Hur känner ni biomammor

Hur känner ni biomammor
Skrivet av	Just nu anonym
när den sk styvmamman tar "för mycket plats"? Styvmmamman skriver i barnens loggböcker, skriver på skolpapper, vill följa med på alla möten i skolan osv! Jag känner mig otroligt kränkt av det och känner att jag blir på något sätt undanskuffad från min mammaroll! Eller så låter jag mig själv att bli undanskuffad... men i så fall omedvetet! Är det deras vecka och tex skolavslutning så kan hon stå bredvid mig och tala om för mina barn vad dom ska göra, kom hit, tar deras hand bla bla bla...och det retar mig enormt att hon inte tar ett steg tillbaka...åtminstone när jag är närvarande! barnen tycker om henne vilket jag är glad för, men jag känner mig undanskuffad och åsidosatt. Har försökt prata med exet men han tycker bara det är positivt att hon engagerar sig och förstår inte alls vad jag menar, så där kommer jag ingenvart! Vad gör jag nu? Är det jag som överreagerar och borde ta emot henne med öppna armar?? Hur känner alla ni andra biomammor?
Svar på tråden: Hur känner ni biomammor

Jag skulle bli förbannad
och klart och tydligt påpeka att jag uppskattade hennes engagemang och intresse MEN när det gäller skolbiten så är den inte hennes. Att _mina_ barn redan har en mamma men det är trevligt mera flera engagerade vuxna. Inom rimliga gränser.
Skrivet av marib
Har redan "röjt"
mig på oäf så då kan jag göra det här med! ;) Jag är förbannad! Och jag har påpekat det klart och tydligt tycker jag ju själv iallafall för exet...henne har jag ingen kontakt med! Men han kan inte ta till sig vad jag känner utan tycker bara det är toppen att hon engagerar sig i barnens skolgång. Det tycker ju jag iofs...men det finns gränser tycker jag! Känner mig bara \"åsidosatt\" som mamma på något sätt och att han nu har en \"ny\" familj och bara måste vara med på allt! Känns lite frustrerande! :-/ Tycker om att barnen tycker om henne, men vill hon engagera sig så får hon göra det hemma tycker jag. Avslutning, lucia osv tycker jag är en sak...där spelar det naturligtvis ingen roll, men på kvartsamtal och föräldramöten tycker jag inte hon hör hemma!
Skrivet av Australia

har svarat på OÄF imt
s
Skrivet av Anonym
Tack! :) imt
,
Skrivet av Australia
Svårt det där tycker jag!
Jag förstår dig fullt ut!! Skulle kännt minst sagt som dig om jag var separerad biomamma och barnen fått en styvmor hos pappa. Men eftersom att jag är styvmamma själv, en väldigt engagerad sådan, så måste jag ändå tycka lite annolunda. För visst är det toppen att hon bryr sig. Och att barnen tycker jättebra om henne! Och självklart ska hon då med på alla aktiviteter som rör barnen kan jag tycka. Sen det här med föräldarsamtal å sånt... där är jag lite kluven! Kan tycka att det kanske kunde vara bra att vara med på dom sakerna ibland. Men känner inte att jag måste! Min sd\'s pappa är sällan med själv ens en gång utan blir informerad utav mamman. Själv så släpar jag med sambon på alla möten som rör barnen. Inte för att han egentligen har något intresse av det hela... utan för att jag vill ha någon att diskutera det som sagts med. Han hade ju likagärna kunnat höra allt från mig. Om min sambo gick på sin dotters samtal så hade jag på ett sätt velat vara med. För hans minne är inte det bästa och han minns inte mkt som sagts när han väl kommit hem igen. Inte av ointresse utan han bara är sån att han inte lägger så mkt saker i huvudet!! Alltså sånt som gäller tillfälligt! Men sen så skulle jag aldrig följa med om relationen till mamman var ansträngd. Då tycker jag att man kan gå varannan gång i så fall! För om man som styvmamma har mkt med barnen att göra, typ lämnar/hämtar i skola och faktiskt hjälper till med läxor osv. Då tycker jag att man har en given plats på föräldrarmöten och kvartsamtal oxå! Men visst skulle jag som biomamam rasa över en sån sak! Så jag får nog se till att jobba stenhårt på förhållandet till mina barns pappa... så att jag slipper bli en biomamma som sitter där och håller på att kvävas av ilska riktat mot pappan och styvmamman! För mkt ilska skulle det finnas vill jag lova!
Skrivet av Flubber

