... så storebror är inte alls lika salig och förtjust i tvåan som i minstingen (som han är helt såld på). Och det var lite samma för mig tror jag. Tvåan kom så tätt att jag inte riktigt tog till mig henne på samma sätt som ettan. Hon var inte lika viktig i början kändes det som. Var delad om det var rätt eller fel mot ettan att skaffa en till så snart. Kände lite att hon inkräktade på min och ettans underbart tighta relation. Sen så rätade det ut sig och mina båda barn hamnde på en jämn nivå. Åsså kom trean... som jag var helt salig över igen. Å då kom det dåliga samvetet igen. Stackars tvåan som inte fick ha en överentusiastisk och förälskad mamma i början...

Ja ja.. det är är nog mer en personlig sak för mig tror jag... Och det är väl för väl att det rätade ut sig! Så nu ligger alla tre barnen på en jämn nivå hos mig. Fast lilla Juni har ju ett litet försrprång eftersom att hon med sitt dryga halvår inte lyckas få sin mamma arg ännu *s* Allt hon gör är än så länge gulligt och bortförklars med att att hon ju inte förstår bättre... *skratt*
Men det dröjer väl inte mer än någon månad till innan det försprånget är borta och man börjar kunna bli lite småirriterad och så småningom arg på henne med! :0)
« Tillbaka till trådstart

Artiklar från Familjeliv