Hur gamla är barnen?
Vad säger dom? Hur länge har styvmamman funnits i familjen? Det som är synd när det blir för mycket av det goda är att den dan hon försvinner(sånt händer ofta i styvfamiljer) är att barnen helt plötsligt tappar en kär person. Barn som kanske redan lider av separationsångest sen föräldrarnas skiljsmässa. Tror man som styvförälder bör vara en bra och respektfull vuxen men inte ta över. Barnen har sina föräldrar och bör få behålla sin kärlek och även aktning för dom. Känner du att du blir förminskad som förälder? Förminskar dina barn dig? Är det lika viktigt för dom vad du säger som förut? Har du och styvmamman olika värdegrunder? Tycker dock det mest låter som om hon är ny styvförälder och kämpar för att göra sig omtyckt. Tycker du ska markera lite, inte skrämma iväg henne men stå på dig . Se till att det är dig och pappan barnen vänder sig till i skolan, det kan inte kännas bra för dom att du blir en osynlig figur?
Skrivet av Majacilla
Malinau har redan tagit upp
dina rättigheter såg jag, så det hoppar jag över, men vad händer om även du börjar ta med DIN nya (har du ingen just nu så låna grannens ler)
Skrivet av marib
Jag skulle nog också
reagera som du. Jag tycker absolut det är fantastiskt bra om min dotter får en bra relation med pappans nya kvinna, men jag tycker också det är på sin plats att styvmamman tar ett kliv tillbaka när mamman är närvarande. Sen varierar det väl mellan olika familjer hur mycket man som styvförälder engagerar sig i skolgång och så vidare. För mig känns det naturligast att föräldrarna själva hanterar sånt så mycket som möjligt medans man i familjen hemma hjälps åt i hemmet och kanske engagerar sig i fritidsaktiviteter osv. Det finns väl inget rätt eller fel där, men för mig skulle det kännas konstigt att följa med på kvartsamtal osv. Min blivande sambo (tre dagar kvar!!!:-) har tre barn och det skulle aldrig falla mig in att gå in och försöka styra upp vad de gör osv när mamman är närvarande! Det låter jätteskumt i mina öron faktiskt.
Skrivet av Mustardseed

just så
Jag känner nog precis som du! Har varit så otroligt arg på både mitt ex och henne för att hon bara kklev in i våra liv och tog över allt så totalt! Nu är ju vår situation som många här vet, redan så infekterad av att hon ju var min bästa väninna innan hon blev tillsammans med barnens pappa. De är förresten gifta nu... Själv höll jag och min pojkvän en väldigt låg profil i början. Han undvek så långt det var möjligt avslutningar och luciafiranden, har aldrig varit med på utv.samtal eller liknande så länge det har varit så att pappan skulle med, men efter att \"hon\" klev in på arenan så har jag slutat ta hänsyn när det gäller pappans ev känslor... Vi är en familj här o de är en där, men jag är ju inte rädd att säja till heller....
Skrivet av mia b
jag känner precis som du
fast i mitt fall är det min mans ex som är sådär jobbig... och hon har ju verkligen ingen relation till MINA barn (fast det vore kanske rättvist eftersom jag har det till hennes). och det som retar mig mest med henne är att hon alltid anser sig vara \"den bästa mamman\", själv tycker jag att hon är rent hälsofarlig i sin aggressiva fantastiskhet. vad får man intala sig? jo att det bara är osäkra människor som beter sig så. klen tröst, men vafan...
Skrivet av pola
Styvmamma svarar...
...att det där är fult gjort. Så gör man inte. Antagligen vill hon väl och inser inte att det inte är hennes plats. (Väljer att tänka gott om alla tills motsatsen bevisad.) Jag är som sagt styv/bonusmamma - även om jag aldrig skulle låta barnet kalla mig något annat än mitt förnamn - av hänsyn till biomamman - och tycker att man ska ta så liten plats som möjligt. MEN den plats som barnet/n vill att man ska ta. Det är klart att man inte ska vägra ta barnets hand om barnet vill. Men jag tror man bör försöka undvika att hamna där i möjligaste mån. Till exempel följde jag med på en uppvisning för att barnet ville det. MEN jag valde att gå direkt efteråt och inte vara kvar på fikat. Just för att inte ta plats från bioföräldrarna...
Skrivet av styvmamman

Framförallt så låter det som om
pappan har låtit sig skuffas undan från sin papparoll. Det är isåfall jättetråkigt. Det blir tyvärr på barnens bekostnad. Jag kan förstå din känsla av att hon försöker konkurrera med dig, men egentligen så är det ju pappan som hon konkurrerar med. Det är den biten som han egentligen skulle ha tagit som hon har tagit över. Sedan är det förstås synd att han har backat undan och låtit henne ta över, det är nog där problematiken ligger egentligen. Du kan aldrig styra vad som händer hemma hos dem, där får man försöka att låta bli att reta upp sig. Däremot så kan du hävda att du tycker att ansvaret för möten med skolan ska stanna på er föräldrar. Om alla som är engagerade i barnet skulle följa med på möten så skulle ni ju även ha med mor- och farföräldrar, era syskon, era vänner, kompisarnas föräldrar etc. Eftersom ansvaret för barnen enbart ligger hos de biologiska föräldrarna så bör det följaktligen vara de som går på samtalen. När det kommer till officiella tillställningar som skolavslutningar så är det förstås tråkigt om styvmamman \"tar över\". Men där kan du nog trösta dig med att de andra föräldrarna förmodligen också anser att hon går på tok för långt. Kan vi anta att hon har en smula taskigt självförtroende och försöker bevisa vilken förträfflig styvmamma hon är inför ditt ex, dig, samt de andra föräldrarna?? Hade hon varit trygg och harmonisk i sin roll som styvmamma så hade hon nog inte behövt bevisa något för omvärlden? Du kan alltså lugnt anta att hon inte mår så himla bra i det här hon heller.
Skrivet av Eina
Nu är jag inte bio
men jag är styvis och när det är papper som ska fyllas i till skolan har vi kommit fram till att det är OK att jag skriver. Sedan tycker jag precis som dig att när det aktiviteter som vi är på tillsammans så tar jag ett steg tillbaka. Det är hon och pappan som får ta det ansvaret.
Skrivet av Jess
Jag håller med
dig. När det gäller utvecklingssamtal eller föräldrarmöten är jag aldrig med. Jag skulle själv känna att det var konstigt att sitta och ta beslut som inte gällde mitt barn
Skrivet av Jess

jag önskar att jag vågade ta den platsen
Jag tycker du ska vara glad att hon engagerar sig i dina barn. Hon kommer ALDRIG kunna ta din plats och jag tror inte hon har det målet. Jag önskar at jag orkade att engagera mig på det sättet i mina bonusbarn. Nu blir jag i stället ganska utanför och vet oftast inte vad som sagts eller vad som ska hända. Därför står jag ofta kvällen inna och ska improvisera matsäck eftersom jag får reda på sådant dan innan. Sånt knäcker mig och gör mig frustrerad mot mina bonusbarn. Jag är van att ha koll och vill gärna ha koll även över dem de veckor de bär hos oss. Är det fel?
Skrivet av styvmor
Nja, men varför är det du
som ska stå och improvisera matsäck?? Var är pappan undrar man lite försynt? Hur många styvfäder står i panik kvällen innan och försöker improvisera ihop matsäckar? Självklart är det positivt att styvföräldrar engagerar sig i sina barn. Eller rättare sagt vad är det för förälder som flyttar ihop med en ny respektive som inte accepterar dennes barn? Det är väl lite av en grundförutsättning kan man tycka. Jag tror inte heller att styvmamman tar mammans plats. Däremot finns det en risk att hon tar över pappans...
Skrivet av Eina
jag är en sån styvmamma
i viss mån... alltså - här hemma har vi mina barn, dina barn och strax våra barn! men min make är här hemma en \"pappa\" och jag en \"mamma\"... biobarnen säger mamma eller pappa till respektive förälder och styvbarnen kallar styvföräldern vid namn.... jag särbehandlar inget barn utan \"mammar\" alla... jag är otroligt engagerad i barnen... ALLA barn! och förljer gärna med på utv. samtal och föräldramöten för att hålla mig uppdaterad... (som nån annan åxå sa... mannens kom-i-håg är inte det bästa) DOCK ENBART om biomamma inte är med... (maken förljer även med på mina barns möten då inte biopappan är med) i de sammanhang där mamman finns på plats tar jag ett steg bakåt eller är inte med utan låter henne rå. nu råkar det dock vara så att mamma sällan närvarar! Jag tar absolut inte hennes plats ifrån henne... jag fyller bara upp det tomrum hon lämnar.
Skrivet av argbiggan

Jag känner att jag INTE äger mina barn...
...och jag är mycket säker på min modersroll så jag har inga som helst negativa känslor att exets nya agerar \"mamma\" åt sonen! Snarare tvärtom. Jag vill definitivt att sonen ska känna att dom är en familj därborta. Han ska inte känna sig utanför. DÅ skulle jag bli kränkt! Nej, är man säker i sin egen modersroll så finns det nog ingen risk att man är rädd att förlora den. Skulle det mot förmoden bli att jag på något sätt skulle förlora den så kan jag bara känna att det också är bra - då har inte jag varit bra mamma nog. Är nog rätt ensam att känna så här men jag har försökt uppfostra mina barn till sådana människor så att ALLA ska kunna tycka om/älska dom. Det bjuder jag på - det finns så mycket krig, våld och elakheter här i världen att det kan mina barn behöva komma i från i hemmet/hemmen i alla fall. Lycka till - jag vill också avsluta med att säga att det du känner kan man ju inte rå för - klankar inte ner på dig på något sätt. Skrev ner vad/hur jag kände bara.
Skrivet av Soffan
Politiskt korrekt inställning
har du och i de bästa av världar låter det ju kanon! Tror dock att föräldrarna står sina barn närmast och barnen vill nog helst känna att dom är nummer ett. De flesta barn som genom ny skiljsmässa förlorar sina styvföräldrar har ingen kontakt alls med dessa. Inte tusan ringer dom sedan till styvföräldern i nödsituationer om dom riktiga föräldrarna fungerar. Tycker det är underbart när mitt barns styvmamma ställer upp på min dotter, viket hon gör, men vill inte bli förminskad när jag själv är med! Alltså gråter mitt barn vid nån skoluppvisning där alla är med och jag är på väg att trösta barnet skulle jag inte tolerera att hon föste bort mig. Går barnet fram till henne själv skulle jag bita ihop men undra lite....och går barnet fram till pappan skulle jag bara tycka det var ok. Själv styvförälder står jag lite bakom föräldrarna när dessa är närvarande bägge men rycker in i deras frånvaro. Självklart.
Skrivet av majacilla
prata med
Styvmamman hur du känner hon gör det antagligen på automatik tror jag.. själv e jag glad om jag slipper träffa min styvis bio mamma så även styvisen nu mer.. vi har det åt helskotta på den fronten.. vet inte mycket om trevliga biomammor men hade min styvis haft en trevlig filur som du verkar vara hade jag definitivt lyssna på vad hon hade att säjja.. troligen är det väl så att hon är engagerad i barnen mycket när dom är hos dom och lixom glömmer av att du e där.. påminn henne eller ta plats!
Skrivet av Ayhanza

Tack för alla
era svar! :) Känns skönt att kunna få ha ett litet bollplank... Verkar iallafall som om jag inte är _helt_ ute och cyklar och att dom flesta av er nog skulle reagrera lite på samma sätt som mig! Har tagit till mig alla era svar och nu är ju bara frågan hur jag ska komma vidare...ska tänka lite på saken exakt hur jag ska tackla det! Nästa vecka har vi föräldramöten (3 st) så vi får se då om hon följer med trots allt jag har pratat med exet om...om inte annat så skulle hon säkert kunna göra det bara på \"pin kiv\". Vi får väl se...men gör hon det så rinner nog bägaren över tyvärr! :-/ Tack igen allihopa... :)
Skrivet av Australia
Skolan har tystnadsplikt!
Vilket innebär att de överhuvudtaget inte får diskutera dina barn med någon annan, dvs styvmamman, om du inte ger din tillåtelse. Så vill du inte ha med henne på kvartsamtal så ska inte läraren tillåta det.
Skrivet av Snart lärare
Kan vara bra
att veta...det hade jag faktiskt en aning om! Så om hon dyker upp vid nästa kvartsamtal så kan jag vägra att fortsätta om hon inte lämnar rummet då med andra ord? Även fast exet gärna vill att hon ska vara med? Tack!
Skrivet av Australia

Jag håller med dig
att givetvis vill jag ju vara nummer ett och i dom lägena som du pratar om så är det ju så att är man närvarande så kommer ju barnen automatisk till den biologisa föräldern - tror jag, mina gör det i a f. Men i princip så kan jag ärligt säga att jag känner som jag skrev. Mot mina barn känner jag ingen svartsjuka. Får så ofta höra att jag är världens bästa mamma inkl. alla fel och bristerl, att dom trots dom inte skulle vilja byta bort mig och dom är ändå 21 och 16 år! Nej, släpp lilla fågeln fri så kväver du den inte...=)
Skrivet av Soffan
Är du inte väldigt, väldigt...
...anti mot den nya (och om du är det - varför?) så låt allt helst passera! Bråk och kiv löser inget. Dom enda som kommer lida av det är era barn - dom som är oskyldiga till det hela. Jag kan förstå dig också, det är inte det jag menar men jag skulle ändå avråda dig, ta det lugn och ge dig styrka och mod att låta bli \"starta krig\". Det är svår balansgång det här. KRAM!
Skrivet av Soffan
Måste tillägga...
...tyvärr är inte jag en sådan styvmamma som jag skulle vilja vara och som jag här försvarar. Snarare åt andra hållet...;O
Skrivet av Soffan

Ska kolla upp
en sak bara. Återkommer med svar snart!
Skrivet av Snart lärare
Har gör det han är bra på
I vårt hushåll är det jag som fixar med mat tvätt och dyligt. Vi städar gemensamt han fixar ute och bilarna. Jag trivs med uppdelningen . Men då resulterar det i att jag får försöka trolla med det jag vet finns hemma när jag av en slum får reda på att det är utflykt. Ofta är det lika plötsligt för Pappan. Detta informeras ofta veckan innan hoss mamman. Ibland ringer hon till min man under arbetstid när han är som mest stressad och informerar vilket resulterar i att han inte kommer i håg vad hon sa 5 minuter efter. Hon vet att det fungerar så men fortsätter. De är inte skilda förinte.
Skrivet av styvmor
biomammas bästa?
varför låter du inte barnen kalla dig för något annat än ditt förnamn av hänsyn till biomamman? För mig som också är styvmamma är det självklart att det är barnens bästa som är det viktigaste och inte en eventuell hänsyn till någon vuxen. När min styvson, då nio år gammal, kallade mig mamma för första gången reagerade jag inte och han blev kränkt. Till slut har jag fått lära mig att han faktiskt då och då kallar mig för\" mamma\" trots att han redan har en riktig \"mamma\". Jag tror vi vuxna konstruerar en bild av att det bara kan finnas en mamma. För barnen är det inte lika självklart. Jag vill tro på att det finns kärlek och omsorg som räckertill för alla och att titlar är oviktiga.
Skrivet av klara kluck

Hur känner ni biomammor

Jag skulle bli förbannad

Har redan "röjt"

har svarat på OÄF imt

Tack! :) imt

Svårt det där tycker jag!

Hur gamla är barnen?

Malinau har redan tagit upp

Jag skulle nog också

just så

jag känner precis som du

Styvmamma svarar...

Framförallt så låter det som om

Nu är jag inte bio

Jag håller med

jag önskar att jag vågade ta den platsen

Nja, men varför är det du

jag är en sån styvmamma

Jag känner att jag INTE äger mina barn...

Politiskt korrekt inställning

prata med

Tack för alla

Skolan har tystnadsplikt!

Kan vara bra

Jag håller med dig

Är du inte väldigt, väldigt...

Måste tillägga...

Ska kolla upp

Har gör det han är bra på

biomammas bästa?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information